Lite halvspontant blev det en dykdag på Jürgen Fritzen idag och det med Tulle och Dyning. Äntligen skulle jag få klättra i stereo igen (Dyning har två dykstegar), det var 3 år en sist, 3 år och 14 dagar för att vara exakt. Då dök jag vraket Paula Faulbaum med Dyning tillsammans med Håkan W. Time flies!
Johan hämtade upp mig i morse och sen begav vi oss av mot Ankarudden utanför Nynäshamn nere vid Landsort. Vi var egentligen några minuter sena, men det gjorde inget för Tulle var själv 20 min sen då han hjälpt nån turist av ett grund vid hemmahamnen innan han drog. Erik och Erik kom däremot ännu senare då de fastnat vid en långdragen broöppning. Tillslut var vi i alla fall påväg ut mot Jürgen Fritzen som är ett 125 meter långt lastfartyg under Nazistisk flagg som gick till botten i april 1940 efter en grundstötning och nu vilar på ett bottendjup av ca 65 meter
Erik och Erik fick dyka först och efter att de kommit tillbaka upp i båten var det Johans och min tur. Vi fick rapport om halvdålig sikt men blev glatt överraskade när vi efter en lugn och skön nedstigning möttes av 5-6 meter sikt. Vi gick först till fören och rundade den och kikade på de jättelika patentankarna samt de enorma ankarkättingarna som löper från ankarspelet. Vi fortsatte sedan akter ut och kikade lite här och var. Jag såg livbåtsdäverterna och de båda livbåtsfästena/hållarna. Vi passerade en gammal dragen lina där det satt en linpil och när vi kikat lite närmare på den såg vi att det stod Ulfman (min Advanced Nitrox-instruktör vars kurs jag deltog på för 5 år sedan). :) Johan hittade ett uppläggningsfat i porslin med nån engelsk text under, innan Fritzen blev tysk kom hon från just England.
Vi fortsatte bakåt en bit och gick från styrbord till babord sida via skylightsen över maskin och sen följde vi babord sida tillbaka till uppstigningslinan där vi påbörjade våra 50 minuter till ytan. På 21 meter bytte vi till 50% och ju grundare vi kom desto mer strömt blev det. Erik och Erik hade tillslut tappat uppstigningslinan och skjutit en säck och gjort drivande deco under 9 och 6 metersstoppet och det pga att de inte kunde hålla något i bojlinan för att den
inte var fastsatt i vraket och det fanns risk att de skulle dra av den från vraket. Men eftersom vi var sist i, och Johan lagt draggen i "lä" bakom babord sida så kunde vi utan risk hänga lite i linan på slutet när strömmen var för elak. När vi stuvande undan slangarna inför bytet till syrgas när vi gick från 9 till 6 meter hjälptes vi åt bäst vi kunde i strömmen. Johan satte en tumme under gummibandet på min bottomtimer så han samtidigt höll fast i mig medan jag hade båda händerna fria att arbeta med. Såg säkert rätt lustigt ut! ;) Dock förlöpte hela decot väldigt snabbt och snart var en brett leende tjej tillbaka i båten, mkt nöjd med sitt dyk! :) När jag packade ihop min utrustning efter dyket fick jag också svaret på varför det luktat dött djur i min bil igår när jag skjutsade hem Fia och Tulle efter vår kväll hos Christian. Bakom vingen, mellan den och flaskorna låg en handfull små musslor, som troligen lossnat från Kai i söndags och landat där bakom. De dog sen när de kom upp ur vattnet, och flaskorna låg med vingen kvar på i bilen i den stekande solen hela dagen igår. Bluääh, döda ruttnande musslor, i solen. Ja, ni kan ju tänka er stanken... ;)
Tack Erik, Erik, Johan och Tulle för en trevlig solig och skön dag på havet!
Lite halvspontant blev det en dykdag på Jürgen Fritzen idag och det med Tulle och Dyning. Äntligen skulle jag få klättra i stereo igen (Dyning har två dykstegar), det var 3 år en sist, 3 år och 14 dagar för att vara exakt. Då dök jag vraket Paula Faulbaum med Dyning tillsammans med Håkan W. Time flies!
Johan hämtade upp mig i morse och sen begav vi oss av mot Ankarudden utanför Nynäshamn nere vid Landsort. Vi var egentligen några minuter sena, men det gjorde inget för Tulle var själv 20 min sen då han hjälpt nån turist av ett grund vid hemmahamnen innan han drog. Erik och Erik kom däremot ännu senare då de fastnat vid en långdragen broöppning. Tillslut var vi i alla fall påväg ut mot Jürgen Fritzen som är ett 125 meter långt lastfartyg under Nazistisk flagg som gick till botten i april 1940 efter en grundstötning och nu vilar på ett bottendjup av ca 65 meter
Erik och Erik fick dyka först och efter att de kommit tillbaka upp i båten var det Johans och min tur. Vi fick rapport om halvdålig sikt men blev glatt överraskade när vi efter en lugn och skön nedstigning möttes av 5-6 meter sikt. Vi gick först till fören och rundade den och kikade på de jättelika patentankarna samt de enorma ankarkättingarna som löper från ankarspelet. Vi fortsatte sedan akter ut och kikade lite här och var. Jag såg livbåtsdäverterna och de båda livbåtsfästena/hållarna. Vi passerade en gammal dragen lina där det satt en linpil och när vi kikat lite närmare på den såg vi att det stod Ulfman (min Advanced Nitrox-instruktör vars kurs jag deltog på för 5 år sedan). :) Johan hittade ett uppläggningsfat i porslin med nån engelsk text under, innan Fritzen blev tysk kom hon från just England.
Vi fortsatte bakåt en bit och gick från styrbord till babord sida via skylightsen över maskin och sen följde vi babord sida tillbaka till uppstigningslinan där vi påbörjade våra 50 minuter till ytan. På 21 meter bytte vi till 50% och ju grundare vi kom desto mer strömt blev det. Erik och Erik hade tillslut tappat uppstigningslinan och skjutit en säck och gjort drivande deco under 9 och 6 metersstoppet och det pga att de inte kunde hålla något i bojlinan för att den 
inte var fastsatt i vraket och det fanns risk att de skulle dra av den från vraket. Men eftersom vi var sist i, och Johan lagt draggen i "lä" bakom babord sida så kunde vi utan risk hänga lite i linan på slutet när strömmen var för elak. När vi stuvande undan slangarna inför bytet till syrgas när vi gick från 9 till 6 meter hjälptes vi åt bäst vi kunde i strömmen. Johan satte en tumme under gummibandet på min bottomtimer så han samtidigt höll fast i mig medan jag hade båda händerna fria att arbeta med. Såg säkert rätt lustigt ut! ;) Dock förlöpte hela decot väldigt snabbt och snart var en brett leende tjej tillbaka i båten, mkt nöjd med sitt dyk! :) När jag packade ihop min utrustning efter dyket fick jag också svaret på varför det luktat dött djur i min bil igår när jag skjutsade hem Fia och Tulle efter vår kväll hos Christian. Bakom vingen, mellan den och flaskorna låg en handfull små musslor, som troligen lossnat från Kai i söndags och landat där bakom. De dog sen när de kom upp ur vattnet, och flaskorna låg med vingen kvar på i bilen i den stekande solen hela dagen igår. Bluääh, döda ruttnande musslor, i solen. Ja, ni kan ju tänka er stanken... ;)
Tack Erik, Erik, Johan och Tulle för en trevlig solig och skön dag på havet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar