En helg (å lite till) i Liverpool

I helgen var jag och hälsade på en svensk vän som jobbar i Liverpool. Tog flygbussen från Gullmarsplan med destination Skavsta flygplats (Nyköping) vid 15 på fredagseftermiddagen. 18:35 lyfte Ryanair mot Liverpool. Jag hade lagt till en extra slant för en Priority Boarding, dvs jag fick kliva på bland de första för att slippa allt härj. Ryanair kör ju med ospecificerade sittplatser så det brukar vara vild stämning vid påstigningen annars så jag tyckte det var värt några extra kronor för lite lugn och ro samt en riktigt bra sittplats (längst fram på styrbord sida med mycket benutrymme).

Flyget över till Liverpool tog bara 2 timmar och jag blev upphämtad med bil av Olle på flygplatsen. Jag fick höra att jag skulle hålla utkik efter en liten silverfärgad Peugeot och plötsligt upptäckte jag att 90% brittiska folket kör silverfärgade/grå bilar. Det var silverfärgade bilar ÖVERALLT, nåja - nästan i alla fall... Hämtad blev jag till slut och hemma i huset väntade ett glas vin och en grekisk sallad som slängdes ihop. Naaajs!

På lördagen knallade vi ner till centrum. En rejäl promenad blev det. Innan vi hittade ner till hamnen och Liverpools sjöfartsmuseum trillade vi in på en schacktävling. Kändes märkligt att knalla runt bland spelborden där folk satt med pannorna i djupa veck och funderade. Wow vilken publiksport! På "Merseyside Maritime Museum" kunde man se en hel del om Titanic samt annat från bl a krigstiden. När vi tröttnade på det gick vi och fikade och sen knallade vi hela vägen tillbaka till huset. Fötterna värkte som fan och det visade sig att vi promenerat nästan non stop i fem timmar!

Vi hann inte mer än hem så drog vi iväg till en restaurang och käkade och sen vidare till ett biopalats där vi köpte biljetter till The dark knight (nya Batmanfilmen). Den hade väl sina ljusa stunder, men på det stora hela var den bara jävligt rörig. Vi var i alla fall rörande överens om vad vi tyckte om filmen så ingen hade behövt lida mer än någon annan... ;)

På söndagen tog vi tunneln under viken söder ut och parkerade längs strandpromenaden vid havet. Vi promenerade över en timme bortåt och, så klart lika länge tillbaka. Sand, sand, sand och hav så långt ögat nådde. När vi kom tillbaka till bilen var vi båda helt slut. Det var ingen slöpromenad vi tog oss för direkt, utan rask takt, så vi hade säkert gått 1,5 mil sammanlagt. Vid det här laget var det verkligen dags för lite käk så vi hittade en restaurang där vi käkade och till efterätt delade vi på en hallon/äppelpaj med varm vanlijsås. Det var vi garanterat värda!

När vi käkat klart hade vattnet dragit sig tillbaka ännu mer och blottlagt mer sand och öppnat upp en promenadväg över till en bebodd ö som låg en bra bit ut. Vi bestämde oss för att promenera ut mot ön men vi vände tillbaka efter att vi nått en liten stenkobbe ca 2/3 av vägen. Skor och strumpor åkte av och vi knallade barfota i sanden och genom pölarna. Små små krabbor for åt alla håll när vi passerade. Vägen tillbaka till bilen gick vi via kanten av en konstgjord sjö. Det är en del av havet som de gränsat av med en sten och betongmur som lämnar en halvmeter/meter vatten kvar i en stor reservoar när det är lågvatten. När vi var tillbaka vid bilen hade vi spenderat ytterligare 1½ timme till att promenera, så det blev lite över 3,5 timme på söndagen och 5 timmar på lördagen. Jag åkte visst till Liverpool och fick en massa motion.

Väl tillbaka vid huset var det dags att plocka ihop och åka till flygplatsen. När jag kom fram var det en enorm kö vid incheckningsdisken. Jag tog adjö av Olle och ställde mig att vänta på min tur. När jag ÄNTLIGEN kom fram och lämnade över mitt confirmation number så blev det lite strul och killen bakom disken fick lov att ringa ett samtal. När han avslutat samtalet visade det sig att mitt flyg hem minsann inte skulle gå förrän dagen efter, på måndagskvällen. "Really?" var allt jag fick ur mig och såg förmodligen ganska lustig ut. Killen pekade på en liten servicedisk en bit bort i hallen och sa att jag skulle prata med dem ifall jag ville ta mig hem på det här planet. Sagt och gjort, jag ställde mig i ännu en kö, lyckligtvis inte lika lång och medan jag väntade ringde jag Olle och berättade att jag tydligen bokat fel men skulle försöka komma med ändå. Han sa att jag skulle ringa igen om det inte ordnade sig. Det visade sig att det skulle kosta mig minst 200 pund att boka om min biljett, dvs att ta mig hem samma dag skulle kosta mer än dubbelt så mycket som hela den befintliga tur och returbiljetten kostat. SÅ gärna ville jag inte hem, så jag tackade för mig och ringde upp Olle igen och berättade hur det låg till. Jag sa att jag kunde ta en taxi tillbaka men det förslaget slogs snart ner och 40 minuter senare blev en något småbutter tjej upphämtad igen. Sååå sur på mig sjäv att jag strulat till det så... Olle skrattade dock och föreslog att vi skulle riva av en biofilm till, sagt och gjort, vi drog tillbaka till biopalatset och köpte biljetter till Mike Myers nya film "The love guru" (lördagens film var mitt förslag, denna var Olles). Med enda skillnaden att det var en komedi så var den ungefär lika dålig som "The dark knight", men vad gjorde väl det... :)

Måndagen spenderade jag med min medhavda bok (som tur är) och läste nästan 500 sidor. Olle jobbade ju så jag kunde ju inte räkna med något sällskap. Men det gick ingen nöd på mig, och det var ju gratis jämfört med 200 pund, samt att jag ju spenderat 8 timmar effektiv tid under den tidigare delen av helgen med att gå, gå och gå, så mina fötter var nöjda med att vara alldeles stilla och läsa (nåja, nu läser jag ju förstås inte med fötterna...).

När Olle kom hem hann vi med en fika i närheten av flygplatsen innan jag, den här gången med bättre resultat, lyckades checka in. Trippen hem gick bra, förutom att det vid inflygningen till Skavsta pågick ett hejdundrande oväder och det låg tunga moln nästan hela vägen ner till landningsbanan. Turbulensen fick hela planet att tokskaka och jag upplevde riktigt elaka luftgropar. Jag blev mer och mer nervös och hjärtfrekvensen steg rejält. När vi till slut tog mark gjorde vi det med en hård duns och ett flygplan som studsade på marken. Stämningen var halvtryckt och en pappa försökta tala så lugnande och obemärkt han kunde med sin son i femårsåldern i sätet bredvid mig. Usch så glad jag var att vara på marken igen!