Vrakdykardag

Hämtades av Tulle 07:59 sharp i morse och efter att vi lastat mina prylar i hans Volvo drog vi mot Statoil vid Tyresö/Nynäsvägenkorset för att inhandla dagens exklusiva bensinmackspastasallad samt eftermiddagens fikabröd till Tessi eftersom Niklas var strandad på sin ö utanför Dalarö och inte skulle hinna fixa det. Fler verkade ha tänkt som oss för salladerna var slut och fikabrödet lyste med sin frånvaro. Vi fick svänga av vid Handens avfart och åka in på nästa statiol innan vi fick ordning på provianten.

10 minuter innan avgång lastade vi Tessi med våra prylar tillsammans med de andra dyksugna. Det fattades dock 3 passagerare och vi gav dem den akademiska kvarten innan vi la loss. PRECIS när vi börjat backa ut från kajen dök den första eftersläntraren upp, tätt följd av den andra och så småningom även den tredje. Det var verkligen i grevens tid (var KOMMER det där uttrycket ifrån egentligen?). 2 minuter senare och vi hade varit påväg och inte sett dem. Märkligt att de inte ringde och annonserade sin sena ankomst, nån av dem... Well well, iväg kom vi i alla fall någon halvtimme sent.

Först styrde vi kosan mot Huvudskär och Fylgia. Sikten var inte lika magisk som i april när vi var här, men det gjorde inget, det var ett hysteriskt roligt dyk ändå. Vi gjorde först förskeppet och sedan maskin där vi såg lite roliga detaljer. Sen gick vi ner och kikade på rodret och propelleraxeln. Sikten var trots allt så bra att man kunde "sätta sig" bakom aktern och se hela baletten torna upp sig framför/ovanför oss.

Sen gled vi längs botten en bit utanför vraket och kikade bland allt diverse bråte som ligger utspritt. Jag hittade ett långt fiskenät som gått till botten och blivit mestadels övervuxet med tång. En bit bort såg jag hur en flundra fladdrade i nätet. Den hade satt sig rejält fast med en av de vassa nättrådarna inskuret en rejäl bit i gälen. Jag simmade fram och sprättade loss tråden med min kniv och sen simmade den iväg för egen maskin, sargad men vid liv... På rad låg också en massa bildäck som använts som fendrar, av märken Dunlop och nåt mer otydbart.

När vi rundade fören så steg jag upp nån meter och knep tag med knäna runt stäven och började "klättra" upp för en bit. Tulle tittade konstigt på mig. När jag släppta och vände mig rätt igen råkade jag kicka upp ett litet siltmoln under mig. Jag pekade på molnet och förklarade för Tulle "det var INTE jag!". Han tittade på mitt moln, tittade på mig och kickade sen själv upp ett REJÄLT moln med flit och började sen simma bortåt men med ansiktet riktat mot mig. Jag såg bortom siltmolnet att det dök upp två dykare bakom Tulle och försökte peka och förklara att "där kommer det folk". Han tecknade nåt tillbaka och fortsatte simma bortåt utan att se sig för. Jag pekade igen men vid det laget hade han i stort sett redan krockat med de andra två intet ont anande dykarna varpå de sedan fick simma genom Tulles moln... oj oj jag undrar vad de tänkte. Oavsett, så började jag skratta, och jag skrattade och skrattade och masken dränktes med vatten och bubblorna sprutade i stora moln från mig. Tulle började också skratta och till slut fick jag lägga mig på botten för att skratta klart. Trodde nästan det var fara för min egen hälsa där ett tag... ;)

Vi skrotade runt ett tag till och sen avslutade vi på fören vid uppstigningslinan med att Tulle skruvade lite kranar och gjorde en mask av och på. Jag hann inte göra det som planerat då vår maxtid var nära att uppnås så vi gjorde en uppstigning direkt när han var klar och kom upp med 1 minut tillgodo.

Lunchen intogs i den gassande solen på fördäck. Tur att Tulle och jag redan ätit våra bensinstationssallader när de andra drog igång grillen och gjorde allt från korv till gourmetburgare. Tror inte våra sallader smakat så himla bra om vi haft den utsikten samtidigt som vi åt...

Vi puttrade sen tillbaka mot Dalaröhållet och tog oss till Söderhälls fyr och vraket Kai. Jag gjorde två dyk här i november 2002, så med det här intervallet bör jag återvända hit någon gång år 2014. ;)

Vi hoppade i som första par även detta dyk och simmade direkt in och gjorde den repa på insidan som Tulle pratat om. Lite småtrångt på sina ställen. Sälen som simmat in och dött där inne var nu mera bara en vit utspridd sörja på golvet (eller taket är det ju egentligen, Kai ligger ju upp och ner). Det var lite strömt runt botten så vi fick oss nästan ett litet strömdyk också. Vi försökte hitta dykplatsens största djup, som ju ska vara 10 meter, och krälade oss ner i en sänka brevid vraket och pressade våra djupmätare så mycket vi kunde. När Tulle tog av sig sin mätare och pulade ner den i ett hål lyckades han få 9,8, medan jag bara lyckades med 9,6. Ja ja, jag fick ju 30 cm djupare på Fylgia så jag antar vi var kvitt. ;)

Efter några repor in och ut genom vraket fanns det inte så mkt mer att se och vi drog till ytan och möttes av fika med kaffe, kaka och vattenmelon på fördäck. strålande härlig dag med flera nya trevliga ansikten. Tack alla för en fin dag, och speciellt tack till Tulle som alltid är en lika glad och go buddy!