Kära lillasyster...

Så fick jag finally träffa min lillasyster, som jag inte sett på över 1½ år. Hon bor ju i Berlin i ett kollektiv sedan 2,5 år tillbaka och hon har bara varit i Sverige 1 gång under den perioden, och jag har inte varit där. Jag har ju själv haft väldigt mycket stök och bök i mitt liv under de senaste snart 2 åren så det har helt enkelt inte blivit av att jag kommit iväg, och hon har som sagt inte varit hemma.

Mamma - Emma - Jag, olika som hallon och blåbär!

Men nu var det dags! Emma kom hem till Sverige, först en sväng till Göteborg där hon hälsade på hos vår storebror och sedan drog hon vidare upp till vår födelsestad, Eskilstuna, där hon hälsade på hos mamma och igår eftermiddag kom de gemensamt upp en sväng till Stockholm. Efter den sedvanliga guidningen över telefon av mamma och hennes gubbe (de lyckas ta mig fan ALDRIG svänga av rätt från Essingeleden) landade de i Årsta och kramkalaset var i gång. Emma hade också med sig sin tyska pojkvän Tom. De öste upp lite väskor och prylar i min lägenhet och sen tog vi oss in till Medborgarplatsen där det blev lite käk och en öl i solen. Det här var Toms första vända i Stockholm så vi knallade längs slussen, till Gamla stan där vi kikade på Slottet. Vi knallade sen långsamt tillbaka mot Slussen och tog trapporna upp till Mose backe där de drack en öl till. Jag kände mig nöjd och valde att titta på. ;)

Kvällen avslutades på Högbergs där vi käkade middag och mitt val av matställe fick stående ovationer då servicen var kalas och vi alla var grymt nöjda med maten, trots att ingen av oss åt samma rätt.

Här ser man den tyliga missfördelningen av pigment i familjen. Mor å lillasyster blir pepparkaksbruna, jag är transparant året om... Life's a bitch sometimes... ;)

Att träffa syrran igen efter så lång tid kändes lite omtumlande. Jag har träffat henne 2 gånger sedan hösten 2005 och det är ju nästan 3 hela år. Hon har hunnit bli vuxen under denna långa tid. Det är lätt att man hänger kvar i sin "senaste" uppfattning, men nu var det dags att börja släppa bilden av "lilla Emma" och inse att hon fyllt 25 och står på egna ben. Vi är så grymt olika, både till sättet och utseendet. Hon och brorsan är mer lika på båda de nämnda punkterna. Sen att vi inte delar samma intressen, samma syn på livet eller sättet att vilja leva det är saker som inte spelar nån roll när man är av samma blod...