...även vrak får penetrera ibland

Fredagsdyk med Tulle. Hämtade honom i Bredäng kl 10:30 som bestämt, eller 10:34 för att vara exakt, med kommentaren från Tulle att jag minsann aldrig skulle kunna bli pendeltågsförare... ;)

Vi drog sen och fyllde gas och medan jag satt i bilen och väntade på Tulle som var inne och betalade kom Jonas inkutande och hann fråga Tulle om det var OK att dyka med oss på dagens utfärd. Så klart det var! :)

Vi åkte och käkade och sen drog vi ut till Dalarö och var först med att lasta på båten. Jonas kom sist och lastade i och när han parkerat bilen och klivit på båten igen meddelade skepparn Niklas att klockan var 14:01 och det var dags att dra.

Pga lite ofördelaktiga vindriktningar struntade vi i Kostervraket som var dagens plan utan åkte till Tyr istället. Jag har inte dykt Tyr sen augusti 2004 och Jonas har inte dyk henne alls så det passade ju utmärkt. Detta blev två av de galnaste dyk jag varit med om, satan vad jag skrattat.

Det började med att vi gick ner och kikade in genom dörröppningarna på styrbord sida och redan här börjar Jonas toksnacka i loopen på sin rebreather. Jag hängde på, dock tvivlar jag på att han fattade ett ord av vad jag sa. Vi fortsatte ner till stället där bogserplattan och bogserkroken sitter. Jag skojade med Jonas och påpekade att kroken såg ut som en stor XXX och Jonas tokgarvade. Sen började han ropa efter Tulle som låg en bit till vänster om mig helt ovetandes om våra associationer. Tulle kom lite närmare och Jonas skrek något tvåstavigt som ingen av oss uppfattade och pekade på den rättuppstående kroken. Jag hängde strax ovanför de två och log åt deras kommunikationsförsök. Jonas skrek det tvåstaviga igen och nu uppfattade tydligen Tulle vad han sa och började skratta. Senare fick jag veta att det Jonas vrålat och pekat var "DILDO!" Inte nog med detta, Jonas gled ner och grenslade kroken och nu garvade Tulle och jag ohejdbart.

Vi fortsatte strax uppåt på babord sida och Tulle visade Jonas toaletten. Jonas kom då på att "he's got to go" och baxade sig in på toaletten. Sen avhyste han vänligt men bestämt Tulle som hjälpsamt höll upp dörren åt honom och deklarerade klart och tydligt att han ville ha lite privacy, varefter han drog igen dörren efter sig. Nu såg man bara hans svaga lampsken genom den runda fönsterventilen i dörren. Kort därefter öppnade han dörren och informerade högljutt att det ju för fan inte fanns något toapapper. Tacka fan för att han behövde gå på dass efter den penetreringen Tyr utsatt honom för, även vrak får penetrera ibland... ;)

Vi gled upp till fören och kikade runt och sedan tillbaka till styrhytten där vi tittade på ratt och maskintelegraf. Sen svepte vi upp på taket och kikade på lanternorna. Påvägen upp passerade vi något som såg ut som ett nakterhus på taket och jag tänkte att det var ett konstigt ställe att placera en kompass. Vi tog ett varv runt masten och sedan tillbaka ner på taket där Tulle pekade på nakterhuset och visade att det fanns en kompass där. Jonas kikade också på den och sa i loopen "Vad gör den här?". Tulle visade att det var en kompass. Jonas upprepade, lite hetsigare: "Vad gör den här!?!?". Tulle visade igen att det var en kompass. Halvhysteriskt skri från Jonas "Ja men vad gör den HÄÄÄR?!?!" och hade hela tiden frågat varför den var placerad här på taket, inte vad tingesten var TILL för.

Tulle visade ett "rör" från kompassen som gick ner till styrhytten där kompassen också gick att avläsa och vi alla var sedan nöjda med den diskussionen... ibland kanske det är lika bra att man inte kan prata under vattnet ändå... ;)

Vid det här laget hade det blivit tajm att börja ta oss tillbaka upp till ytan. Tulle och jag avslutade med lite syrgas.

Dyk nummer två blev Ingrid Horn. Nu hade vinden vänt till nordvästlig (tror jag) så vi hade lä och vågfritt. Vi hoppade i som team nummer 1 igen och den här gången var det min tur att leda med målet att ta oss runt bygget via styrbord reling. När vi kom ner till bojstenen tyckte jag att sikten såg riktigt bra ut, även när vi kommit ner till aktern tyckte min hjärna att sikten var bra. Jag satte fart utefter relingen stirrandes längs den och tyckte fortfarande att sikten var ok. När jag nått drygt 32 meter signalerade Tulle bakom mig och när jag vände mig om fattade jag först hur dålig sikten egentligen var. Tulles lampa, han låg precis i röven på mig, var bara som en disig cirkel. Det var alldeles mjölkig runt omkring oss och det var inte alls roligt att försöka ta sig hela vägen ner runt bygget. Så vi vände tillbaka upp mot aktern där vi kikade på reservproppen, tog en vända ner i första lastrummet och avslutade med att laja runt bland prylarna på aktern.

Det humpades utstickande delar både här och där och det vältrades i rost, Rydin var den som vann med mest rost på dräkt och utrustning när vi kom tillbaka upp. Inte ens våra huvor fick vara rostfria. Tulle t o m stod på huvudet och gnuggade huvan mot en rostig del vid ett tillfälle. Åter igen så mycket skratt så att bubblorna sprutade och masken fylldes med vatten.

Vi drog snart tillbaka, kikade på torskarna i bergsskrevan, gjorde en vacker uppstigning och avslutade med lite syrgas innan vi var åter i båten.

Tack alla för en jättetrevlig dykeftermiddag!