100 minuter i Alvik

Gjorde ett låååååångt eftermiddagsdyk idag. 100 minuter på Alviksvraket... eller nåja, inte PÅ vraket hela tiden. Det blev dryga timmen på själva vraket och dess surroundings. Jonas fick ligga först ut på linan då det var halvdunkelt och han bara hade backup-lampa. Väl framme vid fören tog jag ledningen och drog upp till "gästboken" där jag krafsade ner att vi varit där. Sen sjönk jag ner i den stora luckan på fördäck och kikade runt, och sen gjorde även Jonas det. Vi gled sen upp till bygget och JÄVLAR vad det kryllade av abborrar, både stora och små. Jag tror aldrig jag sett så stora abborrar som några av de största. Vi gick ner och kikade på rodret och utövade roderpenetrering, dvs klämde oss igenom utrymmet mellan rodret och aktern. Jonas började och jag följde efter. Väl på botten gled vi längs styrbord sida och där precis intill vraket dök dykets största abborre upp. Den var enorm så jag trodde först det var nån annan typ av fisk, men de bleka ränderna syntes när man lyste rakt på den. Vi passerade här flera gånger till under dyket men då höll den sig PRECIS i gränsen av ljuskäglan så vi fick inte någon ny rikigt bra titt på den. Minns inte exakt i vilken ordning vi gjorde vad, men vi hann med 3 varv runt och åtminstone 2 var på vraket. Vid andra tillfället när vi kikade på stimmet i styrhytten så sprattlade det till precis under haken och mot vänster öra på mig och jag hoppade till. En av de större abborrarna hade blivit utjagade ur fönstret och drog förbi vid skallen på mig. Strax babord om aktern, ytterligare en bit ut från skottkärran som ligger där simmade vi på en mindre båt av metall, dock mycket sönderrostad.

När vi väl tröttnat på vraket drog vi oss tillbaka längs linan. Halvvägs upp mot kajen låg en röd Volta-dammsugare dumpad. Jag fnissade lite och bad Jonas att fotografera den och mina tankar gick så klart till en rebreather, som ju i vanliga fall kommer i gult skal, men den här modellen gick i rött. ;)

När vi kom tillbaka upp till kajen simmade vi vänster längsmed och lekte vidare bland skrotet. Jag plockade lite växtlighet och gav Jonas en bukett som han plikttroget simmade runt och höll i i säkert 5 minuter. När jag tyckte han hållit i den tillräckligt länge hittade jag en liten plastflaska som jag fick honom att stoppa buketten i och sen fick den stå nedkörd i sanden. Vi vände och gick tillbaka längs kajen och sedan vidare åt bron sett. Jag hittade en massa dumpade fyrkantiga gatstenar som jag byggde en fin pyramid av medan Jonas tålmodigt låg och tittade på. Vi simmade vidare en bit till och rätt som det var på ca 4.5 meters djup simmade jag in i en metallvägg som reste sig ca 1,5 meter. Jag steg upp för att se hur den såg ut ovanpå och möttes av en pollare med ett gammalt rep fortfarande fastsatt runt. Jag fortsatte på ovansidan och tingesten var breeeeed. På mitten hittade vi ett runt hål som jag lyste och kikade in i. Den pråmliknande saken var enorm inuti. Tror den säkert var 15-20 meter lång. När vi nådde andra sidan fortsatte vi längsmed den och hittade ytterligare ett par pollare (dubbelpollare) där det även satt ett bildäck som fender fastsurrat. Jag undrar vad det var för nåt egentligen, någon typ av fraktpråm i alla fall. Vi gjorde uppstigning från ovansidan av pråmen för att se var vi kom upp så vi skulle hitta hit enkelt igen och vi kom upp precis under pilträdet till höger om uppstigningsplatsen i slänten. När vi klev upp, klev två andra dykare i som aldrig varit där så de fick lite tips om var de skulle hitta linan till vraket. Ytterligare lite folk höll på att byta om i skydd av ösregnet när vi kom upp runt bostadshuset.

Jag drog av mig huvan och med håret på sin absoluta ända satte jag mig i bakluckan på min bil för att få av mig paketet. Snabbt marscherande förbi kom en ung kille som slängde ett öga på mig och skojade "Akta så du inte blir blöt". Jag log och svarade nåt och han fortsatte. Men när han passerat med några meter stannade han upp och vände sig om och sa "Linda va?" varpå jag säkert såg ut som en fågelholk. Han kom fram och presenterade sig och jag kände mig skitdum som inte visste vem han var (nu vet jag dock ;). Som Tulle brukar säga "Alla känner apan, apan känner ingen" ;). Han hastade snart vidare i regnet med en motorcykelhjälm i ena handen.

Vi packade och bytte om så gott vi kunde i regnet och sen blev det en välförtjänt pizza i Alvik. Tack Jonas för en jättetrevlig dykeftermiddag!