Jürgen Fritzen

Lite halvspontant blev det en dykdag på Jürgen Fritzen idag och det med Tulle och Dyning. Äntligen skulle jag få klättra i stereo igen (Dyning har två dykstegar), det var 3 år en sist, 3 år och 14 dagar för att vara exakt. Då dök jag vraket Paula Faulbaum med Dyning tillsammans med Håkan W. Time flies!

Johan hämtade upp mig i morse och sen begav vi oss av mot Ankarudden utanför Nynäshamn nere vid Landsort. Vi var egentligen några minuter sena, men det gjorde inget för Tulle var själv 20 min sen då han hjälpt nån turist av ett grund vid hemmahamnen innan han drog. Erik och Erik kom däremot ännu senare då de fastnat vid en långdragen broöppning. Tillslut var vi i alla fall påväg ut mot Jürgen Fritzen som är ett 125 meter långt lastfartyg under Nazistisk flagg som gick till botten i april 1940 efter en grundstötning och nu vilar på ett bottendjup av ca 65 meter

Erik och Erik fick dyka först och efter att de kommit tillbaka upp i båten var det Johans och min tur. Vi fick rapport om halvdålig sikt men blev glatt överraskade när vi efter en lugn och skön nedstigning möttes av 5-6 meter sikt. Vi gick först till fören och rundade den och kikade på de jättelika patentankarna samt de enorma ankarkättingarna som löper från ankarspelet. Vi fortsatte sedan akter ut och kikade lite här och var. Jag såg livbåtsdäverterna och de båda livbåtsfästena/hållarna. Vi passerade en gammal dragen lina där det satt en linpil och när vi kikat lite närmare på den såg vi att det stod Ulfman (min Advanced Nitrox-instruktör vars kurs jag deltog på för 5 år sedan). :) Johan hittade ett uppläggningsfat i porslin med nån engelsk text under, innan Fritzen blev tysk kom hon från just England.

Vi fortsatte bakåt en bit och gick från styrbord till babord sida via skylightsen över maskin och sen följde vi babord sida tillbaka till uppstigningslinan där vi påbörjade våra 50 minuter till ytan. På 21 meter bytte vi till 50% och ju grundare vi kom desto mer strömt blev det. Erik och Erik hade tillslut tappat uppstigningslinan och skjutit en säck och gjort drivande deco under 9 och 6 metersstoppet och det pga att de inte kunde hålla något i bojlinan för att den inte var fastsatt i vraket och det fanns risk att de skulle dra av den från vraket. Men eftersom vi var sist i, och Johan lagt draggen i "lä" bakom babord sida så kunde vi utan risk hänga lite i linan på slutet när strömmen var för elak. När vi stuvande undan slangarna inför bytet till syrgas när vi gick från 9 till 6 meter hjälptes vi åt bäst vi kunde i strömmen. Johan satte en tumme under gummibandet på min bottomtimer så han samtidigt höll fast i mig medan jag hade båda händerna fria att arbeta med. Såg säkert rätt lustigt ut! ;) Dock förlöpte hela decot väldigt snabbt och snart var en brett leende tjej tillbaka i båten, mkt nöjd med sitt dyk! :) När jag packade ihop min utrustning efter dyket fick jag också svaret på varför det luktat dött djur i min bil igår när jag skjutsade hem Fia och Tulle efter vår kväll hos Christian. Bakom vingen, mellan den och flaskorna låg en handfull små musslor, som troligen lossnat från Kai i söndags och landat där bakom. De dog sen när de kom upp ur vattnet, och flaskorna låg med vingen kvar på i bilen i den stekande solen hela dagen igår. Bluääh, döda ruttnande musslor, i solen. Ja, ni kan ju tänka er stanken... ;)

Tack Erik, Erik, Johan och Tulle för en trevlig solig och skön dag på havet!

Med out-pinnarna på Fågelön

Imorrn ska jag dyka djuuuupt, så först mötte jag upp Johan för att fylla gas på förmiddagen, men sedan hade jag vigt hela dagen åt att hälsa på Christian ute på Fågelön i Mälaren. Efter att ha tagit några felkrokar uppe på Mälarhöjden hittade jag snart ner till ångbåtsbryggan där han hämtade upp mig i sin fina Limestone 22 och sen blåste vi i 30 knop några minuter över till ön. Jättemysigt hus som renoverats upp rum för rum med tillhörande mysig brygga och en superhärlig mexikansk hängmatta och allt stod till mitt förfogande under dagen.

Christian tyckte det var så roligt hur blek jag är jämfört med hans extremt bruna sommarskinn så han var tvungen att få en bild tagen för att dokumentera skillnaden. SHIT vad jag är blek... Han kallade mina ben för "out-pinnar" som tydligen är vita pinnar som avgränsar golfbanor... tack för den! ;)

Vi fikade, och sen käkade vi korv och snackade dykning och livet i största allmänhet i timtal, tills vi kom på att vi skulle åka till Ekerö Centrum och handla lite inför matlagningen senare på kvällen. Christian har en väldigt bra kikare på stativ nere på bryggan som man kan kika på folk och båtar med. Igår var det en ung kille som drunknade vid en betongbrygga precis mitt emot hans sommarställe och tumultet med helikopter och hela köret fick så klart Christian att slänga ett öga i kikaren och fick då precis se hur de drog upp den livlösa killen och utföra hjärt-lungräddning, tyvärr resultatlöst då han avled. Läskigt! Och för två dagar sedan dog en person på Mälarhöjdsbadet bara några hundra meter därifrån. Brrrr! Tror det dog 8 personer i Sverige bara i helgen som var...

Hur som helst, tillbaka till nåt trevligare... Efter att vi varit och handlat parkerade jag mig i den mexikanska hängmattan i en och en halv timme och läste en bok. Precis när vi började bli klara att sätta igång med maten ringde Tulle på Christians mobil. Han sa att vi skulle kika på betongbryggan rakt över och jag skuttade ner till bryggan och satte igång att kika. Där stod Tulle och Fia och vinkade (de bor där ovanför höjden, i Bredäng). Christian frågade om de ville komma över och det ville de, så vi tog båten och brummade över och plockade upp dem. De fick titta på och dricka öl medan jag och Christian lagade maten. Eller rättare sagt, Christian tände grillen och jag marinerade och fixade med kycklingen och gjorde sallad. Christian skall dock ha cred:en för idén av vad vi skulle äta. Det blev kycklinglårfiléer inlindade i baconskivor. Tokgott!

Vi satt ute och pratade till en bra stund efter att solen gått ner, och inte en enda mygga var ute, jätteskönt! Vid 22 körde Christian över oss till Mälarhöjden igen och jag körde hem Tulle och Fia till Bredäng, som ju bara var runt hörnet. Har haft en riktigt skön dag i solen med trevligt sällskap, hit kommer jag gärna tillbaka!

Kvällsutsikt över Mälarhöjden från Fågelön

Vrakdykardag

Hämtades av Tulle 07:59 sharp i morse och efter att vi lastat mina prylar i hans Volvo drog vi mot Statoil vid Tyresö/Nynäsvägenkorset för att inhandla dagens exklusiva bensinmackspastasallad samt eftermiddagens fikabröd till Tessi eftersom Niklas var strandad på sin ö utanför Dalarö och inte skulle hinna fixa det. Fler verkade ha tänkt som oss för salladerna var slut och fikabrödet lyste med sin frånvaro. Vi fick svänga av vid Handens avfart och åka in på nästa statiol innan vi fick ordning på provianten.

10 minuter innan avgång lastade vi Tessi med våra prylar tillsammans med de andra dyksugna. Det fattades dock 3 passagerare och vi gav dem den akademiska kvarten innan vi la loss. PRECIS när vi börjat backa ut från kajen dök den första eftersläntraren upp, tätt följd av den andra och så småningom även den tredje. Det var verkligen i grevens tid (var KOMMER det där uttrycket ifrån egentligen?). 2 minuter senare och vi hade varit påväg och inte sett dem. Märkligt att de inte ringde och annonserade sin sena ankomst, nån av dem... Well well, iväg kom vi i alla fall någon halvtimme sent.

Först styrde vi kosan mot Huvudskär och Fylgia. Sikten var inte lika magisk som i april när vi var här, men det gjorde inget, det var ett hysteriskt roligt dyk ändå. Vi gjorde först förskeppet och sedan maskin där vi såg lite roliga detaljer. Sen gick vi ner och kikade på rodret och propelleraxeln. Sikten var trots allt så bra att man kunde "sätta sig" bakom aktern och se hela baletten torna upp sig framför/ovanför oss.

Sen gled vi längs botten en bit utanför vraket och kikade bland allt diverse bråte som ligger utspritt. Jag hittade ett långt fiskenät som gått till botten och blivit mestadels övervuxet med tång. En bit bort såg jag hur en flundra fladdrade i nätet. Den hade satt sig rejält fast med en av de vassa nättrådarna inskuret en rejäl bit i gälen. Jag simmade fram och sprättade loss tråden med min kniv och sen simmade den iväg för egen maskin, sargad men vid liv... På rad låg också en massa bildäck som använts som fendrar, av märken Dunlop och nåt mer otydbart.

När vi rundade fören så steg jag upp nån meter och knep tag med knäna runt stäven och började "klättra" upp för en bit. Tulle tittade konstigt på mig. När jag släppta och vände mig rätt igen råkade jag kicka upp ett litet siltmoln under mig. Jag pekade på molnet och förklarade för Tulle "det var INTE jag!". Han tittade på mitt moln, tittade på mig och kickade sen själv upp ett REJÄLT moln med flit och började sen simma bortåt men med ansiktet riktat mot mig. Jag såg bortom siltmolnet att det dök upp två dykare bakom Tulle och försökte peka och förklara att "där kommer det folk". Han tecknade nåt tillbaka och fortsatte simma bortåt utan att se sig för. Jag pekade igen men vid det laget hade han i stort sett redan krockat med de andra två intet ont anande dykarna varpå de sedan fick simma genom Tulles moln... oj oj jag undrar vad de tänkte. Oavsett, så började jag skratta, och jag skrattade och skrattade och masken dränktes med vatten och bubblorna sprutade i stora moln från mig. Tulle började också skratta och till slut fick jag lägga mig på botten för att skratta klart. Trodde nästan det var fara för min egen hälsa där ett tag... ;)

Vi skrotade runt ett tag till och sen avslutade vi på fören vid uppstigningslinan med att Tulle skruvade lite kranar och gjorde en mask av och på. Jag hann inte göra det som planerat då vår maxtid var nära att uppnås så vi gjorde en uppstigning direkt när han var klar och kom upp med 1 minut tillgodo.

Lunchen intogs i den gassande solen på fördäck. Tur att Tulle och jag redan ätit våra bensinstationssallader när de andra drog igång grillen och gjorde allt från korv till gourmetburgare. Tror inte våra sallader smakat så himla bra om vi haft den utsikten samtidigt som vi åt...

Vi puttrade sen tillbaka mot Dalaröhållet och tog oss till Söderhälls fyr och vraket Kai. Jag gjorde två dyk här i november 2002, så med det här intervallet bör jag återvända hit någon gång år 2014. ;)

Vi hoppade i som första par även detta dyk och simmade direkt in och gjorde den repa på insidan som Tulle pratat om. Lite småtrångt på sina ställen. Sälen som simmat in och dött där inne var nu mera bara en vit utspridd sörja på golvet (eller taket är det ju egentligen, Kai ligger ju upp och ner). Det var lite strömt runt botten så vi fick oss nästan ett litet strömdyk också. Vi försökte hitta dykplatsens största djup, som ju ska vara 10 meter, och krälade oss ner i en sänka brevid vraket och pressade våra djupmätare så mycket vi kunde. När Tulle tog av sig sin mätare och pulade ner den i ett hål lyckades han få 9,8, medan jag bara lyckades med 9,6. Ja ja, jag fick ju 30 cm djupare på Fylgia så jag antar vi var kvitt. ;)

Efter några repor in och ut genom vraket fanns det inte så mkt mer att se och vi drog till ytan och möttes av fika med kaffe, kaka och vattenmelon på fördäck. strålande härlig dag med flera nya trevliga ansikten. Tack alla för en fin dag, och speciellt tack till Tulle som alltid är en lika glad och go buddy!

Tropisk natt

Just hemkommen från en trevlig eftermiddag/kväll på stan. Vid kl 18 när jag kom in till stan stekte solen nåt obarmhärtigt och promenaden och fikat på stan utfördes så gott det gick i enbart skugga. Fortfarande runt klockan 21:30 var det nästan 30 grader varmt vid Slussen, och strax innan midnatt när jag knallade hem från Gullmarsplan var det lätt 20-25 grader varmt. De sa på radion idag att vi skulle få en tropisk natt, dvs när temperaturen aldrig understiger 20 grader, och tropiskt är det verkligen ute just nu. Balkongdörren står på vid gavel och jag hör syrsorna spela utanför.

Idag var jag i Gnesta hos en kollegas pappas ställe och fick hjälp med att byta en av framskärmarna på bilen. Den var lite rostig när jag köpte den i mars, men nu har det blivit för himla fult, så jag köpte en likadan begagnad från bildemonteringen i Luleå (webshop) och fick den hemskickad på några dagar. Väldigt glad att kollegan erbjöd sig att hjälpa till, för jag hade aldrig fixat det själv. Miljarder skruvar, bultar och småprylar som skulle lossas och fixas. En skruv hade rostat fast och fick tas itu med vinkelslip till och med.

Kollegans lilla son på 6 månader var med också, så jag hade hjälp av 3 generationer män med bilen. ;) Till lunch bjöds grillade hamburgare i solen. Det enda som grusade den gemytliga stämningen var en mycket enträgen geting som väldigt gärna ville vara i just mitt ansikte mest hela tiden.

Efter nästan 6 timmars arbete med skärmen och lite övrigt smårostlagande var det äntligen klart. Innan jag åkte hemåt ville kollegan köra mig en sväng i sin 1975 års Golf. Det är dock inte vilken Golf som helst, utan en bil som han byggt från scratch utifrån en kaross fram till nuvarande skick som racingbil. Den har racingstolar, störtbur och 4-punktsbälten och turbo så klart. Han har sagt att den går både fort och bra och jag har inte haft anledning att tvivla på hans ord, men att den gamla bilen pushar 200 blås på typ nolltid kändes lite halvt otroligt.

Dock fick jag svar på tal när första raksträckan närmade sig (detta efter att vi gjort en vänstersväng i en rondell med bredställ och tjutande däck på asfalten). Han tryckte plattan i mattan och jag kände den kraftiga accelerationen och kikade upp på mätarna. Jag fick syn på en av dem som jag för ett kort ögonblick trodde var en varvmätare då den rörde sig hastigt åt höger, men när jag tittade en gång till insåg jag att det var hastighetsmätarens nål som rörde sig snabbt och sen gick i botten på 200 km/h!

Vi hann med några fler härligt flygande raksträckor där kollegan accelererade upp i nära 200 km/h, men när min skräckblandade förtjusning övergick till mest skräck bad jag honom att sakta ner och ta det lite lugnare - åtminstone i kurvorna. ;)

Ett litet kvällsdyk!

Fick ett mail om ett spontandyk på tisdagskvällen från Carl som fått en lucka i sitt späckade läkarschema och undrade om jag vill dyka. Så klart, jag vill ju alltid dyka, så vi bestämde träff på MC i närheten av Ekeröfärjan efter kl 18. Dock fick Mr T för sig att det fanns ett MC på samma avfart som till Slagsta/Ekeröfärjan så där var jag och snurrade lite först innan jag insåg att det inte kunde stämma. Jag ringde Carl som sa typ "Oj då, tänkte lite fel, är du mycket arg nu?"

Arg? Jag? Neeeeh! Jag gjorde en liten U-sväng och åkte ut på E20 igen och åkte av vid rätt avfart och hann inte mer än parkera förrän Carl svängde upp brevid. Vi packade över hans prylar i min bil och gick in för att fixa lite käk och därefter drog vi till färjan.

Vi missade båten med några minuter och fick stå 25 minuter och vänta på nästa, men det gjorde inget alls för vi lyckades hamna i skuggan och pratstunden till färjan kom upp blev både sval och trevlig på en och samma gång. Snart nog var vi över på Ekerö och styrde kosan mot Husbygropen.

På plats parkerade vi bilen så att det nästan gick att rulla i direkt från bakluckan ner i vattnet och började get our shit together. Efter lite mekande kom vi i vattnet och paddlade först bort till trädet där jag härjade runt bland grenarna och jagade fisk. Sen tog vi vänstervarv bortåt i gropen. Sikten blev sämre bortåt och vi vände snart tillbaka. På vägen "hem" hittade vi den överväxta gamla bilen, som inte ser ut mycket som en bil, men Carl blev strålande glad över att vi hittat den... Jag hittade en stor lerformation och kladdade runt lite i den, och kletade sen av mig på Carl, undrar vad han tänker om mig och mina bravader egentligen... ;)

När vi var nånstans i närheten av istigningsplatsen sköt vi var sin säck. Carl började. han fick till det riktigt fint, förutom att loopen på hans lina var för liten för att trä spoolen igenom så jag hjälpte honom att tillfälligt knäppa fast linan med säcken med dubbeländaren. Sen sköt jag min egen säck utan några direkta problem och sen lindade vi upp och avslutade dyket.

Precis innan solen hann försvinna ner bakom skogskammen hann vi även riva av ett vanligt bad, årets första om jag inte ska räkna med bastu och nakenbadet vi fick till på kajen utanför Ålands dykcenter i maj. Jätteskönt i vattnet! Jag simmade från ytan och ner till 5 meter och hämtade en näve grus och upp igen. Carl, fegisen, kom inte halvvägs och skyllde på att han hade linser och inte kunde titta under vattnet... ;)

Vi hann precis med sista färjan och jag släppte sen av Carl vid sin bil på MC. Tack för en trevlig dykkväll, lugn, avslappnad och gemytlig.

Äntligen snart semester!

Ett par skälvande dagar kvar på arbetet, sen är det ÄNTLIGEN semester. Har inte mycket planerat vilket är rätt skönt. Blir till att dyka en del, dra en helg till Liverpool (som förövrigt är "European Capital of Culture 2008") samt se till att visa min nuna för mamma och pappa i Eskilstuna då det var ett bra tag sen jag var på hemmaplan.

Nu är det högsommar ute, fotograferade lite till och från jobbet under min vanliga promenad. Spröd grönska och vårblomster har ersatts av mognande bär och frukt. De som klagar på sommarens väder (vilket är en och annan) borde ha en spark i röven. Det har inte varit många riktigt grå regndagar här på Östkusten i år. Snarare rätt nödvändig väta för att slippa ett alldeles uttorkat landskap. Bara för att jag skriver det här lär jag väl få 3 tokregniga semesterveckor... ;)

Det är verkligen segt på jobbet. Idag var min kollega sjuk, ryggskott sa han, men jag gissar på ohälsosamt mycket Guitar Hero. Kanske är just DET som resulterat i ryggskottet när jag tänker efter... ;) Jag har i och för sig en hel del att göra på jobbet, vilket nog är rätt skönt, annars skulle de här sista dagarna vara otroooooooligt sega. Men snart så... mindre än 48 timmar kvar! :)

Några härliga moln över Älvsjö i eftermiddags...

Otroligt härlig dyksöndag!

Åååååååh vilken härlig dag på havet vi haft idag! Mötte upp Tulle och Fia och en drös människor på Karlslunds marina strax innan 09 imorse och efter genomgång och packning styrde Tessi näsan mot Biskopsö och vraket Sappemeer. SMHI hade utlovat en del vind så Tulle och jag vågade oss inte på några dykplaneringar för Sappen då vi anade att vi aldrig skulle ta oss ut. Men när vi rundade östra udden på Biskopsö såg havet inte alls särskilt elakt ut och en snabb dykplan kastades ihop. Planen var att göra maskinrummet och sedan ta den roliga trippen upp genom skorstenen och sen gå in i akterdörren och gå babord upp i hytterna och sen ut genom den trasiga styrhytten. Tulle och jag fick gå i först och tog först den planerade rundan. Vi hittade (nåja, har sett den förut men aldrig reflekterat över vad det är) en stor klump med knappar och instrument. Tulle gnuggade instrumentglasen rena och man kunde fortfarande se mätarnålarna. Och mässingsswitcharna funkade fortfarande att knäppa av och på. Vi gled sen på utsidan av babord sida och kikade in i ventilerna och i aktern kikade vi på de mycket väl kamoflerade bokstäverna som man efter en stunds studerande ser klart och tydligt - S A P P E M E E R.

Vi gled sen tillbaka över hela vraket, svävade över lastrummen där kalkstenen ligger utvält och gled ut en sväng över förstäven. På babord sida sitter också stora bokstäver med hennes namn, nåt som jag tidigare inte tänkt på. Bokstäverna är ju så väl kamoflerade som sagt så det tar en stund innan ögat urskiljer hela namnet. Bokstäverna är trots allt stora, säkert 30-40 cm höga.

Sikten var ingen höjdare idag, i alla fall inte mot vad det brukar vara på Sappen, men det dög bra... kul att se henne igen, var ett bra tag sen jag var här.

Tessis toalett, även av oss tjejer kallad "hästboxen" av dess utformning. ;)

Både på vägen ut och hem passerade vi Tistronskär där Mats mormor bor, kändes lite vemodigt, har ju inte träffat henne sen sommarn -06, innan vi separerade, hon var ju lite som min mormor också, eftersom jag hade jättedålig kontakt med min egen. Men vad jag hörde från senaste rapporten sitter hon fortfarande där i sin lilla stuga och har hälsan, den gamla damen...

Dyk nummer två blev efter lite diskussion av möjliga val vraket Victor. Victor är ett lastsegelfartyg byggd i furu som sjönk för 111 år sedan. Den är fortfarande skrovhel och när sikten är bra är det ett rätt maffigt dyk. Dock var sikten idag inte mer än 2 meter och det var lite "mjölkigt" i vattnet.

Tulle och jag gick i först, men blev omseglade på nedstigningen av par nummer 2 och det av en väldigt enkel anledning. Under nedstigningen så låg jag lite före Tulle. När jag var på runt 18-19 meters djup såg jag hur Tulle "viftade" med lampan och jag stannade upp och vände omedelbart uppåt igen. På 16 meters djup "hängde" han som en vacuumförpackad bit köttfärs och pekade lite stelt på inloppsventilen till dräkten. Sen lyste han på sin ena arm som såg ut just som något vacuumförpackat. Jag lirkade loss min dräktgasslang och Tulle försökte få på den på sin inloppsnippel på dräkten. Det blev något av en parningslek och det var den som grabbarna i par nummer 2 fick skåda ner även de kom ner till 16 metersstrecket. Tulle fick tillslut lov att lossa min slang som jag hade instucken under selen och la sig sedan mer eller mindre ovan på min rygg och lyckades till sist slanga in en rejäl dos i sin dräkt. Därefter drog han sig ner längs linan, eftersom han nu var lite för lätt, han tog ju lite extra för att det skulle räcka hela vägen ner de sista 6 meterna. När vi kom ner till 22 meter var det jag som kände mig på gränsen till halvsqeezad eftersom jag ju inte hade fått tillbaka slangen på min egen dräkt. Tulle skrattade lite i reggen och hjälpte mig på med slangen och vi kunde sen påbörja vårt dyk.

Sikten var som sagt rätt kass, men vi gick igenom hela vraket grundligt och vi kikade på jätterodret, "timmerluckan" (som många tror är en kanonlucka, hihi, på ett gammalt träslastfartyg) ett stort fint block såg vi också. Efter nån halvtimme var det dags att dra, vi var båda rätt rejält kalla, särskilt Tulle som inte hade nån dräktgas! ;) På vägen upp var sikten så kass runt 6-7 meters djup att vi tappade bort uppstigningslinan för en stund, men det ordnade sig strax.

På däck serverades kaffe och bulle som vanligt, tack Niklas, Jonas och Tessi samt alla andra goa och glada för en väldigt VÄLDIGT trevlig, solig och varm dykdag!

Kära lillasyster...

Så fick jag finally träffa min lillasyster, som jag inte sett på över 1½ år. Hon bor ju i Berlin i ett kollektiv sedan 2,5 år tillbaka och hon har bara varit i Sverige 1 gång under den perioden, och jag har inte varit där. Jag har ju själv haft väldigt mycket stök och bök i mitt liv under de senaste snart 2 åren så det har helt enkelt inte blivit av att jag kommit iväg, och hon har som sagt inte varit hemma.

Mamma - Emma - Jag, olika som hallon och blåbär!

Men nu var det dags! Emma kom hem till Sverige, först en sväng till Göteborg där hon hälsade på hos vår storebror och sedan drog hon vidare upp till vår födelsestad, Eskilstuna, där hon hälsade på hos mamma och igår eftermiddag kom de gemensamt upp en sväng till Stockholm. Efter den sedvanliga guidningen över telefon av mamma och hennes gubbe (de lyckas ta mig fan ALDRIG svänga av rätt från Essingeleden) landade de i Årsta och kramkalaset var i gång. Emma hade också med sig sin tyska pojkvän Tom. De öste upp lite väskor och prylar i min lägenhet och sen tog vi oss in till Medborgarplatsen där det blev lite käk och en öl i solen. Det här var Toms första vända i Stockholm så vi knallade längs slussen, till Gamla stan där vi kikade på Slottet. Vi knallade sen långsamt tillbaka mot Slussen och tog trapporna upp till Mose backe där de drack en öl till. Jag kände mig nöjd och valde att titta på. ;)

Kvällen avslutades på Högbergs där vi käkade middag och mitt val av matställe fick stående ovationer då servicen var kalas och vi alla var grymt nöjda med maten, trots att ingen av oss åt samma rätt.

Här ser man den tyliga missfördelningen av pigment i familjen. Mor å lillasyster blir pepparkaksbruna, jag är transparant året om... Life's a bitch sometimes... ;)

Att träffa syrran igen efter så lång tid kändes lite omtumlande. Jag har träffat henne 2 gånger sedan hösten 2005 och det är ju nästan 3 hela år. Hon har hunnit bli vuxen under denna långa tid. Det är lätt att man hänger kvar i sin "senaste" uppfattning, men nu var det dags att börja släppa bilden av "lilla Emma" och inse att hon fyllt 25 och står på egna ben. Vi är så grymt olika, både till sättet och utseendet. Hon och brorsan är mer lika på båda de nämnda punkterna. Sen att vi inte delar samma intressen, samma syn på livet eller sättet att vilja leva det är saker som inte spelar nån roll när man är av samma blod...

Dykkväll på Ingrid Horn

Så kom äntligen den i långt förväg planerade dykkvällen då jag skulle få fria händer att gå lös på Carl och hans utrustning. Detta var alltså ingen påprackad "nu ska jag göra dig DIR" cruisade (DIR = Doing It Right), utan en helt frivillig akt från Carls sida.

Han hämtade upp mig i Årsta vid 17:30 och så drog vi ut till Karlslunds marina där vi packade oss på dykbåten Tessi tillsammans med en hög människor jag aldrig träffat (vad jag vet ;) och jag träffade bl a Åke "RB-mannen" Larsson som dagen till ära dök öppet system.

Jag gick lös på Carls utrustning och påtalade alla modifieringar jag ansåg nödvändiga och önskvärda och det lär nog bli ordning på den riggen också! ;) Johan, jag och Carl snackade ihop oss om hur vi skulle göra med dyket och sen kom vi i vattnet. Det var grymt strömt på ytan och ner till 11-12 meter men nere på vraket (Ingrid Horn) var det hur lugnt som helst. Sikten var helt okej, och jag ledde dyket ner till bygget längs styrbords reling där vi kikade ner i lite skylights och in i lite fönster och sen gick vi tillbaka upp och kollade den enorma reservpropellern och reservratten. Sikten på aktern var inte riktigt vad den var när vi lämnat den, men vi var ju fler i vattnet ;)

Uppe vid bojstenen kikade jag lite på Carls trim och fason så som han önskat och kom med lite tips när vi var uppe i båten igen. På det stora hela såg det riktigt bra ut. Vi smög fram över klippan och där sög strömmen tag i oss igen, men säkerhetsstoppet på 6 meter gick bara bra och snart var vi uppe i båten igen. Carl med son hade bakat bullar och han hade en REJÄL påse med sig som han bjöd laget runt flera varv. Riiiiiktigt goda!

Ett riktigt roligt gäng som var med ut till Ingrid idag, har fortfarande ingen koll på vilka alla var, utom Åke och mitt eget team då förstås!

Tack alla för en trevlig kväll!

Dykfri helg...

Hade en dykfri helg i helgen... inte ofta det händer, men nu var det alltså dags. Istället blev det brännboll på Gärdet på lördagen samt en skön dag i solen med en vän på söndagen.

Jesper har fyllt år, så han firade det med att dra ihop en massa folk han känner för att spela brännboll. SKITKUL tänkte jag, jag har inte lirat brännboll sen våren 1999 när vi hade avslutningsfest på PC-samordnarutbildningen i Eskilstuna. Jag köpte jordgubbar och knallade först hem till Jesper, sen åkte vi gemensamt med picknickkorg och filt och brännbollskitet till Gärdet. Vi var först där av de som skulle samlas kl. 15 och vi öppnade varsin öl och softade på filten och väntade in de andra.

Snart trillade de in en efter en, de allra flesta kände jag inte, men vad gjorde väl det när alla var glada och brännbollssugna. Tillslut fick vi ihop 2 lag på runt 6-7 personer i varje, reglerna drogs upp och vi satte igång. Det blev "Vårt lag" mot "Drakdödarna". Efter första inne/ute-omgången visade det sig att bollen var nästan död. Det var minsann ingen riktig boll man fick med i boll-setet från Stadium. Vi fick dock lov att spela ytterligare en inne/ute-omgång innan vi fick möjlighet att byta boll. Då var den första bollen nästan delad i två. Efter ytterligare en omgång, då vi spelat sammanlagt 60 minuter så stod "Vårt lag", dvs MITT lag som segrare med typ 15 poäng, så det var rätt jämt!

Tanken var att jag skulle följt med ut och käka senare på kvällen men jag var helt slut efter att ha spelat 60 minuter brännboll med påföljande slag/kastserie på nästan en timme till så jag mer eller mindre slockande framför TV:n när jag kommit hem.

På söndagen åkte jag hem till min kompis Pontus i Abrahamsberg och vi spenderade dagen med att först gå en lång promenad ner till Solviksbadet där vi käkade glass och softade i solen. Pontus till och med badade! :) Efter några timmar fortsatte vi promenadstråket längs vattnet och efter ytterligare 40 minuter kom vi fram till Restaurang Sjöpaviljongen där vi stannade till på uteserveringen och åt en välförtjänt middag med en öl och ett schyst glas vin. Dagen avslutades hemma hos Pontus med glass och te framför TV:n.

Men idag var det så dags att förbereda inför nästa omgång dyk som går av stapeln på onsdag då jag ska dyka Ingrid Horn. Jag åkte efter jobbet in till Oceanic Tech och fyllde gas och pratade lite strunt. På ett element intill, nere i gaslokalen, fanns ett gäng flaskskydd, dvs såna små "skålar" man kan sätta på flaskorna för att skydda dem mot repor, eller skydda golvet där man använder flaskorna (kan vara bra om man är i en simhall och ska dyka i pool t ex). Nån fick den eminenta idén att sätta dessa på huvudet, och vi var snart fler som föll till föga, och VIPS så var kameran framme!

Jag köpte en ny utloppsventil till min torrdräkt som jag snart insåg, när jag kommit hem, att jag inte skulle klara att montera själv. Eller rättare sagt, jag fick inte bort den gamla, då den nyligen limmats fast i hopp om att den skulle sluta läcka. Tulle och Fia kom till min undsättning och Tulle gav sig i kast med att skruva loss ventilen. Han lyckades till slut, men inte förrän efter han iklätt sig en av mina XS diskhandskar för att få lite grepp om ventilen, vilken syn! Sen när vi fått dit den nya ville jag provtrycka den för att se att den inte läcker, och det blev ju till att lägga sig i badkaret, och naturligtvis var Tulle framme med kameran igen. Innan jag kunde testa, så behövde jag ju fylla dräkten med lite luft, och Fia kom på att man ju kan blåsa luft med munnen in i inloppsventilen på bröstet på dräkten, även här var Tulle snabb på kameran... vilken cirkus! :)