Jordgubbstårta och hästpussar!

Så fick jag äntligen komma och hälsa på hemma hos min dykpolare Carl och hans familj utanför Nykvarn. Vi tog Carls nytillskott, Malte - 3 veckor gammal, i vagn och gick på en liten guidad tur på ägorna. Jag fick se det grymt fräscha stallet där vi hälsade på Carls frus häst. För lite godis kunde han pussas, vilket han gladeligen gjorde och lämnade gamla foderrester i hela fejset på mig... ;)

Vi fortsatte förbi uteboxarna som nyligen byggts och sen kikade vi på ridhuset vars inhomhusmått håller OS-standard så det var stoooort!

Sen knallade vi in då det redan börjat bli lite kyligt ute och myggen härjade friskt runt oss. Väl inne i det fina lilla huset fixade Carl kaffe och plockade fram den finast hembakade grädd och jordgubbstårta jag sett på länge. Carls kompis Jonas fick order att börja skära upp tårtan. Hemmagjorda tårtor brukar oftast bli lite mäktiga och en bit brukar vara nog då man nästan "mår lite illa". Men den här tårtan var så perfekt så det blev 2 bitar. MUMS! Efter fikat ville familjens äldsta pojke, Albin, leka med bilar med mig. Shit, jag som knappt vet hur man tilltalar små barn... ;) Men han lade bestämt beslag på mig och så blev vi bästisar direkt... ;)

Efter ytterligare lite dyksnack, billek och allmänt stoj började det bli dags för mig att dra mig hemåt igen. Jag fick vägbeskrivning över gamla Södertäljevägen och slapp således de elaka söndagsbilköerna förbi Södertälje och Salem och var hemma på ett litet kick. Parkering nästan utanför porten lyckades jag få också, strålande!

Tack för en trevlig födelsdagsfika, och grattis i efterskott Carl på 24-årsdagen (var det va? ;)

Öroninflammation... suck!

Igår morse gick jag tillbaka till vårdcentralen med mitt öra som då värkte så jag trodde det skulle ramla av. Om inte annat kände jag själv för att slita av det i min frustration. Läkaren konstaterade att jag var ännu mer svullen än på måndagsmorgonen och hon kunde även se små vätskebubblor BAKOM trumhinnan. Hon satte en alsolspritstamponad som jag själv sedan skulle se till att hålla fuktig genom att hälla på mer alsolsprit under det närmsta dygnet. Jag fick en ny tid till i morse och när jag kom dit och plockade ut gasbindan så var jag fortfarande extremt irriterad i hörselgången och fortfarande svullen. Dessutom hade trumhinnan börjat se ful ut, så hon konstaterade även öroninflammation. Suck... Hörselgångsinflammation OCH öroninflammation i ett och samma öra på en och samma gång. Roligare har man ju haft det. Hon sög örat rent med en specialsug, vilket vidrigt ljud den gav ifrån sig och shit vad ont det gjorde från och till. Kändes som om hon petade in trumhinnan på mig. Hon hjälpte mig sedan att applicera de gula äckliga örondropparna, skrev ut penicillin och skickade hem mig. Jag åkte till apoteket i Älvsjö på väg till jobbet och hämtade ut dem och satte igång med behandligen på studs. Jag är totalt döv på vänster öra, men jag gör mitt bästa med det högra.
Det håller på att bli lite höstigt ute. I helgen ska det visst bli "sommarens sist suck" med 20-22 graders värme innan hösten sätter in på allvar. USCH! Är inte riktigt redo än känner jag.

För att pigga upp mig själv så lägger jag upp en bild på månadens snyggaste fickparkering. 10 cm över i bak och 20 i fram ;) Hela parkeringen gjordes i 3-4 "fram och tillbaka-rörelser" och på första försöket. Lämnade minst plats till bilen bakom då han hade en 1.5 meter lång lucka till en MC bakom sig.

Curling & hörselgångsinflammation

Kände igår kväll att det började klia misstänkt i höger öra. Sedan i natt kände jag hur det började sticka lite smärtsamt och i morse hade jag riktigt ont. Jag ringde vårdcentralen och fick en tid direkt, smidigt!

Läkaren såg att jag var irriterad i ena örat och i det högra var det en rejäl hörselinflammation (extern otit) på gång. Jag fick örondroppar utskrivet som jag sedan hämtade ut på Älvsjö apotek påväg till jobbet. Läkaren gav mig också ett "förbud" mot att dyka på en månad. Typiskt! Jag ska ju göra mina 2 sista kursdyk på min rebreatherkurs på lördag, men det får nu stå åt sidan ett tag. Har en helg till Vättern planerad också om några veckor, får se hur örat mår tills dess. Min Narvikstripp vecka 39 är allra viktigast och jag tänker först och främst bli frisk tills dess. Men som sagt, i helgen - garanterat dykfritt. Blääääh! Lars hjälpte mig på jobbet att droppa de äckliga gula dropparna i mina öron, vilket nu resulterat i att jag inte hör ett crap, och mer ont gör det... hoppas det lägger sig lite under natten...

Nu till något roligare. Ikväll var jag i curlinghallen i Danderyd. Jag var där med infrastrukturavdelningen från mitt företag och hade lite aktiviteter. Det var faktiskt riktigt roligt. Först käkade vi lite, drack en öl och fick en genomgång av spelet, banan och reglerna. Sedan fick vi ta på oss specifika curlingskor. Det var nästan som att gå och välja ut bowlingskor, fast de här var lite snyggare, och ena sulan var plastig och glatt (för att kunna glida bra på) och den andra var mer rejäl och räfflad i grovt gummi för att få fäste.

Vi fick göra några övningar för att glida på rätt sätt både under "sopningsmanövern" och ivägskickandet av stenarna. Vi fick låna hjälm, och storlek S var så klart för stort och den satt hela tiden lite på sniskan. När jag efter 1½ timme äntligen tog av mig den stod håret rakt upp. Någon i skaran nämnde kn***rufs! ;)

Vi delades upp i 6 lag över 3 banor och jag hamnade tillsammans med Helene och Tony och fick spela mot Micke och Johan. Det gick rätt så bra faktiskt, jag hade min topperiod nånstans på mitten. Vi hann ändå spela 7 omgångar. Vi hade ledningen till en start, men grabbarna vann med 9-6. Curlinghallen i Danderyd är den största i Norden och en av de största i hela Europa, hade jag ingen aaaaaning om. Här och där över de tre banorna turades folk om att slå på öronen på den kalla hårda isen. Jag klarade mig dock helt och hållet, så inga curlingblåmärken idag!

Efteråt fick vi skjuts av en av kollegorna till centralen och jag gjorde sällskap med Lars till Gullmarsplan och sen blev det en buss hem istället för promenad då det börjat regna. Kul dag!

Pelagian DCCCR Rebreather

Så har även jag börjat övergången till "the dark side". Jag har fått hem min Pelagian DCCCR Rebreather...

(D=Diver C=Controlled C=Closed C=Circuit R=Rebreather)

...och har gått teorin och nu under helgen har jag dykt de 4 första kursdyken. Resten (2 st) kommer klaras av på lördag nästa vecka.

Se info om rebreather

Det är helt klart lite knepigt med avvägningen eftersom man får tänka om helt när man dyker slutet system. Man kan inte längre finjustera sin avvägning med andningen/lungorna men det gick efter 4e dyket idag riktigt riktigt bra. Ser fram emot de avslutande dyken på lördag! :)

Igår var Tulle med också, och bara nöjesdök under vår kurs. Han blev ju klar med sin Pelagiankurs förra helgen. Tulle sprang med kameran i högsta hugg och fotograferade oss kurskamrater. På lördagen åkte han med mig ner till Vagnhärad kalkbrott, men idag när Tulle inte kunde åka med så slapp jag köra då jag fick åka med Herr instruktör - Roger istället. Sköööönt!När kursdagen var över hamnade Roger och jag på MC Donalds påvägen hem. Vi var båda helt svultna, ingen mat sen kl 08:00 och efter att ha hållit igång till 18 var vi rätt slut. Och nu sitter man här på kammarn, och inser att helgen sprungit förbi i en RASANDE fart och det är jobbdags imorrn igen... Ekorrhjulet snurrar vidare...

100 minuter i Alvik

Gjorde ett låååååångt eftermiddagsdyk idag. 100 minuter på Alviksvraket... eller nåja, inte PÅ vraket hela tiden. Det blev dryga timmen på själva vraket och dess surroundings. Jonas fick ligga först ut på linan då det var halvdunkelt och han bara hade backup-lampa. Väl framme vid fören tog jag ledningen och drog upp till "gästboken" där jag krafsade ner att vi varit där. Sen sjönk jag ner i den stora luckan på fördäck och kikade runt, och sen gjorde även Jonas det. Vi gled sen upp till bygget och JÄVLAR vad det kryllade av abborrar, både stora och små. Jag tror aldrig jag sett så stora abborrar som några av de största. Vi gick ner och kikade på rodret och utövade roderpenetrering, dvs klämde oss igenom utrymmet mellan rodret och aktern. Jonas började och jag följde efter. Väl på botten gled vi längs styrbord sida och där precis intill vraket dök dykets största abborre upp. Den var enorm så jag trodde först det var nån annan typ av fisk, men de bleka ränderna syntes när man lyste rakt på den. Vi passerade här flera gånger till under dyket men då höll den sig PRECIS i gränsen av ljuskäglan så vi fick inte någon ny rikigt bra titt på den. Minns inte exakt i vilken ordning vi gjorde vad, men vi hann med 3 varv runt och åtminstone 2 var på vraket. Vid andra tillfället när vi kikade på stimmet i styrhytten så sprattlade det till precis under haken och mot vänster öra på mig och jag hoppade till. En av de större abborrarna hade blivit utjagade ur fönstret och drog förbi vid skallen på mig. Strax babord om aktern, ytterligare en bit ut från skottkärran som ligger där simmade vi på en mindre båt av metall, dock mycket sönderrostad.

När vi väl tröttnat på vraket drog vi oss tillbaka längs linan. Halvvägs upp mot kajen låg en röd Volta-dammsugare dumpad. Jag fnissade lite och bad Jonas att fotografera den och mina tankar gick så klart till en rebreather, som ju i vanliga fall kommer i gult skal, men den här modellen gick i rött. ;)

När vi kom tillbaka upp till kajen simmade vi vänster längsmed och lekte vidare bland skrotet. Jag plockade lite växtlighet och gav Jonas en bukett som han plikttroget simmade runt och höll i i säkert 5 minuter. När jag tyckte han hållit i den tillräckligt länge hittade jag en liten plastflaska som jag fick honom att stoppa buketten i och sen fick den stå nedkörd i sanden. Vi vände och gick tillbaka längs kajen och sedan vidare åt bron sett. Jag hittade en massa dumpade fyrkantiga gatstenar som jag byggde en fin pyramid av medan Jonas tålmodigt låg och tittade på. Vi simmade vidare en bit till och rätt som det var på ca 4.5 meters djup simmade jag in i en metallvägg som reste sig ca 1,5 meter. Jag steg upp för att se hur den såg ut ovanpå och möttes av en pollare med ett gammalt rep fortfarande fastsatt runt. Jag fortsatte på ovansidan och tingesten var breeeeed. På mitten hittade vi ett runt hål som jag lyste och kikade in i. Den pråmliknande saken var enorm inuti. Tror den säkert var 15-20 meter lång. När vi nådde andra sidan fortsatte vi längsmed den och hittade ytterligare ett par pollare (dubbelpollare) där det även satt ett bildäck som fender fastsurrat. Jag undrar vad det var för nåt egentligen, någon typ av fraktpråm i alla fall. Vi gjorde uppstigning från ovansidan av pråmen för att se var vi kom upp så vi skulle hitta hit enkelt igen och vi kom upp precis under pilträdet till höger om uppstigningsplatsen i slänten. När vi klev upp, klev två andra dykare i som aldrig varit där så de fick lite tips om var de skulle hitta linan till vraket. Ytterligare lite folk höll på att byta om i skydd av ösregnet när vi kom upp runt bostadshuset.

Jag drog av mig huvan och med håret på sin absoluta ända satte jag mig i bakluckan på min bil för att få av mig paketet. Snabbt marscherande förbi kom en ung kille som slängde ett öga på mig och skojade "Akta så du inte blir blöt". Jag log och svarade nåt och han fortsatte. Men när han passerat med några meter stannade han upp och vände sig om och sa "Linda va?" varpå jag säkert såg ut som en fågelholk. Han kom fram och presenterade sig och jag kände mig skitdum som inte visste vem han var (nu vet jag dock ;). Som Tulle brukar säga "Alla känner apan, apan känner ingen" ;). Han hastade snart vidare i regnet med en motorcykelhjälm i ena handen.

Vi packade och bytte om så gott vi kunde i regnet och sen blev det en välförtjänt pizza i Alvik. Tack Jonas för en jättetrevlig dykeftermiddag!

Ingen Najade idag... jävla vind!

Ufärden till vraken Melanie/Najade som jag redan flera dagar innan förstod skulle bli inställd pga hård vind blev just inställd pga hård vind. Men vi kom ut till Tyr och till "Mannes vrak" istället i regnet och dagen blev trevlig ändå.

Jag och Christian fick kliva i först och se till att göra fast bojlinan ordentligt på Tyr. Det var tokigt strömt och vi fick kämpa lite på nedvägen. När bottom timern passerade 26-27 förstod jag att vi inte skulle träffa vraket och började sakta ner, men då kom istället herr Christian förbi mig som en kanonkula och lyckades PRECIS undvika en kraschlandning i leran på botten. När han stabiliserat sig hade jag hunnit ta fram spoolen och gjorde fast den i linan just ovanför draggen. Det var enkelt att hitta vraket, för det var bara att följa fårorna i leran som draggen skapat när den glidit iväg i den starka strömmen och efter 5-6 meter simmade vi in i den delen av relingen som sjunkit ner i den hårda leran på 34 m djup.

Här började jag fundera lite över hur vi skulle göra och gjorde fast spoolen i relingen. Sen simmade jag tillbaka mot draggen och provade att dra lite i spool-linan. Draggen rörde sig hyfsat snällt mot oss, så jag simmade tillbaka till relingen och började hala in draggen och Christian kom snabbt till min hjälp. När vi fått fram draggen till relingen försvann Christian iväg uppåt fören till med dragg och lina men kom på efter en stund att min spool ju satt fast i hela rasket så han kom snabbt tillbaka ner igen och väntade snällt medan jag lindade in linan. Det var lättare sagt än gjort då det var lina lite här, och lite där, och lite därborta och när jag slutligen äntligen fått in nästan allt så följde det med en halv julgran på slutet, så där låg jag i mitt lilla dymoln och bröt sönder kvistar till molekyler för att få fri min lilla spool-lina.

När allt var inlindat och fint tog vi med oss draggen och linan upp till 27 metersnivån och gjorde fast den i räcket runt bygget och därefter släppte Christian ytmarkören vi fått med oss ner av Niklas. Tror vi spenderade en kvart med att lokalisera och boja innan vi var helt klara... men det gjorde inget, Tyr har man ju dykt några gånger nu så det blev som mitt lilla mission att få ordning på bojningen till de andra dykarna. Efter att bojningen äntligen var klar spenderade vi ytterligare en kvart lite drygt åt att kika runt. Jag visade Christian toaletten som han tidigare missat, kikade in i styrhytten och simmade fram till fören. Framme vid fören tecknade Christian något till mig som jag inte alls hajade, vilket jag också visade honom med kroppsspråket. Han rev då fram sina wetnotes och skrev att han inte lyckades få loss sin manometer. Jag kikade och det visade sig att han lyckats med en väldigt komplicerad fästknäppning av den undanstuffade stagen på höftringen. Jag hjälpte honom att flytta om stagen och sen kunde han läsa sina bar igen. Vi kikade upp på taket och tog en repa runt mast och radarn sen tänkte vi att det fick vara nog och påbörjade uppstigningen. Det var grymt strömt på vägen upp, vi gjorde ett litet minideco och avslutade med lite syrgas för att vädra ut ordentligt inför nästkommande dyk.

Efter lite lunch och lite sömn (jag sov sittandes i den högljudda styrhytten med huvudet lutat mot instrumentpanelen på en hopknöglad handduk) hade vi tagit oss till "Mannes vrak". Ett litet Kalle Anka-vrak på 24 meters bottendjup. Även denna gång fick Christian och jag agera bojare. Vi kom ner på dybotten på 24 meter och jag gjorde fast min spool igen och drog i strömriktningen. Några plankor på botten vittande om hennes närvaro och efter bara några meter drog jag in i babord sida precis innan aktern. Den här gången la jag bara en loop runt en detalj på vraket och simmade sen tillbaka och hämtade linan som vi ändå skulle spänna in rejält. Draggen fick ligga kvar. Christian gjorde fast linan i akterrelingen och släppte sen ytmarkören. Vi simmade runt aktern, förbi det numera väldigt rangliga bygget och sjönk sedan ner i luckan framför bygget. Där mot akterväggen satt som beskrivet hyllorna med dricksglas fortfarande placerade i. Vi simmade sen för över och jag kikade ner i den förliga luckan där det låg lite möbler och plock huller om buller. Gled ut över bogsprötet (stavas det så?) i fören och sen tillbaka akterut. Vi gick ner och kikade på rodret och propellern som sticker upp med ett blad ur dyn. Drog en kort repa genom bygget, som verkligen är på upphällningen, hoppas folk kommer vara rädd om det i fortsättningen. Sen fick det vara nog, dags att gå upp.

Tack alla för en trevlig dag, och tack Niklas för gött kaffe och "bakelse". :)

Söndagsdyk i nära-noll-sikt...

Söndagsdyk med Tilja, Petter, Marcus och skepparn Håkan. Vi möttes upp, lite sent pga att mitt minne svek mig från sist jag var här för 3 år sen, i Skärgårdsstad utanför Åkersberga och packade båten och puttrade ut. Först kollade vi av en position precis vid Vaxholm som ingen av oss dykt på. Det visade sig vara en sänkt träslastskuta, ca 25 meter lång som vilade på 10 meters djup med däck på ca 6 meter. Sikten var tokkass men det var ljust i alla fall så det var inga större problem att orientera sig. I fören ligger ett lass med stora stenar och masterna är snyggt avkapade så man kan verkligen se att hon sänkts med flit. Vi kikade runt lite här å lite där och sen var det dags att gå upp. Inte så långt dyk... :)

Andra dyket blev Mekum, ett vrak jag aldrig dykt förut. Sikten var tokkass, typ som dyket innan, med skillnaden att det nu var mörkt som i graven, partiklarna sög åt sig varenda ljusgnutta. Tappade bort Håkan vid första livbåten sen dök han upp igen som gubben i lådan och tog oss bort till ratten. Sen höll jag mig mask-mot-fena under större delen av dyket och lyckades nästan tappa honom igen. När vi simmat en bit föröver och sen vände tillbaka längs relingen då vår bottentid nästan var ute så tappade jag Håkan igen. Det var gjort på en sekund! Marcus och jag höll för lamporna men han var puts väck. Vi tog det säkra för det osäkra och fortsatte sakta följa relingen tillbaka eftersom vi visste att uppstigningslinan låg precis över den en bit akter över. När vi hittat uppstigningslinan låg vi kvar och väntade och spanade och höll för lamporna med jämna mellanrum. Det tog nästan 4 minuter innan Håkan dök upp. Han hade visst glidit tillbaka för att kika på ratten en gång till men snart upptäckt att vi var försvunna. Han hade då gått tillbaka en bit utan att hitta oss och när tiden började rinna ut gick även han mot uppstigningslinan och där återförenades vi i total lycka... ;)

Sikten var nästan noll hela vägen upp och vi fick ligga nära linan och glo för att inte tappa även den. Håkan och jag gjorde 7 minuter på 6 meter då hans dator tyckte det var en bra idé... :)

Tack alla för en jättetrevlig dag!

...även vrak får penetrera ibland

Fredagsdyk med Tulle. Hämtade honom i Bredäng kl 10:30 som bestämt, eller 10:34 för att vara exakt, med kommentaren från Tulle att jag minsann aldrig skulle kunna bli pendeltågsförare... ;)

Vi drog sen och fyllde gas och medan jag satt i bilen och väntade på Tulle som var inne och betalade kom Jonas inkutande och hann fråga Tulle om det var OK att dyka med oss på dagens utfärd. Så klart det var! :)

Vi åkte och käkade och sen drog vi ut till Dalarö och var först med att lasta på båten. Jonas kom sist och lastade i och när han parkerat bilen och klivit på båten igen meddelade skepparn Niklas att klockan var 14:01 och det var dags att dra.

Pga lite ofördelaktiga vindriktningar struntade vi i Kostervraket som var dagens plan utan åkte till Tyr istället. Jag har inte dykt Tyr sen augusti 2004 och Jonas har inte dyk henne alls så det passade ju utmärkt. Detta blev två av de galnaste dyk jag varit med om, satan vad jag skrattat.

Det började med att vi gick ner och kikade in genom dörröppningarna på styrbord sida och redan här börjar Jonas toksnacka i loopen på sin rebreather. Jag hängde på, dock tvivlar jag på att han fattade ett ord av vad jag sa. Vi fortsatte ner till stället där bogserplattan och bogserkroken sitter. Jag skojade med Jonas och påpekade att kroken såg ut som en stor XXX och Jonas tokgarvade. Sen började han ropa efter Tulle som låg en bit till vänster om mig helt ovetandes om våra associationer. Tulle kom lite närmare och Jonas skrek något tvåstavigt som ingen av oss uppfattade och pekade på den rättuppstående kroken. Jag hängde strax ovanför de två och log åt deras kommunikationsförsök. Jonas skrek det tvåstaviga igen och nu uppfattade tydligen Tulle vad han sa och började skratta. Senare fick jag veta att det Jonas vrålat och pekat var "DILDO!" Inte nog med detta, Jonas gled ner och grenslade kroken och nu garvade Tulle och jag ohejdbart.

Vi fortsatte strax uppåt på babord sida och Tulle visade Jonas toaletten. Jonas kom då på att "he's got to go" och baxade sig in på toaletten. Sen avhyste han vänligt men bestämt Tulle som hjälpsamt höll upp dörren åt honom och deklarerade klart och tydligt att han ville ha lite privacy, varefter han drog igen dörren efter sig. Nu såg man bara hans svaga lampsken genom den runda fönsterventilen i dörren. Kort därefter öppnade han dörren och informerade högljutt att det ju för fan inte fanns något toapapper. Tacka fan för att han behövde gå på dass efter den penetreringen Tyr utsatt honom för, även vrak får penetrera ibland... ;)

Vi gled upp till fören och kikade runt och sedan tillbaka till styrhytten där vi tittade på ratt och maskintelegraf. Sen svepte vi upp på taket och kikade på lanternorna. Påvägen upp passerade vi något som såg ut som ett nakterhus på taket och jag tänkte att det var ett konstigt ställe att placera en kompass. Vi tog ett varv runt masten och sedan tillbaka ner på taket där Tulle pekade på nakterhuset och visade att det fanns en kompass där. Jonas kikade också på den och sa i loopen "Vad gör den här?". Tulle visade att det var en kompass. Jonas upprepade, lite hetsigare: "Vad gör den här!?!?". Tulle visade igen att det var en kompass. Halvhysteriskt skri från Jonas "Ja men vad gör den HÄÄÄR?!?!" och hade hela tiden frågat varför den var placerad här på taket, inte vad tingesten var TILL för.

Tulle visade ett "rör" från kompassen som gick ner till styrhytten där kompassen också gick att avläsa och vi alla var sedan nöjda med den diskussionen... ibland kanske det är lika bra att man inte kan prata under vattnet ändå... ;)

Vid det här laget hade det blivit tajm att börja ta oss tillbaka upp till ytan. Tulle och jag avslutade med lite syrgas.

Dyk nummer två blev Ingrid Horn. Nu hade vinden vänt till nordvästlig (tror jag) så vi hade lä och vågfritt. Vi hoppade i som team nummer 1 igen och den här gången var det min tur att leda med målet att ta oss runt bygget via styrbord reling. När vi kom ner till bojstenen tyckte jag att sikten såg riktigt bra ut, även när vi kommit ner till aktern tyckte min hjärna att sikten var bra. Jag satte fart utefter relingen stirrandes längs den och tyckte fortfarande att sikten var ok. När jag nått drygt 32 meter signalerade Tulle bakom mig och när jag vände mig om fattade jag först hur dålig sikten egentligen var. Tulles lampa, han låg precis i röven på mig, var bara som en disig cirkel. Det var alldeles mjölkig runt omkring oss och det var inte alls roligt att försöka ta sig hela vägen ner runt bygget. Så vi vände tillbaka upp mot aktern där vi kikade på reservproppen, tog en vända ner i första lastrummet och avslutade med att laja runt bland prylarna på aktern.

Det humpades utstickande delar både här och där och det vältrades i rost, Rydin var den som vann med mest rost på dräkt och utrustning när vi kom tillbaka upp. Inte ens våra huvor fick vara rostfria. Tulle t o m stod på huvudet och gnuggade huvan mot en rostig del vid ett tillfälle. Åter igen så mycket skratt så att bubblorna sprutade och masken fylldes med vatten.

Vi drog snart tillbaka, kikade på torskarna i bergsskrevan, gjorde en vacker uppstigning och avslutade med lite syrgas innan vi var åter i båten.

Tack alla för en jättetrevlig dykeftermiddag!

En helg (å lite till) i Liverpool

I helgen var jag och hälsade på en svensk vän som jobbar i Liverpool. Tog flygbussen från Gullmarsplan med destination Skavsta flygplats (Nyköping) vid 15 på fredagseftermiddagen. 18:35 lyfte Ryanair mot Liverpool. Jag hade lagt till en extra slant för en Priority Boarding, dvs jag fick kliva på bland de första för att slippa allt härj. Ryanair kör ju med ospecificerade sittplatser så det brukar vara vild stämning vid påstigningen annars så jag tyckte det var värt några extra kronor för lite lugn och ro samt en riktigt bra sittplats (längst fram på styrbord sida med mycket benutrymme).

Flyget över till Liverpool tog bara 2 timmar och jag blev upphämtad med bil av Olle på flygplatsen. Jag fick höra att jag skulle hålla utkik efter en liten silverfärgad Peugeot och plötsligt upptäckte jag att 90% brittiska folket kör silverfärgade/grå bilar. Det var silverfärgade bilar ÖVERALLT, nåja - nästan i alla fall... Hämtad blev jag till slut och hemma i huset väntade ett glas vin och en grekisk sallad som slängdes ihop. Naaajs!

På lördagen knallade vi ner till centrum. En rejäl promenad blev det. Innan vi hittade ner till hamnen och Liverpools sjöfartsmuseum trillade vi in på en schacktävling. Kändes märkligt att knalla runt bland spelborden där folk satt med pannorna i djupa veck och funderade. Wow vilken publiksport! På "Merseyside Maritime Museum" kunde man se en hel del om Titanic samt annat från bl a krigstiden. När vi tröttnade på det gick vi och fikade och sen knallade vi hela vägen tillbaka till huset. Fötterna värkte som fan och det visade sig att vi promenerat nästan non stop i fem timmar!

Vi hann inte mer än hem så drog vi iväg till en restaurang och käkade och sen vidare till ett biopalats där vi köpte biljetter till The dark knight (nya Batmanfilmen). Den hade väl sina ljusa stunder, men på det stora hela var den bara jävligt rörig. Vi var i alla fall rörande överens om vad vi tyckte om filmen så ingen hade behövt lida mer än någon annan... ;)

På söndagen tog vi tunneln under viken söder ut och parkerade längs strandpromenaden vid havet. Vi promenerade över en timme bortåt och, så klart lika länge tillbaka. Sand, sand, sand och hav så långt ögat nådde. När vi kom tillbaka till bilen var vi båda helt slut. Det var ingen slöpromenad vi tog oss för direkt, utan rask takt, så vi hade säkert gått 1,5 mil sammanlagt. Vid det här laget var det verkligen dags för lite käk så vi hittade en restaurang där vi käkade och till efterätt delade vi på en hallon/äppelpaj med varm vanlijsås. Det var vi garanterat värda!

När vi käkat klart hade vattnet dragit sig tillbaka ännu mer och blottlagt mer sand och öppnat upp en promenadväg över till en bebodd ö som låg en bra bit ut. Vi bestämde oss för att promenera ut mot ön men vi vände tillbaka efter att vi nått en liten stenkobbe ca 2/3 av vägen. Skor och strumpor åkte av och vi knallade barfota i sanden och genom pölarna. Små små krabbor for åt alla håll när vi passerade. Vägen tillbaka till bilen gick vi via kanten av en konstgjord sjö. Det är en del av havet som de gränsat av med en sten och betongmur som lämnar en halvmeter/meter vatten kvar i en stor reservoar när det är lågvatten. När vi var tillbaka vid bilen hade vi spenderat ytterligare 1½ timme till att promenera, så det blev lite över 3,5 timme på söndagen och 5 timmar på lördagen. Jag åkte visst till Liverpool och fick en massa motion.

Väl tillbaka vid huset var det dags att plocka ihop och åka till flygplatsen. När jag kom fram var det en enorm kö vid incheckningsdisken. Jag tog adjö av Olle och ställde mig att vänta på min tur. När jag ÄNTLIGEN kom fram och lämnade över mitt confirmation number så blev det lite strul och killen bakom disken fick lov att ringa ett samtal. När han avslutat samtalet visade det sig att mitt flyg hem minsann inte skulle gå förrän dagen efter, på måndagskvällen. "Really?" var allt jag fick ur mig och såg förmodligen ganska lustig ut. Killen pekade på en liten servicedisk en bit bort i hallen och sa att jag skulle prata med dem ifall jag ville ta mig hem på det här planet. Sagt och gjort, jag ställde mig i ännu en kö, lyckligtvis inte lika lång och medan jag väntade ringde jag Olle och berättade att jag tydligen bokat fel men skulle försöka komma med ändå. Han sa att jag skulle ringa igen om det inte ordnade sig. Det visade sig att det skulle kosta mig minst 200 pund att boka om min biljett, dvs att ta mig hem samma dag skulle kosta mer än dubbelt så mycket som hela den befintliga tur och returbiljetten kostat. SÅ gärna ville jag inte hem, så jag tackade för mig och ringde upp Olle igen och berättade hur det låg till. Jag sa att jag kunde ta en taxi tillbaka men det förslaget slogs snart ner och 40 minuter senare blev en något småbutter tjej upphämtad igen. Sååå sur på mig sjäv att jag strulat till det så... Olle skrattade dock och föreslog att vi skulle riva av en biofilm till, sagt och gjort, vi drog tillbaka till biopalatset och köpte biljetter till Mike Myers nya film "The love guru" (lördagens film var mitt förslag, denna var Olles). Med enda skillnaden att det var en komedi så var den ungefär lika dålig som "The dark knight", men vad gjorde väl det... :)

Måndagen spenderade jag med min medhavda bok (som tur är) och läste nästan 500 sidor. Olle jobbade ju så jag kunde ju inte räkna med något sällskap. Men det gick ingen nöd på mig, och det var ju gratis jämfört med 200 pund, samt att jag ju spenderat 8 timmar effektiv tid under den tidigare delen av helgen med att gå, gå och gå, så mina fötter var nöjda med att vara alldeles stilla och läsa (nåja, nu läser jag ju förstås inte med fötterna...).

När Olle kom hem hann vi med en fika i närheten av flygplatsen innan jag, den här gången med bättre resultat, lyckades checka in. Trippen hem gick bra, förutom att det vid inflygningen till Skavsta pågick ett hejdundrande oväder och det låg tunga moln nästan hela vägen ner till landningsbanan. Turbulensen fick hela planet att tokskaka och jag upplevde riktigt elaka luftgropar. Jag blev mer och mer nervös och hjärtfrekvensen steg rejält. När vi till slut tog mark gjorde vi det med en hård duns och ett flygplan som studsade på marken. Stämningen var halvtryckt och en pappa försökta tala så lugnande och obemärkt han kunde med sin son i femårsåldern i sätet bredvid mig. Usch så glad jag var att vara på marken igen!