S/S Paula Faulbaum

Idag var det dags att återse en skön gammal dam, nämligen ångfartyget Paula Faulbaum som ligger på 38-72 meters djup utanför Landsort, har inte varit här sen sommaren 2005! Vi skulle fylla gas innan så det var bara att kliva upp tidigt och bege sig iväg. Jag vaknade redan innan klockan ringde av att jag hade skitont i vänster stortå, av alla ställen... Värken försvann som tur var så snart jag klivit upp och kommit igång. Kastade i mig lite frukost och drog sen till Söder där jag bytte parkeringsplats med Johan och lastade mina prylar i hans bil, sen vidare för gasfyllning och efter det upphämtning av skepparn av dykbåten himself, Mr Niklas. Vi var lagom ute till kl 10 i Nynäshamn för lastning av båten. Niklas var så snäll och lånade ut sin dyklampa till mig idag, eftersom min egen fortfarande inte är hemma från lagningen i USA.

Det blåste litegrann när vi lämnade Nynäshamn, men ingen större fara. Dock friskade det på mer och mer ju längre ut vi kom. Vi var tre dykpar och Johan och jag, som varit på Paula förut fick gå i först och se till att bojlinan som kastats i på GPS-position och ekolod gjordes fast ordentligt. Niklas försök att boja Paulas för (det grundaste stället) lyckades alldeles utomordentligt, han träffade med tyngden i det främre lastrummet så det var bara för oss att lägga fast linan på lämpligt ställe till de efterkommande dykarna.

Förutom att jag ser ut som en mupp så var jag ganska redo att dyka här!

Sen behövde jag inte vara ensam om att se muppig ut... ;)

Sen hade vi en varsin av vattentrycket ihopknycklad ½-liters pet-flaska som vi skulle släppa som ytmarkering när vi gjort fast i vraket. Jag tog upp min ur fickan och tittade på den sorgligt ihopknycklade lilla varelsen. Jag släppte den framför mig och den visade nätt och jämt tecken på att vilja bege sig till ytan. Den svävade runt där, framför masken på mig, en kort stund och sen gav jag den en liten putt uppåt och då bestämde den sig visst för att börja ge sig av mot ytan. När Johan gjort fast linan tog även han fram sin till intet ihopknöglade petflaska och gav den samma hjälp på sin resa mot ytan. Det här hade även "ytmarkörmästersläpparen" varit extremt imponerad över, det kan jag lova. Har en annan dykbuddy som lyckades släppa sin lilla ytmarkör under ett takutsprång på vraket vi dök på och dykparet som var nere efter oss hade hittat den och släppt upp den. Den kom upp efter att vi varit på ytan i över en kvart. ;)

När vi gjort fast linan begav vi oss neråt och simmade under babord sidas loftgång ner mot baksidan av bygget där vi tänkt kika på tillverkningsskylten igen. Jag har ju glömt sen sist jag var här (3 år sedan) vad Paula har för tillverkningsnummer. Nu har jag det i minnet igen. Byggd 1908 är hon också... :) Vi tog ännu en liten lov neråt och vände när jag hade drygt 68 meter på bottom timern. Vi simmade ut utanför vraket på styrbord sida och gled långsamt uppåt längs med relingen. Det var så jäkla mycket gamla rep och linor överallt så Johan lyckades fastna 3 gånger. Fan att folk ska lämna kvar så mycket skräp utanpå vraket. Vi avslutade längst upp på fören där jag simmade ut en bit utanför förstäven. Här uppe hade vi redan hunnit beta av vårt djupa stopp och kunde sen påbörja uppstigning och deco.

När vi kom upp hade det blåst upp rejält och vissa vågdalar/toppar mätte lätt 1,5-2 meter. Johan fick börja kämpa medan jag låg kvar vid bojen och andades syrgas en stund till i vågorna. När det var min tur kämpade jag som en tok fram till stegen och precis när jag tog tag i den kom den en sån där mördarvåg och jag tokkraschade in i stegen med decoflaskorna före och fick en rejäl tryckare i bröstkorgen så jag tappade luften ett kort ögonblick. När jag väl fått ett tag i stegen och jag skulle få upp fötterna på nedersta steget kraschade jag in med båda knäna vilket resulterade i åtminstone ett mycket osmickrande blåmärke. Ingen kort kjol för mig inte, för ett bra tag framöver. Stor eloge till Jonas & Karin för deras ytsupport, flaskplockande och uppsläpande efter dyket. Utan er hade det blivit omöjligt!

Efter dyket blev det skitsnack, kaffedrick och kakätning medan vi tuffade tillbaka in till Nynäshamn. Johan och jag avslutade dagen med varsin välförtjänt mjukglass som vi åt i bilen påvägen tillbaka till Stockholm. Tack alla för en jättetrevlig dag och ett extra stort tack till Niklas proffsiga upplägg och snygga bojning!