Ja jävlar vilken morgon...

Hade en lite halvt hysterisk morgon den här morgonen. Allt började med att jag fick en avi för ett postpaket i brevlådan igår. Det var min efterlängtade dyklampa som äntligen kommit hem från sin lilla servicetripp till Florida. Jag planerade då att ta bilen till jobbet och åka förbi postterminalen som ligger bilvägen ett par kilometer från där jag själv bor i Årsta. Sagt och gjort, i morse hoppade jag i bilen och åkte till postterminalen. Jag skrev under postavin och lämnade fram den. Kvinnan bakom disken bad om min legitimation och jag tog fram plånboken och öppnade den. Fickorna där mitt bakomatkort och mitt körkort brukar sitta gapade snopet tomma mot mig. VISST FAN! Jag plockade ju ur dem ur plånboken och stoppade dem i bakfickan på mina jeans på jobbet igår när vi skulle på lunch, bara för att slippa släpa hela väskan till lunchrestaurangen. Jag förklarade min lilla fadäs för kvinnan bakom disken och sa att jag bodde ganska nära och skulle komma tillbaka med körkortet.

Jag älgade sen tillbaka ut till bilen, blev sittande i typ 100 år på utfarten då det var vägbygge på gång och de normala trafikljusen var avstängda och det kom bilar från båda håll HEEELA tiden. Tillslut kom jag på rätt väg hem och när jag svängde upp på Årstavägen hade de satt upp en trafikkontroll för alkoholtest. Naturligtvis blev jag invinkad, detta enbart 200 meter från min egen gata i Årsta och jag tänkte lugnt att det här går ju bra, eftersom jag visste att jag var spiknykter. Jag slog av bilen, vevade ner rutan och fram böjde sig en lång polisman med utseendet HELT på sin sida. Han förklarade att jag skulle få blåsa och förberedde apparaten med det lilla plaströret jag skulle blåsa i och i samma mening sa han "Och så vill jag se på körkortet". !!!!!! FÖRST DÅ slår det mig att jag ju inget körkort HAR, och att det är det jag är på väg hem för att hämta. Följande konversation äger rum:

Linda:
Grejen är den, att jag precis är påväg hem för att hämta körkortet. Jag kom från posten (viftar med min lilla påskrivna avi) där jag upptäckt att jag glömt körkortet i mina jeans från igår när jag plockade ur dem ur plånboken när vi gick på lunch. (Under tiden jag förklarar mig går många tankar igenom huvudet om "hur många gånger har han inte hört såna här dåliga bortförklaringar förut??)

Polismannen:
Och du har inget annat att identifera dig med?

Linda:
Nej

Polismannen:
Inget ID-kort?

Linda:
Nej

Polismannen:
Pass?

Linda:
Nej

Polismannen:
Du har ingen annan legitimation med dig som kan bevisa att du är du?

Linda:
Nej, men jag bor precis här uppe (pekar uppåt gatan) och är som sagt precis påväg att hämta mitt glömda körkort för att kunna hämta ut mitt paket (viftar lite försiktigt med postavin igen).

Vid det här laget var jag så pass nervös att jag fick blåsa om tre gånger innan resultatet blev godkänt, mina lungor kändes som de krympt till golfbollsstorlek. Polismannen tog sen mitt personnummer, gatunummer och frågade om bilen jag körde var min och sen lämnade han den nedvevade fönsterrutan och gick fram till sin kollega som stod vid polisbilen framför mig. Jag såg hur han talade till sin kollega, pekade på min bil med HELA armen i en mycket stabil och auktoritär rörelse varpå kollegan anropade någon i sin comradio han hade placerad i axelhöjd. Medan de stod och konverserade fick jag plötsligt lust att ta fram min digitalkamera och i smyg knäppa en bild (till min blog så klart) men kom snart på att det nog inte var nån bra idé om jag skulle bli påkommen. Strax kom han tillbaka och böjde sig ner i mitt nedvevade fönster igen, spände ögonen i mig och sa:

Polismannen:
Nu är det ju så här... (konstpaus) ...att man är skyldig enligt lag att kunna identifiera sig när man blir stoppad, och om man inte kan det så får man böter.

Linda:
Nejjjj (grimas) vilken skitdag det här blev!

Polismannen:
Va?

Linda:
Jo jag sa att det här har utvecklats till en riktigt skitdag.

Polismannen:
Men den blir bättre, du får åka hem och hämta körkortet och komma tillbaka och visa upp det.

Linda:
Jaaa! (Skiner upp som en sol) Jag bor precis här uppe, jag är strax tillbaka!

Jag gasade, så lugnt jag kunde, iväg och parkerade på andra sidan vägen från min port sett, sprang upp och hämtade kontokort och körkort och galopperade tillbaka ner för trapporna, in i bilen, startade och påbörjade U-svängen. När jag och bilen står placerad RAKT över hela gatan fick jag i min nervositet motorstopp. Sen vägrade bilen starta! TYYYYPISKT! tänkte jag, men på 5e försöket och lite frenetiskt gasande lyckades jag få fart på min nedsurade bil och åkte tillbaka till poliskontrollen. Det fanns ju så klart ingenstans att stå precis brevid så jag fortsatte nedåt gatan, fickparkerade 100 meter längre ner och tog sen plånboken i högsta hugg och började jogga tillbaka upp längs Årstavägen. Polismannen såg mig komma och mötte upp mig med sitt fortfarande mycket auktoritära kroppsspråk.

Jag kunde inte låta bli att le stort mot honom när vi möttes och jag räckte fram körkortet. Han synade det, synade mig, vände på körkortet, vände tillbaka det och kommenterade att det snart går ut. Jag vet, svarade jag och log ännu större (det går ut om ett halvår... vilket kanske är "snart"... vad vet jag).

Jag fick sen tillbaka körkortet, han sa "tack", jag sa "tack själv" och log om möjligt ännu mer. Saken blev ju inte bättre av att han såg vääääldigt bra ut... hehe...

Dagen har i övrigt fortlöpt helt okej, dvs jag lyckades hämta paketet och ta mig till jobbet utan fler missöden.

Saxat från Polisen.se:

Körkort

Vid färd ej medfört körkort/bevis om att körkort utfärdats och handling som styrker förarens identitet. Gäller personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorredskap klass I, är bötesbeloppet 500 kronor.

Så nästa gång jag dyker mix på nåt kul vrak ska jag tänka på att den här fyllningen var gratis (helium är dyyyyrt). ;)