Kräftjakt i Vagnhärad

Eftersom Tulle hade mina flaskor som han hade fyllt på åt mig under lördagen så åkte jag upp och hämtade honom i Bredäng, medan hans darling Fia i sin tur åkte och hämtade Christian. Sedan tuffade vi mot Vagnhärad kalkbrott för en trevlig dags dykning. När vi kom fram var det full rulle, vet inte om det hölls nån slags kurs där eller nåt sånt.

Vi väntade ett bra tag på att börja pilla ihop våra prylar då Johan, vår 3e team mate hade missat färjan med 2 minuter och fick vänta snällt i 30 minuter innan nästa. Men till slut var även han på plats och då hade också Roger Ingebo kommit och det visade sig att även han skulle dyka med oss med sin Pelagian RB (RB=Rebreather=återandningsapparat). Jag pillade lite på den och fick testa den (på land), mycket MYCKET smidig RB måste jag säga.

Dykplanen var att härja ner på botten, och stanna där i 20 minuter. Förvånansvärt mycket prylar på 42 meter. Har hittills bara varit där korta stunder, och då precis nedanför gruvöppningen. Vi såg 2 gamla dränkta mopeder. Tulle försökte få fart på den ena, men det gick ungefär lika bra som när han försökte få fart på den lilla gula motorbåten vid Tyresö Breviks gamla ångbåtsbrygga. Tulle var den enda som dök utan helium idag och han var lite pantad i plymen där nere. Han lyckades fiska fram sina wetnotes och skrev till mig typ "Shit vad jag är FULL!". Jag gav honom ett ok och skrattade. Kort därefter fick jag wetnoten under näsan igen där det stod "Det känns väl tryggt?" Mer skratt följde...

Tulle hittade en cykel som han drog runt ringklockan varv på varv och det enda ljud han lyckades få ur den var "klick, klick, klick". Jag gled fram och gjorde honom sällskap och tog tag i den lilla växelknoppen på styret, men den lyckades jag få i handen följt av ett litet rostmoln. Jag hörde Tulle skratta i reggen så det skakade i hela bottensedimentet. ;)

Mycket snart upptäckte jag hur det formligen KRYLLADE av jättestora kräftor på botten. Här nere på 42 meter lär de ju få vara i fred och växa och frodas. Tulle skrämde upp en lite mindre av dem som snärtade baklänges rakt in i famnen på en annan som hade ENORMA klor. Dock var den lite loj så den lilla kom undan direkt. Simmade förbi en gammal sjunken julgran med spretiga barrlösa grenar och där tokkryllade det av kräftor.

Efter våra planerade 20 minuter på botten började vi sakta snurra oss uppåt i brottet och på 21 meter bytte vi till första dekogasen och fortsatte glida uppåt i en långsam spiral i det runda kalkbrottet. Tillslut kom vi tillbaka mot istigningsplatsen och Tulle och jag speglade oss i spegeln som står vilad mot stenväggen på 9-metersplatån. I bakgrunden tokvinkade också Johan i spegeln och jag vinkade tillbaka. Alltid lika kul att se sig själv under ytan. Vi gled upp till 6-metersplatån där vi bytte till syrgasen och så låg vi där en stund medan jag försökte kasta kalksten på Tulle. Hur hårt jag än sulade stenen singlade den mot botten innan den ens kommit i närheten. Och då låg jag ändå inte långt ifrån honom... Det sista vi gjorde innan vi gick upp till ytan var att skjuta varsin säck, och vi båda fixade det hur vackert som helst.

Efter 62 minuter bröt vi ytan och välkomnades upp av de övriga som hjälpte oss upp med dekoflaskor och fenor. Sen grillades det korv och hamburgare mm mm. Fia och Christian gjorde ytterligare ett dyk medan vi andra pratade skit och fortsatte klämma på Rogers Pelagian. Tack alla för en trevlig dag!