Gröna Lund

I torsdags efter jobbet blev det en härlig eftermiddag/kväll på Gröna Lund med mitt konsultföretag. Jag, min kollega Lars och ännu en kollega Micke tog pendeln tillsammans in till stan direkt efter jobbet och vi var först på plats så vi gjorde oss hemmastadda på restaurangen som finns precis utanför Grönan. Där blev det några öl och varefter dök det upp fler och fler. När Erik, som var lekledare, dök upp delades vi upp i lag och jag, Lars, Micke och Jonas fick kämpa tillsammans. Det blev det gamla vanliga, lite skytte, och andra slänga och pricka-grenar. Jonas och Lars stannade även till vid ett rent "lotteristånd" där man kunde vinna små elgitarrer med tillhörande förstärkare och högtalare. Jonas betalade en hundring och tog 4 rader. Inte nog med att hans nummer vann, han fick även förstapriset på numret så han fick det största och finaste gitarrkitet av dem alla. Stolt kille! ;) Resten av våra grenar rev vi av fortast möjligt så vi skulle hinna med ännu ett par öl innan middagen på Tyrol inne på Grönan. Jag och Jonas hann till och med med en berg och dalbanetur. Hysteriskt roligt!

Klockan 9 blev vi insläppta till vår bordsreservation och därefter gick tiden sjukt fort. Vi drack öl, champagne och kaffe och åt en HELT okej middag med lax till förrätt och nåt finare kött med stekt färskpotatis till varmrätt. Till middagen spelade ett riktigt duktigt coverband som heter The hitchcocks och som stor överraskning fick vi sen se en av våra kollegor, Mats, bli uppkallad på scenen och riva av kvällens sista låt. Mats är nämligen gitarrist i ett band och det visade sig att han var grymt duktig. De spelade AC/DC's "Highway to hell" och folk var som hysteriska där inne. Jag filmade hela sekvensen med min digitalkamera och slängde upp det på youtube, se länk:

http://www.youtube.com/watch?v=E1S0DUAosSc

Mats är killen till höger med gitarren! :)

Vid 12-slaget var det dags att knyta ihop säcken och dra sig hemåt. Jag och Lars delade taxi med första avsläpp i Årsta. Vi lyckades få tag i en helt galen taxichaufför. Det började med att han berättade att han var nykter alkoholist sedan 6 år. Sen gick han vidare med att berätta att var spelmissbrukare och även sexmissbrukare. Började förhöra sig om vi tyckte om porrfilm. Uppepå det körde han extremt ryckigt så man började undra om han verkligen var helt nykter ändå. När jag var framme i Årsta och klev ur från baksätet så plirade han på mig skitäckligt genom förarrutan och sa att han hoppades vi skulle ses igen. Brrrrr! Hade det varit jag som skulle åkt vidare ensam hade jag ringt en ny taxi. Men Lars var modig och lät honom köra honom hem till Tyresö. Usch!

Lagom till jag kom innanför dörren fick jag ett SMS från min fd. kollega som bor granne med mig. Han och en kompis hade varit ute och druckit öl och de visste att jag varit ute och de sa att de skulle komma förbi och dricka öl. Jag svarade att jag ju ingen öl hade men fick till svar att jag har ett gott humör som ingen annan och det räckte tydligen, för 20 minuter senare dök grabbarna upp så där lagom runda under fötterna. Finwhiskyn gick åt och tiden också. När jag äntligen fick ut dem var klockan över 04 och jag hade max 3 timmar på mig att sova innan fredagens jobb. OJJJ vad seg jag var. Jag har rensat garderoben lite och hade ett antal kassar med kläder stod framme och någon av dem fick den genialiska idén att de skulle prova mina kläder, därav den galna bilden...

Fredagen var så där lagom pigg på jobbet och efter en bakispizza på lunchen var koman total. Jag lyckades somna på ett telefonmöte och Lars satte upp ett block med bokstäverna Zzzzzz framför mig och fotograferade mig med sin mobil. När jag kom hem på fredag eftermiddagen så toksomnade jag i soffa och vaknade först vid 20:30. Inte konstigt om kroppen säger ifrån nu... har ont i halsen, lite feber och behöver sooooova. Over and out for now!

Ja jävlar vilken morgon...

Hade en lite halvt hysterisk morgon den här morgonen. Allt började med att jag fick en avi för ett postpaket i brevlådan igår. Det var min efterlängtade dyklampa som äntligen kommit hem från sin lilla servicetripp till Florida. Jag planerade då att ta bilen till jobbet och åka förbi postterminalen som ligger bilvägen ett par kilometer från där jag själv bor i Årsta. Sagt och gjort, i morse hoppade jag i bilen och åkte till postterminalen. Jag skrev under postavin och lämnade fram den. Kvinnan bakom disken bad om min legitimation och jag tog fram plånboken och öppnade den. Fickorna där mitt bakomatkort och mitt körkort brukar sitta gapade snopet tomma mot mig. VISST FAN! Jag plockade ju ur dem ur plånboken och stoppade dem i bakfickan på mina jeans på jobbet igår när vi skulle på lunch, bara för att slippa släpa hela väskan till lunchrestaurangen. Jag förklarade min lilla fadäs för kvinnan bakom disken och sa att jag bodde ganska nära och skulle komma tillbaka med körkortet.

Jag älgade sen tillbaka ut till bilen, blev sittande i typ 100 år på utfarten då det var vägbygge på gång och de normala trafikljusen var avstängda och det kom bilar från båda håll HEEELA tiden. Tillslut kom jag på rätt väg hem och när jag svängde upp på Årstavägen hade de satt upp en trafikkontroll för alkoholtest. Naturligtvis blev jag invinkad, detta enbart 200 meter från min egen gata i Årsta och jag tänkte lugnt att det här går ju bra, eftersom jag visste att jag var spiknykter. Jag slog av bilen, vevade ner rutan och fram böjde sig en lång polisman med utseendet HELT på sin sida. Han förklarade att jag skulle få blåsa och förberedde apparaten med det lilla plaströret jag skulle blåsa i och i samma mening sa han "Och så vill jag se på körkortet". !!!!!! FÖRST DÅ slår det mig att jag ju inget körkort HAR, och att det är det jag är på väg hem för att hämta. Följande konversation äger rum:

Linda:
Grejen är den, att jag precis är påväg hem för att hämta körkortet. Jag kom från posten (viftar med min lilla påskrivna avi) där jag upptäckt att jag glömt körkortet i mina jeans från igår när jag plockade ur dem ur plånboken när vi gick på lunch. (Under tiden jag förklarar mig går många tankar igenom huvudet om "hur många gånger har han inte hört såna här dåliga bortförklaringar förut??)

Polismannen:
Och du har inget annat att identifera dig med?

Linda:
Nej

Polismannen:
Inget ID-kort?

Linda:
Nej

Polismannen:
Pass?

Linda:
Nej

Polismannen:
Du har ingen annan legitimation med dig som kan bevisa att du är du?

Linda:
Nej, men jag bor precis här uppe (pekar uppåt gatan) och är som sagt precis påväg att hämta mitt glömda körkort för att kunna hämta ut mitt paket (viftar lite försiktigt med postavin igen).

Vid det här laget var jag så pass nervös att jag fick blåsa om tre gånger innan resultatet blev godkänt, mina lungor kändes som de krympt till golfbollsstorlek. Polismannen tog sen mitt personnummer, gatunummer och frågade om bilen jag körde var min och sen lämnade han den nedvevade fönsterrutan och gick fram till sin kollega som stod vid polisbilen framför mig. Jag såg hur han talade till sin kollega, pekade på min bil med HELA armen i en mycket stabil och auktoritär rörelse varpå kollegan anropade någon i sin comradio han hade placerad i axelhöjd. Medan de stod och konverserade fick jag plötsligt lust att ta fram min digitalkamera och i smyg knäppa en bild (till min blog så klart) men kom snart på att det nog inte var nån bra idé om jag skulle bli påkommen. Strax kom han tillbaka och böjde sig ner i mitt nedvevade fönster igen, spände ögonen i mig och sa:

Polismannen:
Nu är det ju så här... (konstpaus) ...att man är skyldig enligt lag att kunna identifiera sig när man blir stoppad, och om man inte kan det så får man böter.

Linda:
Nejjjj (grimas) vilken skitdag det här blev!

Polismannen:
Va?

Linda:
Jo jag sa att det här har utvecklats till en riktigt skitdag.

Polismannen:
Men den blir bättre, du får åka hem och hämta körkortet och komma tillbaka och visa upp det.

Linda:
Jaaa! (Skiner upp som en sol) Jag bor precis här uppe, jag är strax tillbaka!

Jag gasade, så lugnt jag kunde, iväg och parkerade på andra sidan vägen från min port sett, sprang upp och hämtade kontokort och körkort och galopperade tillbaka ner för trapporna, in i bilen, startade och påbörjade U-svängen. När jag och bilen står placerad RAKT över hela gatan fick jag i min nervositet motorstopp. Sen vägrade bilen starta! TYYYYPISKT! tänkte jag, men på 5e försöket och lite frenetiskt gasande lyckades jag få fart på min nedsurade bil och åkte tillbaka till poliskontrollen. Det fanns ju så klart ingenstans att stå precis brevid så jag fortsatte nedåt gatan, fickparkerade 100 meter längre ner och tog sen plånboken i högsta hugg och började jogga tillbaka upp längs Årstavägen. Polismannen såg mig komma och mötte upp mig med sitt fortfarande mycket auktoritära kroppsspråk.

Jag kunde inte låta bli att le stort mot honom när vi möttes och jag räckte fram körkortet. Han synade det, synade mig, vände på körkortet, vände tillbaka det och kommenterade att det snart går ut. Jag vet, svarade jag och log ännu större (det går ut om ett halvår... vilket kanske är "snart"... vad vet jag).

Jag fick sen tillbaka körkortet, han sa "tack", jag sa "tack själv" och log om möjligt ännu mer. Saken blev ju inte bättre av att han såg vääääldigt bra ut... hehe...

Dagen har i övrigt fortlöpt helt okej, dvs jag lyckades hämta paketet och ta mig till jobbet utan fler missöden.

Saxat från Polisen.se:

Körkort

Vid färd ej medfört körkort/bevis om att körkort utfärdats och handling som styrker förarens identitet. Gäller personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorredskap klass I, är bötesbeloppet 500 kronor.

Så nästa gång jag dyker mix på nåt kul vrak ska jag tänka på att den här fyllningen var gratis (helium är dyyyyrt). ;)

Kräftjakt i Vagnhärad

Eftersom Tulle hade mina flaskor som han hade fyllt på åt mig under lördagen så åkte jag upp och hämtade honom i Bredäng, medan hans darling Fia i sin tur åkte och hämtade Christian. Sedan tuffade vi mot Vagnhärad kalkbrott för en trevlig dags dykning. När vi kom fram var det full rulle, vet inte om det hölls nån slags kurs där eller nåt sånt.

Vi väntade ett bra tag på att börja pilla ihop våra prylar då Johan, vår 3e team mate hade missat färjan med 2 minuter och fick vänta snällt i 30 minuter innan nästa. Men till slut var även han på plats och då hade också Roger Ingebo kommit och det visade sig att även han skulle dyka med oss med sin Pelagian RB (RB=Rebreather=återandningsapparat). Jag pillade lite på den och fick testa den (på land), mycket MYCKET smidig RB måste jag säga.

Dykplanen var att härja ner på botten, och stanna där i 20 minuter. Förvånansvärt mycket prylar på 42 meter. Har hittills bara varit där korta stunder, och då precis nedanför gruvöppningen. Vi såg 2 gamla dränkta mopeder. Tulle försökte få fart på den ena, men det gick ungefär lika bra som när han försökte få fart på den lilla gula motorbåten vid Tyresö Breviks gamla ångbåtsbrygga. Tulle var den enda som dök utan helium idag och han var lite pantad i plymen där nere. Han lyckades fiska fram sina wetnotes och skrev till mig typ "Shit vad jag är FULL!". Jag gav honom ett ok och skrattade. Kort därefter fick jag wetnoten under näsan igen där det stod "Det känns väl tryggt?" Mer skratt följde...

Tulle hittade en cykel som han drog runt ringklockan varv på varv och det enda ljud han lyckades få ur den var "klick, klick, klick". Jag gled fram och gjorde honom sällskap och tog tag i den lilla växelknoppen på styret, men den lyckades jag få i handen följt av ett litet rostmoln. Jag hörde Tulle skratta i reggen så det skakade i hela bottensedimentet. ;)

Mycket snart upptäckte jag hur det formligen KRYLLADE av jättestora kräftor på botten. Här nere på 42 meter lär de ju få vara i fred och växa och frodas. Tulle skrämde upp en lite mindre av dem som snärtade baklänges rakt in i famnen på en annan som hade ENORMA klor. Dock var den lite loj så den lilla kom undan direkt. Simmade förbi en gammal sjunken julgran med spretiga barrlösa grenar och där tokkryllade det av kräftor.

Efter våra planerade 20 minuter på botten började vi sakta snurra oss uppåt i brottet och på 21 meter bytte vi till första dekogasen och fortsatte glida uppåt i en långsam spiral i det runda kalkbrottet. Tillslut kom vi tillbaka mot istigningsplatsen och Tulle och jag speglade oss i spegeln som står vilad mot stenväggen på 9-metersplatån. I bakgrunden tokvinkade också Johan i spegeln och jag vinkade tillbaka. Alltid lika kul att se sig själv under ytan. Vi gled upp till 6-metersplatån där vi bytte till syrgasen och så låg vi där en stund medan jag försökte kasta kalksten på Tulle. Hur hårt jag än sulade stenen singlade den mot botten innan den ens kommit i närheten. Och då låg jag ändå inte långt ifrån honom... Det sista vi gjorde innan vi gick upp till ytan var att skjuta varsin säck, och vi båda fixade det hur vackert som helst.

Efter 62 minuter bröt vi ytan och välkomnades upp av de övriga som hjälpte oss upp med dekoflaskor och fenor. Sen grillades det korv och hamburgare mm mm. Fia och Christian gjorde ytterligare ett dyk medan vi andra pratade skit och fortsatte klämma på Rogers Pelagian. Tack alla för en trevlig dag!

Midsommar...

Efter lite om och men blev det ändå till slut att fira midsommar tillsammans med min nyfunna vän (via jobbet) Anna samt med hennes flickvän Alex. Vi i vår tur var hembjudna till några vänner till dem där även ytterligare ett par vänner dök upp.

Vi började dagen med sill-lunch kl 13. Såååå gott med olika sorters sill, gräddfil, färskpotatis och gravad lax. Vi sjöng nubbesånger av olika kvalitet och drack Hallands fläder-snaps och solen lyste otroligt behagligt över oss. Efter lunchen blev det jordgubbstårta som Marie bakat. Kalasgott!

När lunch och tårta var avklarat blev det kubbspel på gräsmattan på gården. Jag toksög värre än vanligt. Jag som brukar vara riktigt vass på kubb. Men inte i dag inte. Mitt under pågående spel drog det in en rejäl regnskur så vi gick in och spelade nåt weird kortspel med bönor istället. Tog flera timmar att spela och minst halva tiden att lära sig... Men när man väl kommit in i det var det faktiskt riktigt roligt.

The winning team

The loosing team

Lagom till att kortspelet var över hade solen återigen brutit fram och det var kalasfint ute, perfekt inför den stundande grillningen. Vid matbordet fördes diverse mer eller mindre relevanta diskussioner, bl a berättade Marie om ett program hon sett på TV om maskar och forskning på dessa. Av nån anledning kom vi in på vett och ettikett och pratade om "regeln" att man aldrig ska slicka på kniven vid matbordet. Marie lät oss högt och tydligt få veta att det var nog nåt av det värsta hon visste, folk som slickade på kniven vid matbordet. Hon avskydde det så pass mycket att hon gjorde jämförelsen att det vore nästan lika illa som om nån ställde sig upp vid matbordet, tog fram snoppen och började kissa. Många skratt följde på den kommentaren... ;)

Vi satt ute tills det började mörkna och vi började bli lite frusna. Då avslutade vi inomhus med musik, dans och en jätteskål med jordgubbar. Det var alldeles lagom att runda av runt 12-snåret och ta sig hemåt.

Tack alla för en trevlig midsommar!

Sverige - Ryssland

Jag ska väl erkänna att jag är ungefär lika intresserad av fotboll som en vegan är av en blodig biff, men idag hade Carro och Jesper bjudit in till fotbollstittarkväll så jag begav mig dit efter jobbet, mer för lite sällskap än för själva fotbollen. Det var gott om blågula tröjor och t o m värdinnan själv hade klätt sig i temafärger, precis som hon tänkt till och serverade vin ur blå respektive gul box.

Innan matchen intogs förstklassiga snacks av både hemgjort och inköpt slag och sen beställdes det pizza, sushi och thaikäk till höger och vänster innan avspark. Till en början var stämningen god, men den sjönk vartefter de rödklädda ryssarna tog över mer och mer. Lagom till kaffet orkade folk knappt kommentera längre, inte ens när ryssarna lekte flipperspel framför svenska målet... Ja ja, jag säger bara ICCL (I Couldn't Care Less) ;)


Lite lustigt att se alla nedstämda huvuden på gul och blåklädda människor på min resa hem med tvärbanan efter matchslut.

Över till nåt helt annat... idag introducerades jag av min kollega och vän, Lars, till "registreringsnummersbingo". Det går ut på att i vardagen, när man är ute och går, eller åker buss/bil eller vad det kan vara man tar sig för ute i trafiken, kanske påväg till och från jobbet, leta efter sifforna på regplåtar. Man ska helt sonika börja leta efter 001, sen 002 och 003 osv tills man sett och "bockat av" alla siffror hela vägen upp till 999. Totalt onödig lek för sig själv... men rätt kul när man ändå måste döda tid och inte har nåt bättre för sig. Samma lunch som jag blev introducerad fick jag syn på 001 när vi var ute och knallade en sväng efter maten och tjoade "I'm in the gaaaaame!" så högt att Lars, stackarn, fick ont i örat han råkade han närmast mig. Efter det har jag stirrat på måååånga plåtar utan att hitta nummer 002. To be continued tomorrow... ;)

Nu är det dags att sova... God natt!

S/S Paula Faulbaum

Idag var det dags att återse en skön gammal dam, nämligen ångfartyget Paula Faulbaum som ligger på 38-72 meters djup utanför Landsort, har inte varit här sen sommaren 2005! Vi skulle fylla gas innan så det var bara att kliva upp tidigt och bege sig iväg. Jag vaknade redan innan klockan ringde av att jag hade skitont i vänster stortå, av alla ställen... Värken försvann som tur var så snart jag klivit upp och kommit igång. Kastade i mig lite frukost och drog sen till Söder där jag bytte parkeringsplats med Johan och lastade mina prylar i hans bil, sen vidare för gasfyllning och efter det upphämtning av skepparn av dykbåten himself, Mr Niklas. Vi var lagom ute till kl 10 i Nynäshamn för lastning av båten. Niklas var så snäll och lånade ut sin dyklampa till mig idag, eftersom min egen fortfarande inte är hemma från lagningen i USA.

Det blåste litegrann när vi lämnade Nynäshamn, men ingen större fara. Dock friskade det på mer och mer ju längre ut vi kom. Vi var tre dykpar och Johan och jag, som varit på Paula förut fick gå i först och se till att bojlinan som kastats i på GPS-position och ekolod gjordes fast ordentligt. Niklas försök att boja Paulas för (det grundaste stället) lyckades alldeles utomordentligt, han träffade med tyngden i det främre lastrummet så det var bara för oss att lägga fast linan på lämpligt ställe till de efterkommande dykarna.

Förutom att jag ser ut som en mupp så var jag ganska redo att dyka här!

Sen behövde jag inte vara ensam om att se muppig ut... ;)

Sen hade vi en varsin av vattentrycket ihopknycklad ½-liters pet-flaska som vi skulle släppa som ytmarkering när vi gjort fast i vraket. Jag tog upp min ur fickan och tittade på den sorgligt ihopknycklade lilla varelsen. Jag släppte den framför mig och den visade nätt och jämt tecken på att vilja bege sig till ytan. Den svävade runt där, framför masken på mig, en kort stund och sen gav jag den en liten putt uppåt och då bestämde den sig visst för att börja ge sig av mot ytan. När Johan gjort fast linan tog även han fram sin till intet ihopknöglade petflaska och gav den samma hjälp på sin resa mot ytan. Det här hade även "ytmarkörmästersläpparen" varit extremt imponerad över, det kan jag lova. Har en annan dykbuddy som lyckades släppa sin lilla ytmarkör under ett takutsprång på vraket vi dök på och dykparet som var nere efter oss hade hittat den och släppt upp den. Den kom upp efter att vi varit på ytan i över en kvart. ;)

När vi gjort fast linan begav vi oss neråt och simmade under babord sidas loftgång ner mot baksidan av bygget där vi tänkt kika på tillverkningsskylten igen. Jag har ju glömt sen sist jag var här (3 år sedan) vad Paula har för tillverkningsnummer. Nu har jag det i minnet igen. Byggd 1908 är hon också... :) Vi tog ännu en liten lov neråt och vände när jag hade drygt 68 meter på bottom timern. Vi simmade ut utanför vraket på styrbord sida och gled långsamt uppåt längs med relingen. Det var så jäkla mycket gamla rep och linor överallt så Johan lyckades fastna 3 gånger. Fan att folk ska lämna kvar så mycket skräp utanpå vraket. Vi avslutade längst upp på fören där jag simmade ut en bit utanför förstäven. Här uppe hade vi redan hunnit beta av vårt djupa stopp och kunde sen påbörja uppstigning och deco.

När vi kom upp hade det blåst upp rejält och vissa vågdalar/toppar mätte lätt 1,5-2 meter. Johan fick börja kämpa medan jag låg kvar vid bojen och andades syrgas en stund till i vågorna. När det var min tur kämpade jag som en tok fram till stegen och precis när jag tog tag i den kom den en sån där mördarvåg och jag tokkraschade in i stegen med decoflaskorna före och fick en rejäl tryckare i bröstkorgen så jag tappade luften ett kort ögonblick. När jag väl fått ett tag i stegen och jag skulle få upp fötterna på nedersta steget kraschade jag in med båda knäna vilket resulterade i åtminstone ett mycket osmickrande blåmärke. Ingen kort kjol för mig inte, för ett bra tag framöver. Stor eloge till Jonas & Karin för deras ytsupport, flaskplockande och uppsläpande efter dyket. Utan er hade det blivit omöjligt!

Efter dyket blev det skitsnack, kaffedrick och kakätning medan vi tuffade tillbaka in till Nynäshamn. Johan och jag avslutade dagen med varsin välförtjänt mjukglass som vi åt i bilen påvägen tillbaka till Stockholm. Tack alla för en jättetrevlig dag och ett extra stort tack till Niklas proffsiga upplägg och snygga bojning!

Långpromenad...

Idag fick jag äntligen träffa en av mina bästa vänner, Jesper, som varit i Mexico och dykt grottor i 2 veckor. Han har skickat ett och annat SMS och berättat om hur fantastiska grottorna varit och hur långa fina dyk de gjort. Aaaaavis! Vi hade mycket att prata om, och hann med att avhandla en hel del under vår lördagspromenad. Vi möttes upp vid Björns trädgård vid Medborgarplatsen och knallade sen non stop först upp till Vitabergsparken och Sofia Kyrkan, vidare ner till Eriksdalsbadet där vi följde vattnet hela vägen bort till Hornstull. Vi fortsatte sen ner till Långholmen där vi knallade runt hela och avslutade till sist på en bar vid Hornstull där Jesper tog en öl och jag själv en Café Latte. Ska ju dyka imorrn så jag vill inte dricka nåt uttorkande alls idag. Det smiddes stora dykplaner och pratades om det mesta mellan himmel och jord. Alltid lika kul att träffa Jesper. Mitt promenerande var inte över efter fikat, då jag gick hem till Årsta från Hornstull. Jag har strax över 23 000 steg på min stegräknare idag. Gick ju även från Årsta till Gullmarsplans T-bana innan jag träffade Jesper också. Shit vad jag har knallat idag!

Sommarfest!

Oj vad trött i mössan jag varit idag. Men jag får helt enkelt skylla mig själv, var på kalas igår. IT-leverantören jag hade på mitt förra jobb, Portal AB, hade sin årliga sommarfest på Enskede Värdshus och i år även med 10-årsjubileum så det var en riktig brakfest! Mina tidigare två kollegor, Micke och Mia var också där så det var skitkul att få träffa dem båda igen. Senast jag träffade dem båda samtidigt var på Portals julfest i december förra året.

Jag fick en specialinbjudan av min fd. säljare Tobbe, jag var den enda på den låååånga gästlistan som inte hade något företag knutet till mig. :) Blev fotograferad av en mingelfotograf som inte var från Se & Hör men tydligen från Computer Sweden var det nån som sa. Får väl se om jag dyker upp i nästa nummer! ;)

Som vanligt när Portal har sommarfest så var vädret bra, människorna glada och det bjöds på överraskningar. De hade en jättebra trubadur och senare på kvällen rockade det loss ordentligt. Det var Micke Syd (Gyllene tiders trummis), Niklas Wahlgren och Tommy Ekman som dök upp och bjöd på en rejäl show och publiken var halvgalen!

Micke Syd, Niklas Wahlgren & Tommy Ekman

Niklas Wahlgren & Tommy Ekman

Runt 23 på kvällen var lilla Linda trött och lite rund under fötterna och då passade det ju tokbra att jag bara hade 10 minuters gångväg hem.

Tack alla för en jättehärlig kväll!

Vraksök - Öland

Ganska sent på torsdagen blev det spikat att Ölandshelgen skulle bli av. Söka med sonar och förhoppningsvis få dyka lite. Jag drog lite tidigare från jobbet för att hinna in och fylla lite flaskor och packa innan Marcus skulle hämta upp mig i Årsta. Jag hann perfekt både fylla gas och packa väska mm, men Marcus blev lite sen från Uppsala så klockan var nästan 19 innan vi kom iväg från mig, sen passade vi på att köra förbi min tågkörande dykkompis Anders och hans darling Fia och lämna över lite prylar på vägen, så klockan var över halv åtta innan vi kom iväg. Detta resulterade i att vi inte var framme i Kalmar förrän vid midnatt då vi hämtade upp Davids lägenhetsnyckel hos hans mamma (han själv var tvungen att jobba i Göteborg hela helgen) sedan hämtade vi lite prylar i två olika dyklokaler och till sist blåste vi ner till Sandhamn för att hämta dykbåten Snäckan. Marcus var tvungen att fixa lite med avgasröret, med mig som ficklampshållare innan han kunde ge sig av med destination sydöstra Öland. Han kom iväg vid 04 på morgonen och hade sedan 5 timmars båtfärd framför sig, jag styrde kosan och bilen tillbaka mot Kalmar, en 1 timmes lång bilfärd som blev sjuuuukt jobbig. Höll på att nicka till flera gånger bakom ratten, fick smiska mig själv i ansiktet ett par gånger när det blev alldeles för olidligt. Höll på att krocka med en grävling ungefär halvvägs tillbaka, en uppiggande händelse om höll mig klarvaken åtminstone 10 minuter i sträck. Strax efter 05 mer eller mindre ramlade jag in genom dörren hos David och svimmade i säng och somnade på 2 sekunder.

Dock fick jag inte sova länge, för 2,5 timme senare var det dags att gå upp och börja bege mig mot Öland. Jag skulle handla och köra 6-7 mil och helst komma hyfsat i tid och jag lyckades nästan.

Hamnen i Gräsgård var en riktigt sorglig historia. Övergödning och algblomning och extremt lågvatten hade resulterat i att hela hamnbassängen var som ett kokande svavelträsk. Snäckan och de övriga få fiskebåtarna som låg innanför vågbrytarna stod till hälften i dy. Vi fick kämpa som djur varje gång vi la till för att få in båten hela vägen in mot kaj för hälften av det som befann sig under vattenlinjen stod fast i dylagret. Vi var lite nervösa till en början att vi skulle köra på nåt, men hamnkapten meddelade glatt att det bara var att harva på när vi skulle in/ut ur hamnen för det fanns inget annat än dy under båtarna. Varje gång en båt kom eller gick så hade den harvat upp stoooora stinkade svarta flak av nåt oidentifierbart som låg och flöt en lång stund innan det åter igen gick till botten. När jag kom fram hade grabbarna, Marcus, Micko, Robert och Jörgen lastat båten med sonaren och kopplat ihop allt och vi var i stort sett redo för avgång.

Vi sökte alltså efter vrak med hjälp av en Side Scan Sonar. En Side Scan Sonar kan på ett enkelt sätt liknas vid en torpedliknande stålkropp (towfish) med två ekolod fastsatta på varsin sida som sänder ut signaler vågrätt istället för lodrätt. Signalerna sänds upp till båten via en fiberoptisk kabel där de tolkas och spelas in av en dator som sedan visar resultatet tredimensionellt på en färgskärm. "Fisken" styrs från båt och söker över 100 meter åt vardera hållet. Första dagen hittade vi inget nytt, men körde senare på dagen över en gammal känd position av den skrotbärgade tyska lastångaren Preussen. Vi hittade henne och jag och Robert gjorde ett litet dyk där.

Tyvärr fick vi problem med sonar-fisken, eller rättare sagt kabeln till den och fick avbryta vidare sökningar till dan efter då Micko skulle ta med sig sin andra kabel från fastlandet. Den kabeln var dock mycket kortare så vi kunde inte söka på några större djup.

Stackars Marcus så sliten han var efter fredagens sökningar. Han hade ju knappt sovit en blund sedan torsdags morgon, och nu var det ju alltså fredag kväll. Vi handlade lite i Färjestaden på väg tillbaka till Kalmar och Marcus lagade kvällsmaten medan jag lagade maten som vi skulle ha med oss ut på lördagen. Marcus åt som om han vore radiostyrd, sen trillade han i säng via ett snabbt besök i duschen. Han snusade TUNGT innan jag ens hunnit avsluta mitt lördagsmatsprojekt och diska undan det värsta.

På lördag morgon var det dags att härja igång igen och bege oss ut till Gräsgård och sumpgaserna igen. Vi snabbade oss ut ur hamnen för att få lite frisk luft och fick efter lite el-strul igång sonaren igen. Vi sökte av några positioner utan resultat men när vi sökte av området för den givna förlisningsplatsen av fiskebåten Bremö (tror jag det var) hittade vi nåt som såg ut att vara den lilla skutan. Dock dök vi aldrig på henne den här gången. Solen sjönk och framåt kvällen fick vi skåda en underbart blodröd sol sänka sig i havet precis söder om Ölands södra udde och fyren Långe Jan. Tyvärr hade vi fått problem med generatorn som inte ville ladda batterierna längre så vi vågade inte ligga ute och söka mer under natten utan gick in till stinkhamnen och sov där.

På söndag morgon kom Jörgen ut igen (varken han eller Robert kunde vara med på lördagen) och Marcus mekade generator för fulla muggar men tyvärr fick vi aldrig fart på den igen, så den monterades ner och plockades med in till Kalmar. På vägen in stannade vi på ett lokalt litet "inn" och käkade lunch och snackade lite skit innan vi skiljdes åt. Marcus och jag drog tillbaka in till Kalmar och packade och fixade, lämnade nycklar och utrustning och kom iväg tillbaka mot Stockholm runt 17-tiden. Dock tog det längre tid att ta sig hem än ner för någon halvmil innan Söderköping köade det upp så in i helvete på E22:an och vi åkte på ännu ett totalstopp en hel mil innan Södertälje, som inte släppte helt förrän nån halvmil EFTER Södertälje. Helt sjukt, klockan strax efter 22 på kvällen, och SÅ jävla mycket bilar!

Nåväl, klockan var nästan 23 innan jag var hemma och uppe i lägenheten. Jag upptäckte att jag glömt stänga av datorn och jag var inloggad på både dykarna.nu och MSN och hade x antal meddelanden som skvalat ut för tomma öron (eller blinda ögon kanske är det rätta uttrycket) under hela helgen.






Sammanställning av helgen:

Många härliga timmar på havet, dykning, fantastiskt väder, plattvatten och otroligt vackra solnedgångar. Tack alla för en trevlig helg!