På spåret!

Idag har jag åkt pendeltåg, fleeera timmar i sträck, och HELT frivilligt. Låter helt knäppt, jag vet. Men jag har inte åkt som vanligt folk på passagerarplats, utan snyggt och prydligt inne i förarhytten.

Jag har en kompis, Anders, som även är en av mina dykbuddies och som till vardags är pendeltågsförare som jag har gjort studiebesök hos vid ett par tillfällen och fått åka med på förarplats. Sist åkte jag ett av de äldre tågen, men idag var det dags för X60, dvs det nya snabba pendeltåget. Prick klockan 17:46 (kan faktiskt urskiljas på klockan på första bilden om man klickar upp den i större format) rullade han in på Älvsjö pendelstation och jag hade placerat mig längst söder ut på perrongen. När alla andra högst ordinära passagerare klev in genom de vanliga civila dörrarna, klev jag in genom en egen dörr till förarhytten.

Vår första repa blev ner till Väster Haninge och det blev dramatik på en gång. Strax efter att vi lämnat Älvsjö station kom en man i kostym knallande mitt på spåret. Han klev som tur är av rälsen och gick brevid när vi dök upp. Som enligt föreskrifterna ringde Anders in till fjärrtågklareraren ("trafikledningen") och rapporterade när, var och hur. Lite läskigt, eftersom han var så uppklädd och proper som brukar kunna vara ett tecken på en självmordskandidat. Hur som helst så hörde vi inget mer om det under kvällen så det ordnade sig till det bästa. Vid ändstationen fick vi 30 minuters paus i den sköna solen innan vi "loggade på" ett nytt tåg med destination Kungsängen.

Vid centralen fick vi lov att ta en kringelikrokväg mot Karlberg då det uppstått en solkurva på originalspåret. Lite lustigt det där med solkurvor, hur de kan uppstå. Och det hade ju knappt varit varmt idag. Är det inte snöproblem så är det lövhalka eller solkurvor på spåren. Trippen till Kungsängen gick bra och på en sträcka mot slutet fick tåget sträcka ut i sin maxhastighet för en liten stund, vi tickade upp i hela 162 km/h. Härlig känsla att rusa fram längs ett spår och få sitta på förstaparkett och kika genom ett stooort fönster!

Efter lite dörrdramatik lyckades vi vända tåget i Kungsängen på väg tillbaka till Centralen och Anders slutstation för dagens arbetspass. Vi låg perfekt på tidtabellen hela vägen in och strax innan stationen fick vi ta ett litet kringelikrokspår igen pga solkurvan. Och se där, strax innan perongen kunde man faktiskt se den, klart och tydligt, den lilla solkurvan. Så det ÄR sant, de finns på riktigt, det är inte bara nåt de säger. T o m JAG som inget kan om tåg och spår kunde klart och tydligt avgöra att det där var inget man skulle vilja köra ett x antal 100 ton tungt tåg över.

Nu kan jag massor om linjekännedom, dvärgar, beteckningar, perronglösa stationer (finns flera stycken), hastighetsbegränsningar och diverse singaler och rutiner. Kanske nåt att satsa på när jag tröttnar totalt på mitt jobb inom IT? :)