Vrakdykning

Idag blev det att skutta upp klockan åtta... eller nåja, jag drog mig faktiskt ända till halv nio för att käka frukost och sen bli hämtad av min, för dagen, parkamrat Christian. 09 sharp stod han utanför och vi lastade hans bil med mina prylar och sen dundrade vi ut till Boda brygga där några av de andra redan väntade och skepparen snart dök upp med båten.

Vart efter trillade även resten av folket in och vi lastade båten till BREDDEN med prylar och sen tuffade vi ut via Sandhamn mot Almagrundet ett vrak som heter S/S Kul. När vi kom ut på öppet hav efter Sandhamn såg det rätt lugnt ut men det gick lite gammal sjö (man brukar kalla långa dyningar som ligger kvar och bråkar från tidigare blåsväder för gammal sjö), men inget som inte var hanterbart. Christian och jag hoppade i som sista team och jävlar vad det hävde. Vi gick ner till 7-8 meter där jag hjälpte Christian på med flaskan med extra bottengas för det gick inte att ligga på ytan och kämpa i vågorna. Det hade börjat blåsa upp en del precis när vi klev i också. Efter lite trassel kom vi iväg, sen visade det sig att jag hängde av Christian på vägen ner, trots att linan gick väldigt flackt ner och jag fick simma som fan för att komma neråt över huvudtaget kändes det som. Till slut kom jag ner - Christian var inte med (han hade glömt öppna ventilen på dräkten och fick således inte ut nån gas ur den). Christian kom ner, vi gav signal till varandra att allt var OK , jag började simma runt bygget - Christian var inte med (totalt missat att jag börjat simma). Jag gick tillbaka till nedstigningslinan - Christian var där. Tillslut var teamet fullständigt och vi kunde äntligen börja dyka ihop.

Vi gick för över och kikade på fören, ankaret, ankarspelen mm. Sen gick vi tillbaka mot mittbygget och kikade ner i skylightsen mot maskin. Där var det silt out (slam och partiklar som dansade runt i "luften") då "vissa" redan varit där och röjt runt så vi nöjde oss med att bara kika från utsidan. Ganska snart tog dyktiden slut. Måste hit flera gånger och få se mer av henne. Vi hittade tillbaka till uppstigningslinan och påbörjade uppstigning och dekompression.

På ytan var det ingen lek. Det hade börjat blåsa på ORDENTLIGT medan vi varit nere, så det var ett helt företag att få upp alla extraflaskor till folk på båten utan att mosas av dykstegen och akterbryggan. När jag som sista man äntligen fått fötterna på stegen ropade skepparn "VÅGOR" och just då drog det in en serie av jättevågor och jag klamrade mig fast vid dykstegen för glatta livet. Ska i skrivande stund strax kika på mina knän/smalben och se hur många nya blåmärken jag kan lägga till samlingen. Så fort vi kommit upp halades stegen upp och vi drog fort som attan in mot skyddande hamn i Sandhamn. Det var sååååå skönt att komma in till bryggan efter den skumpiga blåsiga färden. Nu blev det lunch och uppvärmning inför Fringilla som andradyk!

Efter lunchmackor och godis och efter att ha blivit ett par snäpp varmare än iskall så kastade vi på oss våra kalla prylar för ett dyk på S/S Fringilla. Här inomskärs var det nästan helt lugnt så det var en fröjd att göra sig klar och komma i vattnet. När jag skulle hjälpa Christina på med sin dekompressionsflaska medan vi låg i vattnet lyckades jag komma lite för nära med fejset vid påhäktningen på bröstringen, så jag slog tänder och läpp i hans flaska och ådrog mig en liten fläskläpp. Nån gång ska väl vara den första för en sån under ett dyk... ;)

Vi var snabbt klara och nere på vraket och vi möttes av bra mycket bättre sikt än på S/S Kul och våra 20 minuters bottentid var en ren och skär FRÖJD. Vi hann kika över hela vraket inklusive den enorma lerhögen som ligger uppskyfflad på fördäck, en hög som hamnat där när hon sjönk och gick med nosen först ner i botten. Jag satte ett handavtryck i leran men tryckte inte tillräckligt hårt för det var inte kvar när det lilla geggmolnet lagt sig. Jag backade ut framför fören och kikade på de två enorma ankarna som hänger på var sida om fören, sedan gled jag in över fördäck och när jag nästan var i fatt Christian slocknade min lampa. Jag borde kanske ha laddat den inför de här dyken... ;) Jag hängde undan den och fick igång backupen. Christian tecknade ifall vi skulle avbryta men jag viftade bort honom, nej för fan, det här dyket var för jävla bra för att lägga av innan den planerade bottentiden var slut. När han vände för att simma vidare mot bygget som vi skulle avsluta dyket på lyckades han kicka mig i ansiktet så pass att masken lämnade sin plats. Den vattenfylldes totalt, men jag tömde den snabbt och petade den på plats igen. Så kan det gå! :)

Tillbaka på bygget mötte vi Anders och Erik och allas våra lampor tillsammans i den utmärkta sikten (nåja allas utom min då) skapade ett i det närmaste magiskt ögonblick och jag upplevde lite av en eufori jag sällan känt under ett dyk. Tack Christian för att du övertalade mig i min lathet att köra ett dyk till!

Jag agerade dekomaster även detta dyk och dekot satt som en smäck! Jätteskönt att komma till ytan där det var lika lugnt som när vi gick ner. Snart var vi i hamn och det lastades av prylar för glatta livet. Tack alla för en kul dag, Tomas, Zellen och Johan, ni är fan inte kloka på en fläck... men vem är det?! ;) Och tack Christian för dyksällskapet!