Narviksäventyret

För ett drygt dygn sedan klev vi på tåget uppe i ett stormigt Narvik där det låg snö i luften, och nu sitter jag här på kammaren och undrar var tiden tog vägen. Hur kan en vecka gå så sjukt fort? Stockholm mötte oss alla genom att visa sig från sin allra bästa sida. 15 grader varmt, solen strålade, himlen var klarblå och träden gnistrade i höstfärger.

I Narvik var löven på väg av, och uppe efter riksgränsen på väg hemåt fanns inte ett blad, så det kändes lite märkligt att få tillbaka mer och mer höst ju längre hemåt vi kom. Både på vägen upp och hem bytte vi tåg i Boden. Jesper, Marcus och Jens höll låda på ditvägen så damen i sovkupén bredvid deras tillslut gav upp och helt enkelt anslöt sig till dem och med ett eget glas vin i handen gjorde hon dem sällskap till klockan 5-6 på morgonen.

Vid 18:30 på söndagskvällen kom vi fram och möttes av Anders och Jill som körde ner alla våra prylar från stationen ner till hamnen. Vi andra gick den 15 minuter långa sträckan ner och möttes av ett ganska varmt och otroligt vackert Narvik i skymningen. Nere vid Galten, Anders dykbåt, hade vi en genomgång innan vi lastade på alla prylar. Vi tjejer fick dela två av de tre 2-mannahytterna och Jesper och Henrik ockuperade den tredje. Resten av gänget inkvarterade sig i "grottan" i aktern utom Fredrik som tog en av bäddarna nere i mässen.

Det var inte helt lätt att bara titta på när de andra dök, men jag gjorde mig behjälplig i köket tillsammans med Jill samt agerade utrustningspåsättare (blev utnämnd och skålad för som bästa kvinnliga påsättare på tåget på väg hem). För övrigt var det mycket snack om påsättning då Galten-Anders även beskyllde mig för att utöva smygpåsättning av Ramstein (på stereon) och diverse andra insinueringar.

Jill och jag bjöd under veckan på fiskgryta, kyckligwokgryta, ungsstekt falukorv, hemlagad pizza, köttfärssås och spaghetti mm mm mm. Sista lunchen på fredagen när Jill inte var där fixade jag och Jens soppa och sen gräddade Jens en sjuhelsikes schyst omgång våfflor som intogs med glass och jordgubbssylt. KALAS!

På torsdagen kände jag att jag inte kunde hålla mig längre och eftersom örat kändes OK så började jag smida planer att kanske få till ett dyk på fredagen trots allt. Jag tog ju inte med mig någon utrustning överhuvudtaget eftersom mitt öra inte varit bra och jag inte kunnat dyka sedan slutet av augusti så jag började föra en tapper kamp för att få ihop tillräckligt med prylar. Listan såg ut som följer:


Flaskor 2x12 = Jill
Torrdräkt = Jill
Reggar = Narvik-Anders
Platta/remställ = Narvik-Anders
Mask = Jesper
Huva = Jonas
Backuplampa = Jonas
Torrhandskar = Fredrik S
Fenor = ett par blå Mares i plast
Sockar & innerhandskar = "Hoppets låda" (kvarglömda prylar på Galten)

Det enda i riggen som var som vanligt var dubbelflaskorna, i övrigt var torrdräkten stor som ett hus. Den är måttsydd efter Jill som antingen varit höggravid vid måttningstillfället eller vägde 100 kg, men nu vet jag defakto att det inte är nåt av alternativen så jag förstår varför hon har den som extradräkt och numera köpt en ny måttad dräkt. Dock var hennes reservdräkt av märket Protech som ju är samma som jag själv har så jag kände mig ju lite som hemma i alla fall. Dräktens hängslen hade klippts bort och eftersom dräkten var så stor behövdes verkligen hängslena så jag och Helene fixade en bit gummisnöre som fästes i båda de främre spännena som fanns kvar så det bildades en halterneck-anordning som höll dräktens underdel på plats. Dräktens halstätning var för stor vilket ordnades med eltejp ett par varv runt kanten mot halsen.

Plattan var nåt hemmabygge med neongul webbing stor nog att räcka åtminstone ett par varv runt en medelstor elefant. Den ställdes in så den satt hyfsat.

Ena torrhandsken läckte från ett litet snitt, vilket avhjälptes med lödkolv. Ett MYCKET effektivt sätt att smälta ihop småhål på "Nordic Blöt" (märket är egentligen Nordic Blue).

Jespers nackband på masken lossnade när jag försökte ställa in det men det avhjälptes med en bit silvertejp just innan ihopp.

Jonas våthuva var åtminstone en storlek för stor men var det bästa alternativet tillhands just för tillfället.

När jag fått på mig viktbälte (som också var neongult) och rigg såg jag ut som en julgran men färgglada tåtar och ändar som stod ut lite här å lite där å lite där borta och ja, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Grädden på moset blev de blå Maresfenorna i plast som jag fick hjälp med att spänna på mig när det var dags att skutta i.

Vädret var crap med vågor, vind och regn men till slut hade vi gjort våra kontroller och började ta oss ned för linan. Jag var lite för lätt i början och fick dra mig ner. Anders enorma vinge var inte helt lättömd heller. När jag kommit ner, örat höll tack och lov utan problem på nedstigningen, kände jag att det läckte in genom utloppsventilen på armen så jag stängde den snabbt och fick sen vara hyfsat torr genom hela dyket faktiskt. Jag fick helt enkelt öppna och stänga den varje gång jag behövde göra mig av med expanderad gas. Vi gjorde några riktigt fina swim throughs genom halva Stråssa och även en liten runda genom maskin. Förvånandsvärt liten maskin för ett sånt stort fartyg (127 m långt och 18 m brett). Vi hittade en sjukt stor torsk i ett av partierna mellan lastrummen och ännu en rejäl rackare i maskinrummet. När vi simmade genom ett annat utrymme mellan lastrummen kryllade det av små små röda räkor och deras ögon lyste upp som små dioder i mörkret. Jag vände mig om till Jonas som låg bakom mig och tecknade det nypåfunna tecknet för räka och pekade.

När vi kom ut ur maskin fick vi möte av Jens och Marcus och Jens sken upp och ropade "Hej kompis!" under vattnet. Vi mötte även Henrik och Fredrik och Fredrik sa efteråt att det varit höjdpunkten på hela dyket att få se mig simma förbi som en julgran i hela min prakt.

Vi tog sen linan över till Martha Henrich Fisser som ligger parallellt 30 meter åt babord. Vi svepte bara över det aktre lastrummet och ner till reservpropellern. Jag blev så glad när jag fick se den enorma tingesten att jag gled ner och la mig och kramade ett av bladen. Jag räckte inte från sida till sida på bladet med mina utsträckta armar, så stor är den.

Ett fartyg i 200 metersklassen som lastade malm nästan hela veckan. När den lastat klart låg vattenlinjen mitt på farttygssidan där man kan urskilja en linje. Galet mycket malmlast...

Sen gled vi tillbaka till Stråssa och vidare tillbaka till uppstigningslinan, 3 minuter innan utsatt maxad bottentid, och påbörjade uppstigningen. Jonas hade problem med kramp, Jesper med sin utloppsventil pga att understället formligen sugit sig fast på insidan och jag med en seg utloppsventiltömning samt en konstant läckande mask och iskall vattengenomströmning i huvan.

Med tanke på mina förutsättningar med utrustningen och hemska plastfenor (nu KAN jag faktiskt med gott samvete säga att plastfenor är skit) gick det hela riktigt bra ändå, och örat höll (än så länge inga elaka symptom).

Tack Jonas och Jesper för ett kul dyk, mitt enda den här veckan och första sedan 28 augusti. Jonas hade tydligen också sitt bästa dyk hittills i dykkarriären! ;)

Efter dyket hade jag ett rejält lock på det dumma örat som höll i sig hela kvällen. Jag började oroa mig över att även få ont, men locket försvann snart men istället kröp sig en förkylning på. Jag är nu helt tokförkyld och snorar och nyser. Men örat är i alla fall bra, än så länge! :)

På lördag morgon for vi upp och packade ihop det sista och efter en snabbfrukost blev vi uppskjutsade till tåget och strax innan 11 rullade vi så ut från Narviks station med nära ett dygns tågresa framför oss.

Tack alla för en otroligt trevlig och glad vecka. Jag har, trots avsaknad av dykningen, haft en sjukt bra tripp! Gör gärna om den med er ANYTIME!

Jill och jag förbereder vår matkupp (vi måste ju få in en kupp av nåt slag, det är ju så poppis med kupper överallt). Vi skulle slänga överbliven spaghetti på Jens och Marcus på deras säkerhetsstopp.

Och här har vi Jens när han precis kommit upp efter dyket... haha!