Flyttat...

Min blogg har flyttat till min egen domänadress www.liah.se

Välkommen över... :)

Damn, vilken underbar fisksoppa!

Jesper bjöd på fisksoppa hemma hos sig själv på K-holmen. Det var LÄTT den godaste fisksoppa jag käkat i hela mitt liv! Stark och god! Till och med Micke, som inte äter fisk, blev glatt överraskad. Jag har bett om receptet!

Övriga att njuta av fisksoppan var Helene och Fredrik. Jonas var också bjuden men tyvärr var han på kurs strax utanför Stockholm och hade inte tid med oss. Vi snackade skit, drack vin och hade allmänt trevligt! Det här lär vi göra om. Kanske min tur att bjuda på käk nästa gång?! :)

I övrigt har jag ont i örat igen, trots att jag inte ens dykt, så jag är igång och droppar öronvaxliknande guck i örat igen. Kletigt äckligt och tröttsamt! Jag har också börjat på ett nytt uppdrag mitt i city. Kul att få göra nåt annat ett tag nu. Bara jobbat några dar men tycker mig redan börja komma in i matchen. Kul!

Dykvännerna Fredrik och Helene

Helene: "Read between the lines"

Jesper, Helene och Micke

Hela fisksoppegänget samlat på en bild

Dykning ÄR ingen publiksport!

Febril förberedelse för dyk...

Åter igen strandad som en fet val på grund av att mina öron inte tillåter mig att dyka. Men inte kan jag hålla mig borta en hel helg från dykningen för det. Med tanke på att mina homies dyker i tid och otid blev det till att vara ytsupport ännu en helg. Målet för lördagens dykning var Rindö och vraket "Trassel". Jag och Jonas missade färjan över till Rindö från Vaxholm med 2 minuter, men med gott sällskap gjorde det inget att vi fick sitta i bilen en halvtimme och vänta på nästa.

Jonas & Joel studerar koncentrerat dykplatsen från bryggan

Väl på plats mötte vi Joel, Pål, Christoffer och Christoffers dykelev Marita. Marita är från Storbritannien men har bott i Sverige några år så det blev mycket blandat engelskt och svenskt tugg. Tyvärr hade Marita problem med tryckutjämningen och trots två tappra försök vid två skilda dyk att komma ner lyckades hon inte mer än 2 meter, så avslutet av hennes kurs får vänta till ett annat tillfälle. Dock hade vi mycket nytta av Marita ändå, för hon jobbar på Marabou och hade en uppsjö nya och gamla favoriter med sig som hon bjöd mycket frikostigt på, tack! :)

Mmm Marabou!

Medan grabbarna gjorde sitt första dyk försökte Christoffer sig på att tända engångsgrillen. Tyvärr gick det inte helt bra, kommer till det strax. Så här såg det ut förra gången, för 2 månader sen, när Christoffer skulle tända en engångsgrill:

Christoffer tänder engångsgrill, Husbygropen 6 september

Den gången gick det åt 60 bar syrgas för att få fart på kolet.

Den här gången när grillen dog, tog jag på mig att köra till Rindös lanthandel som bara lågra några kilometer bort för att försöka hitta en lösning på problemet. I den lilla idylliska lanthandeln fiskade jag åt mig den sista engångsgrillen de hade på hyllan, och precis bredvid stod även ett lager tändvätska. Jag tänkte att jag köper med mig båda, och får vi fart på den befintliga grillen med lite tändvätska så kan man ju alltid spara engångsgrillen till nästa tillfälle. Sagt och gjort, jag gick fram till kassan där en lite smånördig kille satt och smög bakom disken. Jag ställde fram mina varor och killen tittade på mig, och sen på mina varor och sa lite försiktigt:

- Du behöver inte ha den där (pekade på tändvätskan) för att tända den där (pekade på engångsgrillen).

Jag blev lite ställd, och fick sen ur mig "nej jag vet, de är till två skilda saker", vilket de ju i och för sig var, men ändå inte... ;)

Jag fnissade lite för mig själv när jag lämnade affären, när jag insåg hur det måste sett ut när jag ställde fram dessa båda varor tillsammans på disken. Undrar om han tänkte "tokig blondin som tror hon behöver tändvätska till engångsgrillen..."

Christoffer fick fart på grillen med tändvätskan, så vi behövde VISST "den där" för att tända "den där"! ;)

Medan jag varit borta hade Petter dykt upp (Petter jag dök i finska gruvan Ojamo med, från mitt allra första blogginlägg i maj) och skulle också dyka Trassel med sin buddy - Mia. Trevligt att träffa dem och trevligt att se Petter, var längesen nu! Men vi ses ju på julbordet på Blackan i december!

När boysen kom upp från sitt första dyk käkade vi korv och mer choklad och snackade massa skit. jag började bli lite småkall men fick låna Joels jättejacka att ha utanpå min originaljacka, sköööönt! Jag fick också låna Joels hörselskydd med inbyggd radio, fan en sån skulle man ha, men jag undrar vad folk skulle tänka på tunnelbanan om man satt med såna här knallgula hörselskydd med antenn på..? ;)

All we need is Radio Ga Ga!

Inför grabbarnas andra dyk dök det upp 5 bilar och det började krylla av folk som skulle dyka. Grabbarna kom snabbt i vattnet för att slippa den värsta anstormingen av dykare runt vraket. När de väl kom upp var jag jättefrusen om fötterna, men jag tinade snart upp när Jonas och jag begav oss hemåt i bilen en liten stund senare.

Hela dykgänget!

Tack allihop för en trevlig dag. Tur att det finns korv och choklad och kaffe att tillgå när utbudet för åskådare i övrigt är tätt tunt.

OJ, kikade just ut genom fönstret. Första snön för år faller just!

Årstas första snö - 2008

Ska öronproblemet få en ände nu?

Har ju dragits med problem med öronen från och till nu i 3 månader. Jag har lagt ner runt 1500 kronor på läkarbesök (har ju frikort nu i nästan ett år i alla fall) och mediciner och missat kanondykning i Vättern, en helg på västkusten med Dyk-Leif, ännu inte kunnat slutföra min rebreatherkurs, och missat en hel dykvecka i Narvik. I helgen lyckades jag genomför 6 dyk i Oxelösund, men i går kväll började vänsterörat värka igen, tätt följt av öra nummer två på dagen idag...

Ända sedan augusti har jag haft i åtanke att skaffa en torrhuva. Det vill säga en fast monterad huva på torrdräkten som inte släpper igenom något vatten överhuvudtaget. Jag har fått tips om den sk. Loitokari-huvan. En finsk skapelse som många gått över till just vid öronproblem och lika många vittnar om att de efter detta aldrig fått öronproblem igen. Nu har jag ÄNTLIGEN beställt en. Om 2 veckor ska den dimpa ner i min brevlåda och sen ska jag bara få den monterad på dräkten och provdyka den.

Kanten är slipad tunn vid kinderna för att sluta tätt mot ansiktet

Huvudet hålls varm med en huva av ylle

Huvan fastmonteras på torrdräkten

Huvan på plats

Tack Pontus B för lånet av bilderna.

Det ska bli mycket intressant att prova denna anordning. Huvan kostar några kronor, men den är mycket robust och håller länge så den kan lätt flyttas från en dräkt till en annan den dagen jag byter dräkt. Håll tummarna nu!

Dykhelg i Oxelösund

Äntligen dags för vår Oxelösundshelg ombord på Langesund. Jag och Jonas drog ner och var på plats strax innan 17:30 på torsdagskvällen. De andra droppade in vartefter och snart var alla på plats; jag, Jonas, Fia, Tulle, Johan, Viktor, Marcus och Johanna.

Det var rätt blåsigt så vi visste redan nu att det skulle bli en rocky ride på fredagen. Vi stack ut och käkade på "Polishuset" i Oxelösund på kvällen innan vi drog tillbaka för en genomgång på Langesund. Pelle gick igenom safety regulations och vad som gällde på båten och sen började det bli dags att sussa. På fredagsmorgonen fick vi frukost serverad kl 7:30 och sen började vi bege oss ut mot dagens och helgens första dykmål - M/S Fritz Wollmers.

M/S Fritz Wollmers
Jag hade, orutinerat nog, druckit lite vin kvällen före, som tydligen var tillräckligt för att gunget på havet skulle påverka mig mer negativt än det annars hade. Jag var HELT knäckt innan vi var på plats och jag kämpade, kallsvettig, som ett stressat djur med att få på mig alla prylar. Väl i vattnet gungade det inte mindre och jag bara längtade efter att få komma ner under vattnet för att få det att sluta gunga någon gång. Men inte fan slutade det gunga inte. Det fortsatte, hela vägen ner till 14 meter. Flera gånger under dyket stannade jag upp och bara höll mig i något för att få det att sluta häva men det hjälpte föga. 23 minuter in i dyket frågade Jonas mig om vi skulle avbryta och gå upp. I helvete heller att jag skulle avbryta innan vi ens varit nere 30 minuter, så jag bet ihop ett tag till. Vraket var ett mindre lastfartyg med några stora lastrum, helt skrovhel med akterbygge och maskin därunder. Jag minns dock inte mycket av dyket utan bara koncentrerade mig på att överleva och genomlida tillräckligt mycket tid så att Jonas skulle få ut nåt av dyket. Vi tog några varv runt, genom lastrummen, upp genom förliga luckan. Där var hävningarna så kraftiga att vi nästan sögs upp ur hålet. Till slut pallade jag inte mer och tummade. Hävningarna blev bara värre och värre och värre och väl på ytan trodde jag att jag skulle spy, men lyckades hålla frukosten nere. Väl uppe på båten kastade jag av mig prylarna och sprang ner för att lägga mig i horisontellt läge innan lunchen skulle serveras.

Betty af Brantevik
Dagens andra dyk var Betty af Brantevik. En 31 meter lång, 3-mastad motorskonert som sjönk 1931 och vilar helt skrovhel och upprätt på 25-26 meters djup. Det gick fortfarande ORDENTLIG sjö och när jag låg vid bojen och väntade på att Jonas skulle komma fram såg jag en våg resa sig. De flesta stora vågor så här mitt ute på havet brukar oftast bara resa sig och sen så flyter man med genom vågen. Men den här blev bara högre och högre och till slut bröt den RAKT över mig i ett stort brusande dån. Tur att jag hade både masken på mig och reggen i munnen annars hade det nog kunnat bli lite småläskigt.

Draggen kastades lite för tidigt så när Jonas och jag kom ner hade trion innan oss påbörjat ett cirkelsök. Sikten var finfin så jag och Jonas simmade i den riktning som linan drogs och vi var först med att simma in i rumpan på Betty efter ca 4-5 minuter på botten. De andra plockade dit draggen och placerade den på däck. Betty är ett jättevackert vrak som påminner en del om "Rotterdam" på Åland. Det hade börjat mörkna när vi dök så det blev nästan ett nattdyk. Så himla roligt att få dyka i så fin sikt, och så himla skönt att lunchen och vilan fick mig att må bättre för jag var inte dålig alls inför andra dyket. Jag kunde njuta fullt ut av det här dyket. Vi kikade runt lite här och där i lastrummen och den goda sikten, mörkret och allas lampor gjorde upplevelsen total! Fören är jättefin med ett bogspröt som stack ut och försvann i mörkret.

Det var ruskigt kallt dock, så efter ca 30-35 minuter påbörjade vi uppstigningen. Det gungade på ordentligt och på 6-metersstoppet låg vi, jag, Jonas, Fia och Tulle och hävde tillsammans. När jag låg på 3 meters djup riktade jag lampan åt sidan av nån anledning och Jonas fick då i min lampstråle se Langesunds roder bara 1,5 meter ifrån mig. I samma sekund fick jag också syn på båten och precis just då slogs propellern igång och de vrålade bort från oss. Tulle hade just fått upp huvudet över ytan och toksignalerade med HID:en att vi var så himla nära. Det var verkligen med hjärtat i halsgropen jag hamnade i propellerns bubbelregn när Langesund tog sig bort från oss... usch, close call!

Dramatiken var inte över än, för när vi med stor ansträngning lyckades ta oss upp för stegen och det var Jonas tur så hävde båten till och han tappade balansen varpå han fick in en stegpinne i grenremmen på framsidan och blev hängande och dinglade okontrollerat några hävningar innan han åter igen fick kontroll på armar och ben och kunde ta sig upp.

Vi gick sen in i hamn över natten och det var härligt för allas oroliga magar. Kul men fruktansvärt ansträngande dag.

S/S Gustav Wasa
På lördagen hade det nästan helt slutat blåsa, men det gick nu en riktigt sugande gammal sjö vilket gjorde att det hävde på ordentligt även under gång, dvs när båten var i rörelse. Johanna var så dålig från scratch att hon inte dök alls och Fia blev dålig mellan dyk ett och två. Vi blev nog alla lite extra påverkade då trion Johan, Viktor och Marcus skulle dyka Vedettbåt 232 Isbjörn som är ett mixdyk. Så vi andra fick sitta snällt på båten och vänta innan vi kom iväg till vårt dykmål så vi låg där ute mitt på havet och bara rullllllade och rulllllllade. Efter lunch, som jag knappt fick i mig (var enligt de andra så extremt vit i ansiktet så det var ingen hejd), så tog jag mig i kragen och gick och samlade in alla mina sockar och vantar och underställ och drog upp i styrhytten och klädde mig och förberedde mig inför vårt första dyk på S/S Gustav Wasa. Wasa är ett ångfartyg, 76 meter långt, som sjönk 25 februari 1936 efter en grundstötning.

Hon vilar på ett djup av 26-27 meter och är väldigt sönderbruten på mitten men fören står för sig själv upp mot grundet och lastrummen som är ENORMA går att simma igenom och ger en härlig känsla. Sikten var tokbra, lätt runt 15-20 meter. Har aldrig dykt i Östersjön med en sån sikt förut så det var en fantastisk känsla. Efter att vi varit vid fören, som vi simmade igenom, och kom tillbaka genom lastrummet mötte vi Tulle och Fia. Tulle visade oss reservpropellern som vi lätt hade missat annars, den står lite tokigt till. Jag och Jonas fortsatte sen till aktern och gick ner till botten bakom den. Det är värsta coola fältet av glacial-lera runt hela aktern och styrbord sida. Jag skrev HAG i leran innan vi simmade vidare. Jag började kika efter skorstenen som skulle ligga på styrbord sida. Tulle pratade innan dyket om att han skulle få den att "ryka", dvs att paddla upp en massa silt i den så att det sen bolmar ut ur mynningen. När vi närmade oss skorstenen såg jag att det redan rykte ur den och insåg att Tulle redan hunnit vara där... ;)

När vi kom tillbaka till aktern igen såg jag helt plötsligt en dykare där som inte varit med tidigare. En dykare med gula gummifenor som simmade längs linan och inspekterade den. Jag frågade först Jonas "vem fan är det där?" och fattade noll. Men insåg snart att det var Langesund-Stefan som höll på att ordna med bojlinan och säkra upp den så att vi skulle kunna lägga fast.

Ett jääääkligt bra dyk!

S/S Gustav Wasa och S/S Capella
Fia fick som sagt mata fiskarna (bildligt talat) efter dyk ett och hoppade över dagens andra dyk. Så, det blev jag, Jonas och Tulle som gjorde andradyket tillsammans. När vi kom i vattnet hade det börjat mörkna så det blev ett dyk i kolmörker. Men det gjorde ingenting. Vi bestämde oss för att simma bort till ett annat ångfartyg som ligger totalt sönderslaget en bit bort längs samma grund som Wasa vilar vid. Tulle ledde oss dit eftersom han varit där förut och mycket snart började det dyka upp vrakdelar i mörkret. Det vi först simmade på var den berömda byssan som ligger HELT för sig själv på botten, och ibland när dykare är där ligger den på taket och ibland ligger den rättvänd. Det är väder och vind och isar som petar runt den. Idag tror jag den låg rättvänd. Man kan fortfarande se mängder av krossat porslin lite här och där runt där byssan snurrat fram och tillbaka.

Vi simmade sen vidare längs spillrorna och det var riktigt roligt trots att det var sönderslaget. Vi simmade förbi maskinen och i mörkret bakom Tulle tornade det upp sig nåt enormt och runt och precis brevid tornade det upp sig ännu en. Det visade sig vara ångpannorna. De stod nära varandra och bildade en smal tunnel emellan sig där jag och Jonas klämde oss igenom medan Tulle tittade på. Vi kom till slut hela vägen bort till fören (eller det som Tulle förklarade för oss var fören). Den låg sönderbruten och upp och ner, men man kunde tydligt se ankarspelet.

Vi gled sen sakta tillbaka och avslutade med att glida igenom Wasas lastrum igen. Vi kom sen till utrymmet där det fanns ett badkar och den sk. "dopfunden" som Fia kallade toalettskålen som fanns där. När jag äntligen fick se den (missade den förra dyket) simmade jag genast fram till den och låtsades ösa dopvatten ur den och sen över mitt huvud. Vet inte riktigt vad jag döpte mig själv till bara, men döpt blev jag. :)

Här var bottentiden slut och vi tog oss upp till ytan och båten igen. Vi var sista gänget upp och sedan puttrade vi in till Arkösund där vi la till för natten.

Tack alla för en KANONDAG!

Marianne
Det var en dröm att vakna upp till ett kavlugnt och platt hav efter alla dessa timmar av gung på sjön. Nackdelen var ju dock att det var total tjocka, dvs dimma på havet eftersom det inte blåste något. Sakta och försiktigt puttrade vi ut mot dagens första dykmål, motorgaleasen Marianne. Hon sjönk 19 december 1946 efter en grundstötning vid Munken. Hon är 17,3 meter lång och vilar på ett djup av max 26 meter. Jag och Jonas gick ner först och draggen låg en bra bit ifrån även idag. Jag släpade med mig den ned för branten och det var inte helt enkelt. När jag nästan var framme slog det tvärstopp i linan jag drog med mig och det visade sig att den tunga draggen hade fastnat i en annan lina som låg längs botten. Jag blev tvungen att simma ner i siltmolnet som skapats när draggen släpades i dyn och göra loss den från den inkräktande linan innan jag kunde släpa den med mig den sista biten. Jag sträckte upp linan lite och la den runt en av spanten från vraket.

Efter att jag pustat ut en liten stund simmade vi runt vraket. Det var ganska snabbt gjort och sikten var riktigt usel jämfört med gårdagens dyk (det går fort att bli bortskämd). Lasten var tunnor med fotogen, och redan INNAN vi kom i vattnet syntes små fläckar på ytan och efter att vi dykt kunde man t o m känna lukten av det ovan vattnet. Inget höjdardyk, men helt okej.

Ocean
Dagens och helgens sista dyk blev på en liten bogserbåt i stål som heter Ocean. Båten sjönk efter att hon sprungit läck, 1 maj 1967. Hon vilar helt vågrätt på ett bottendjup av ca 22 meter. Jonas och jag var först ner, och vi hade fått i uppgift av Pelle att filma lite så han fick se hur hon ser ut då han själv aldrig dykt den. När ögonen vant sig uppenbarade sig en charmig liten båt som satt sig ganska ordentligt i leran. Vi filmade henne från för till akter ett par gånger (Jonas filmade 2 filmer och jag 1).

Lutat mot styrbord sida står två enorma metalltankar som använts vid ett tillfälle då de gjort ett seriöst försök att bärga Ocean. Tankarna fylldes med luft och man försökte så lyfta upp båten. Det misslyckades dock och metalltankarna har blivit kvar där nere där de gjort vraket sällskap.

När de andra kom ner och den lilla bogserbåten formligen BADADE i ljus låg Jonas och jag 3-4 meter ut på babord sida och bara betraktade. Allt kändes finfint, jag frös inte, sikten var kalas och jag bara njöt. En perfekt avslutning på en i övrigt skittrevlig helg!

Tack alla som var med och tack Pelle och Stefan på Langesund för kalasservice!

Dykning på Åååååland!

På en gunging färja över från Kapellskär tog vi oss så till Åland. Vindprognosen inför helgen var inte särskilt god, med syd-sydvästliga vindar, 12-14 sekundmeter.

Färjekäk - tänk att hamburgare verkligen HETER hampurilainen på finska. Det är ju nåt man på skoj skulle dra till med om man skulle gissa... ;)

Vi hade redan innan avfärd blivit förvarnade om att om inget under skedde med vindarna skulle det blir 4 dyk på den tremastade stålbarken "Plus". Inte oss emot, då Tulle å Fia aldrig dykt henne och jag fortfarande hittar nya prylar att se trots att jag redan gjort 14-15 dyk på henne.

Alla var så pigga och taggade att vi kom iväg med båten från centret redan kvart i nio och jag, Fia och Tulle var först i vattnet då vi gick ner via den förliga bojen direkt ner till bogspröt och Galeonsfiguren. Vi gick sen sakta sakta uppåt och kikade på allt vad Plus har att bjuda på. Shit vad hon har börjat säcka på sina ställen. Riktigt trasig jämfört med 6 år sedan jag dök henne första gången.

Pommern i morgonljuset. Ett fartyg väldigt likt fartyget Plus.

Uppe på aktern började Fia gestikulera och teckna under vattnet och jag fattade inte alls vad hon menade, men uppe på båten fick jag höra att hon kommit på sig själv med att fråga mig om vi inte skulle kika på propellern. Jag tror inte Fia var riktigt vaken... ;)

Efter att alla dykare kommit upp drog vi in i hamnen på Kobba klintar och käkade lunch. Vi lyckades hitta en liten spot där det var lä för det blåste ju inte direkt VARMT idag...

Efter drygt 2.5 timmar på land bar det iväg till Plus igen och mitt team var först i vattnet även denna gång. Vi gick nu ner vid dubben i berget istället. På ca 10 meters djup upptäckte jag att jag inte hade kopplat in dräktslangen och något squeezad stoppade jag upp min nedfärd med vingen och började fippla dit slangen. När jag väl fått i den pytsade jag in två stora skvättar vatten på de första knapptryckningarna och kände hur jag blev dyngsur mitt på bröstet. Sedan kändes det som det kom in mer vatten när jag tryckte in luft, men troligen var det bara den kalla gasen mot vätan som gjorde att det kändes så. Efter en kort stund började jag dock värma upp vattnet och mitt weezleunderställ fick visa varför det är så himla bra! :)

Vi bestämde att simma längs babord sida ner till bogspröet igen. Jag ville se hur långt ut spröet sträcker sig och det visade sig bara vara några få meter sen försvinner det rakt ner i dyn. Jag simmade fram och satte handen på spröet precis där den börjar täckas av bottensedimentet. Vi vände sen tillbaka och började finstudera detaljer. Vid manskapshytten såg jag plötsligt nåt stort och vitt som såg ut som en stor fin snäcka och tänkte att nu är jag väl ändå helt väck i kolan. Men när jag simmade fram och tog i den så visade det sig vara just en snäcka av modell större. Ett litet stygn av vemod kom över mig då jag tänkte att det förmodligen var någon i manskapet som plockat den med sig hem för att kanske ge till sin fru eller nåt av sina barn i julklapp. De skyndade sig ju hemåt just för att hinna hem till jul, och de gick under 20 december. Presenten nådde aldrig fram...

Jag såg även nån form av parfymflaska eller liknande, en helt fyrkantig en med skruvkork. Tänk så många gånger man simmat förbi här men aldrig sett det. Fast som Ålands-Fredrik sa, så var det bara några dyk sedan även HAN sett snäckorna så troligen har de krupit fram när sedimentet rört sig av alla vibrationer som uppstår när alla enorma passagerarfärjor passerar i mängder varje dag bara några 100 meter bort.

Vi snirklade upp längs vraket tills vi hamnade på aktern igen där vi hängde runt lite innan vi åter igen begav oss av mot uppstigningslinan.
Just ja, det här dyket testade jag det där med hur hjärnan sägs påverkas under djupberusning och på 33-34 meter började jag huvudräkna, typ 12+5=17, 17+8=25, 25+14=39, 39+12=51 osv osv och sedan lite subtraktion och det gick hur bra som helst. Var nästan snabbare än jag brukar vara när jag är på land under normaltryck... ;) Så antingen blir jag mer kvicktänkt av djupet, eller så var jag inte djupberusad alls idag. Jag kände mig inte berusad i alla fall... :)

Linda goes Duffy... ;)

Tänk så roligt man kan ha med en digitalkamera och en stereo och kareokeversionen av Mercy och Windows Moviemaker... ;) Inte direkt världens bästa ljud men va fan...



Och ja, filmen är gjord "knastrig" och svartvit med flit ;)

På fiskjakt i Alvik

Så var det kvällsdyk med Jonas på Alviksvraket igen. Drog från jobbet i lagom tid för att både hinna hämta Jonas, åka till Sifverts och köpa en ny skruv till goodmangrip:et till min lampa (skruven sänkte Jonas nånstans på nåt vrak i Narvik, ge fan i den om ni hittar den så ni inte åker dit för olovlig bärgning) och fylla gas på OT innan vi vid halv 5-tiden slutligen landade på det vanliga stället i Alvik.

Vi bytte om och hoppade i plurret och lyckades först i den aptaskiga sikten knappt hitta linan ut, men efter lite metodiskt sök fick jag tag i den och jag drog iväg med Jonas i röven. Vi tog först ett litet varv runt och jag kikade efter de stora abborrarna i hytten men de lös med sin frånvaro och lämnade bara några små att beskåda. När vi gjort varvet runt fäste jag linrullen i en stock på babord sida och så drog vi ut i tomma intet. Och det var verkligen tomma intet för rakt ut fanns ingenting, bara dy och ännu sämre sikt. Så vi vände tillbaka och lekte på vraket istället. Vi gled ner i stora lastluckan och kikade in på maskin. Lustigt att jag varit här så många gånger men aldrig sett/tänkt på att maskin finns där. Nu börjar saker falla på plats. Sen gick vi runt på babord sida och klämde oss in i styrhytten genom den bakre dörren och sedan ut på styrbord sida. Vi tog sen en repa in genom fönstret och ut, även denna gång, på styrbord sida. Sen var det så igensiltat att inte ens abborrarna såg nåt men det struntade vi i för då hade vi redan dragit vidare till fördäck och lekte vidare.

Jag fick för mig att jag skulle låna Jonas kamera och fotografera lite fisk och jag lyckades ju se och häpna få till en å annan rätt ok bild för att vara glad amatör med kompakt digitalkamera... ;)

Sen började jag filma också och på filmen ser det ju nästan ut som om sikten är bra... tänk vad man kan luras... Efter att jag filmat visade jag Jonas några snygga moves genom att köra lite "pole dancing" på den lilla "masten" på fördäck. Jag hängde mig där lite upp och ner en stund och tittade på mina bubblor som försvann upp i mörkret. När jag kom ner igen tände jag en av mina backuplampor och släckte primären. Så gjorde även Jonas och det blev mysigt mörkt med bara våra små spottar till backuplampor. En kort stund släckte vi även dem och låg där omsvepta av ett totalmörker och bara lyssnade på våra bubblor. Sååå skönt att bara finnas till en liten stund, så långt bort från allt...

Snart återgick vi till det normala och tände upp våra strålkastare och begav oss tillbaka mot land efter 50 minuter. Tack Jonas igen, för ett roligt dyk!

Dykdag på vraket Harm

En heldag på Harm med Jonas, Joel och Pål. Idag blev det inget manfall som vi hade i torsdags. All utrustning funkade, inga lampor slockande och det mesta var frid och fröjd.

Jonas och jag i en bil, mötte upp Joel och Pål i en annan på Oceanic för lite gasfyllning innan vi drog mot Värmdö och Lillsved. Vi stannade i Gustavsberg och handlade på ICA. Jag och Pål visslade på Franska nationalsången, arm i arm, när vi trädde IN på ICA och sjöng på den Ryska när vi marscherade ut, ingen idé att fråga oss VARFÖR, det bara var extremt bra läge för det helt enkelt. ;)

När vi kom ut till Harm kittade vi ihop prylarna och gjorde upp en liten dykplan. Jag och Jonas som hade dubbelpaket körde ihop och Joel och Pål som körde singel körde sitt team.

Efter den ybertråkiga simningen i 8-9 minuter på linan ut till vraket tornade Harm upp sig och bjöd på riktigt riktigt fin sikt. Första dyket hade vi nog 6-7 meter i alla fall. Vi började nere vid propellern. Jag tecknade till Jonas att han skulle ta fram kameran och fotografera proppen och när han gjorde det, svängde runt och sedan backade nära botten lyckades han virvla upp ett stoooort siltmoln som med oroväckande hastighet bolmade in i kameravinkeln. Han hann inte knäppa nån bild, men det blev en kort film där man precis kunde se siltet glida in... ;)

Jag vände mig på rygg där nere vid propellern och den goda sikten bjöd på en skön vy av aktern uppåt den så typiskt östersjögröna "himlen".

Vi gled längs babord reling bortåt fören och jag visade Jonas batteribanken in under styrhytten och sen gick vi ner i lastrummet och gled genom hela och tog den korta "tunneln" genom till det främre lastrummet. Därifrån drog vi vidare upp till backen (eller heter det förpiken?) där jag simmade in lite kort och kikade runt. Har aldrig tänkt på att det är så stort där inne. När jag kom ut pekade jag ut repstegen som ligger där inne för Jonas. Vi gled sen ut över fören som man fick en rejäl överblick av i den goda sikten och våra bra lampor. Sen gick vi tillbaka akter ut och tog en tur in på toaletten och den stora luftfickan som finns där inne. Jonas klämde sig också in och vi höll en liten diskussion där inne. Vi sparade genomsimningen av styrhytten till dyk två och begav oss tillbaka på linan för 8 minuter simning mot land. Mycket fisk på detta dyk. En lake i lastrummet, många abborrar, mörtar i förpiken/backen - vilket av det det nu är - och en kantnål alldeles för sig själv i dyn brevid styrbord reling som ju nästan ligger begravt helt då Harm ju lutar en hel del åt det hållet. Efter säkerhetsstopp gjorde vi en snygg långsam uppstigning och mötte upp med de andra två vid bilarna.

En klassisk "ta på mig själv-bild" störs av Påls dasslock till hand... ;)

Efter en otrolig massa skratt, sallad och bus var det dags för dyk nummer två. Inför detta dyk förekom lite manfall då Påls dräkt läckte lite, eller MYCKET rättare sagt för när han insåg under ytintervallet att han nog ändå var lite för blöt för ett andra dyk och tog av sig så visade det sig att det var svårt att hitta en enda TORR fläck på hans kläder.

Så Pål fick titta på när vi andra gjorde ett dyk till... Vi gjorde vår genomsimning genom styrhytten från styrbord till babord och sen tog vi relingen och lastrummen bort mot fören. Nere i lastrummet la jag mig mer eller mindre på botten för att få 20 meter på djupmätaren. Lastrummet ligger 2 meter djupare än själva botten gör... :)

Vi gled ut över fören en sväng och sen tillbaka till toaletten där vi alla tre klämde oss in i luftfickan och gaggade lite. När vi tog oss ur igen så gick Jonas först Joel efter och jag själv gick med fötterna först och ansiktet mot ytan och liksom hävde mig ut med armarna. Just när ansiktet kommit ut genom dörren släppte Jonas en näve silt och rost i fejset på mig och det blev kortvarigt becksvart, bus-Jonas!

Vi kikade sen genom den lilla skylighten till maskin och förberedde oss sen att gå tillbaka på linan. På vägen tillbaka passerade vi Galeasen som Jonas inte sett förut så vi svepte ett varv runt brädhögen innan vi gick tillbaka till stenhällen och gjorde vårt säkerhetsstopp på 6 meter. Det är precis på botten vid bergets fot exakt 6 meter djupt så det var riktigt smidigt att ligga på säkerhetsstopp där. Efter långsam uppstigning ytsimmade vi till uppstigningsplatsen. Jag fick av mig fenorna och kom på fötter och när jag hade nån meter kvar till torra land och det bara var en decimeter djupt lyckades jag snubbla och med alla dessa kilon på ryggen så gick jag snyggt till marken som en nyfälld fura. Smidig som ett kassaskåp kände jag mig, men Jonas kom till min räddning och fick mig på fötter igen.

Jag, Pål, Jonas & Joel - vilka stjärnor! ;)

Jättekul dykdag med jättekul folk, har inte skrattat så här mycket på väldigt länge. Tack allihop!


Den korta filmen som skulle varit ett foto på Harms propeller. Man kan skönja mig i mörkret också... ;)

Alviksvraket by night...

Ett riktigt trevligt kvällsdyk på Alviksvraket, även kallad "Tore" med Jonas. Det blev dock ett häftigt manfall då det från början skulle varit jag, Jonas, Tulle, Joel, Pål, Carl T och ev. också Christian men de föll ifrån en och en och siste man att kasta in handduken var Tulle vars lampa la av precis när det var dags att kliva i spat, eller rättare sagt - Tulle hade redan klivit i när lamphaveriet upptäcktes. Dock var det "bara" kabeln som börjat glappa precis i genomföringen till locket så det är enkelt fixat, men han valde att avbryta det inte ens påbörjade dyket. Så, det blev bara jag och Jonas kvar.

Jonas hade nya dubbelflaskor, ny Agir-lampa, nya förstasteg och nygammal vinge som skulle provas ut och det verkade som han var mycket mycket nöjd. Vi gick raskt ut med linan och överraskades av väldigt bra sikt. Vi hade runt 4 meter och i och med att det redan börjat mörkna när vi gick i så var det jätteskönt att ha så bra sikt. Vi möttes snart av vrakets för som man kunde se hela från topp till botten utan problem, har aldrig sett så mycket av båten förut på en och samma gång. Jag ledde upp längs relingen och vi tog ett varv runt på "ovansidan". För första gången kunde vi nu också se hela aktern och det stora rodret hela vägen ner till botten. Efter rundan pep vi båda ner i lastluckan där jag slogs av hur rymlig Tore är på insidan. Både Jonas och jag var nere och smög runt utan att trassla in oss i varandra. Sen gick vi ut och ner längs styrbord sida akterut och simmade genom rodret och lite hit och lite dit. Kul att se allt skrot runt vraket med nya ögon när sikten var så här bra. Finns ju hur mycket bråte som helst. När vi kom fram längs babord sida till skylten som visade linan mot segelbåten så frågade jag Jonas om han hade lust att ta svängen bort till det andra lilla vraket och han tecknade att gas hade han gott om och gav mig ett OK.

Jag pinnade iväg som en skållad råtta längs repet och efter en bra simtur kom vi fram till slut. Segelbåten var både större och lite roligare än jag minns den och vi tog ett varv runt. Den måste vara en 8 meter lång eller något sånt i alla fall.

På vägen tillbaka till Tore mötte jag en jättegädda som låg precis vid linan och den här gången hann jag signalera till Jonas så han fick se den innan den lite halvlojt drog sig bort från oss. Väl tillbaka på vraket simmade vi upp till framsidan av bygget där jag efter ett kort övervägande fick ett ryck och klämde mig in genom fönstret och vidare ut genom sidodörren. Jonas var inte sen och följde efter, kul övning... ;) Senare när vi var på väg tillbaka längs linan upp till kajen såg vi ytterligare en jättegädda. Jag tror gädda nr 2 var ännu större än den första. Hela dyket kändes kanon, frös ingenting, var inte framtung eller för lätt eller för tung, allt bara kändes finfint. Även Jonas var nöjd.

På ytan mötte vi två av de andra dykarna som var där och de var inte alls nöjda med sikten. De trodde det inte varit mer än 1,5 meter, men eftersom jag kunde ligga på relingen och lysa till botten så torde min uppskattning på 3.5-4 meter stämma bra mycket bättre. De hade i och för sig inga starka dyklampor i jämförelse med våra och det var mörkt/mulet ute så det är väl kanske inte så konstigt att jag och Jonas var av annan uppfattning.

Hur som haver, vi återförenades med odykta Tulle på land och det snackades en hel del medan vi packade ihop och bytte om. Snusberoende Jonas upptäckte när han precis skulle leta fram sin after dive-prilla att han glömt plocka ur dosan ur ena benfickan på torrdräkten. Dränkt snusdosa - katastrof för stackars Jonas som genast blev stirrig och började lura av det andra dykparet lite snus. Kan inte vara lätt att vara nikotinberoende... ;)

Strax innan vi åkte gjorde Tulle dagens goda gärning (eller snarare björntjänst) och drog igen ryggdragkedjan på en solodykare. Visserligen hade densamme en anordning för att kunna dra igen och upp sin egen kedja, men eftersom vi ändå var där så bad han oss om hjälp. Tulle drog till med (medan han drog igen kedjan) "Det är väl sånt här man brukar ha parkamraten till..?" ;)

Jag och Jonas avslutade dykkvällen med en pizza så nu är det halvkoma här hemma på kammaren...

Over and out

Dååålig humor...

Sist jag kollade var det inte förbjudet att dela med sig av en portion rätt dålig humor... så här kommer lite till...

I Farsta Centrum är entrérna döpta till olika färger, så som Gul Entré, Vit Entré, Röd Entré osv...

Men i det här fallet undrar jag verkligen - hur tänkte de här?!


Jag och kollegorna (som alla kom hem i en bit från Kreta tillsammans med ca 70 andra i söndags) var på lunch i Farsta idag och när vi passerade den bruna ingången kunde jag denna gång inte hålla mig utan var bara tvungen att fotografera den. Jag tror inte jag är den första (eller sista) att göra det heller... ;)

Att göra en exit ur Brun Entré

Så... nu ska jag försöka låta bli att komma med så här dålig humor... ett litet tag i alla fall... ;)

Konferens på Kreta

Så sitter man då här, på flygplatsen på Kreta efter en fullspäckad långhelg med jobbet på konferens. Det har varit en lagom blandning av aktiviteter och baksmällor. Min värsta dag var lördagen då blykepsen vägde tungt, men eftersom jag var lagledare var jag ju tvungen att dra igång och jaga upp de andra för att se till att sätta full pott på närvaropoängen.

Vi åkte i torsdags morse från Arlanda vid 9-tiden. Drinkbiljetter delades ut och snart var nedfärdspartyt igång fastän klockan inte ens var 10 svensk tid. Raskt ställde vi om klockorna till Grekisk tid (en timme plus) för att få mindre dåligt samvete över den tidiga dryckestimmen. Lagom glada i hatten landade vi runt 13 på Heraklion och sen var det 2 timmar buss till Platanias och vårt hotell.

Vem har störst... muskler..? ;)

Och som många gånger förr när Linda är på lyset, nån blir av med sina glasögon...

Efter ankomst till hotellet och incheckningen var klar iklädde vi oss våra lagdressar och samlades för lagpresentation och därefter var det middagsdags. Jag var sååååå jävla trött så det blev bara vatten till maten och huvudvärken tvingade mig sedan i säng ganska tidigt. Men det hann jag ta igen senare under helgen.

Utsikt från min balkong på hotellet.

Klockan 9:15 på fredagen var det samling på stranden inför de första tävlingsmomenten. Skitsynd att det blåste upp under natten och började gå sjuka vågor så momenten där det skulle ingå vattenskoter blev inställda och även simmomenten fick förläggas till poolen vid strandbaren.

Mitt lag:
Linda, Tony, Mats, Lasse, Leif, Petter, Göran, Marco och Andreas

Första tävlingarna:

1. Beachvolleyboll (omdöptes till beachstormvolleyboll)
Andreas, Marco och Tony (de vann så klart)

2. Simstafett
Linda - frisim
Petter- bröstsim
Göran - ryggsim
Lasse - bröstsim

Tyvärr ville inte Petter, som hade valfria sträckan crawla utan mesade och körde bröstsim så vi kom 6a (av 8 lag) i simstafetten. Mina badbrallor åkte ner till knäna redan när jag dök i vid växlingen och med jämna mellanrum var jag tvungen att dra upp dem under själva sträckan också då jag helt enkelt simmade av mig dem. Ja ja, uppskattat moment från dem som stod på kanten verkade det vara i alla fall.

Jag dräper iväg en serve i beachvolleyn... :)

Övriga moment under dagen var Triathlon (sandlöpning, badmadrasspaddling, neddykning och upphämtning av sänkt petflaska med en tankenöt att lösa), 6-manna beachvolley, frågesport och musikquiz. Efter 1a dagen låg vi 5a sammanlagt i resultatlistan.

Vid klockan 16 var jag såååå jäkla trött och skulle inget annat behövt göra än att gå och sova några timmar inför kvällen och middagen. Jag hade inte druckit en droppe på hela dagen medan de andra gjort sitt bästa på att tömma hela hotellets totala förråd av öl. Men när jag var som tröttast sattes en paraplydrink i handen på mig, kort därefter en irish coffee och sen var det kört. Jag kom inte i säng förrän 12 timmar senare (4 på morgonen) och jag var då gaaaaaaanska sliten.

På natten fick jag och en av grabbarna svans av en liten hundvalp (4-6 månader gammal) som var så grymt grymt söt. Den var skiträdd för oss, men ville så gärna följa med. Till slut fick vi fatt i den och den kurade ihop sig i knät på en norsk tjej vi träffade i en bar och ville sen inte lämna hennes famn. Det skar fan i hjärtat att lämna den bakom oss när vi till slut knallade hemåt.

8:00 ringde klockan och helgens andra tävlingsdag var igång. Vi klarade även denna närvarokontroll och min keps vägde nog tyngre än de flesta andra av mina lagmedlemmars.

Notera texten på lördagens lagtröjor... ;)

Dag 2 inleddes med pingis och tennisturnering. Pingisen tror jag vi vann, tennisen var värre. Vi 5 som INTE spelade pingis eller tennis fick i uppdrag att komma på en slogan till vårt företagsnamn. Vi hade total idétorka men efter 20 minuter vaknade jag till och kastade ur mig en slogan som accepterades av laget och senare även vann hela delmomentet! :) Ibland har även JAG mina ljusa stunder.

Vilken fighting spirit!

Slogan:

"Företag X - Mind Your Business"

(Jag jobbar på ett konsultföretag inom IT - infrastruktur, utveckling och management.)

Vid 16 var dagens tävling över men innan dess hann jag med att somna på ett föredrag vi lyssnade på under eftermiddagen. När powernap:en var slut gick upp på mitt rum, ställde alarmet på mobilen på 19 och toksomnade. 3 timmar senare vaknade jag bra mycket snyggare än när jag la mig, hoppade i duschen och strax innan 20, då bussen skulle gå till helgens sista middagssittning, knallade jag pigg och fräsch ut i hotellbaren där en shot tequila och en öl sattes i mina händer innan jag knappt hunnit säga hej.

Lite piggare efter 3 timmar sömn...

Efter att busschauförren juckat bussen fram och tillbaka på ungefär samma plats i 20 minuter för att komma loss från hotellparkeringen blev vi körda till den lilla hamnstaden Chania och hamnade på en restaurang som hette Zepos. Vi fick vänta i ungefär 100 år på maten men dessförinnan hann vi dricka vin och Ouzo. Redan vid 24 gick bussen tillbaka till hotellet men det var rätt lagom för de flesta hade börjat känna av helgens strapatser. Efter lite eftersnack i hotellbaren kom jag i säng vid 02-tiden.
Idag avslutades den stora tävlingen med ett sista moment på förmiddagen där alla lag fick ett kuvert med ledtrådar. Det lag som ledde fick 8 ledtrådar och i nedstigande led fick vi färre och färre ledtrådar. Vi låg även efter sista dagen 5a och fick således 5 ledtrådar i vårt kuvert. Vi satte svaret nästan direkt ändå, kom 3a i sluttävlingen och hamnade på en slutlig 4e-plats. Det var alltså vinna eller försvinna som gällde på sista momentet och det var inte det laget som ledde inför sista momentet som blev det laget som vann den totala konferenstävlingen.

Lars visar hur brandmannagreppet går tillSen börjar han knäböja och stajla...

...och jag vill ju inte vara den som är den (lyfte honom iaf 1 decimeter)

Priset blev en "smartbox" innehållande en hotellnatt och middag för 2 personer värda 2500 kronor/person. Tur att jag inte vann... jag gillar ju ändå inte att bo på hotell och äta fin middag... eller nåt...

Under fredagen och lördagen lämnade också varje lag in 3 bilder var för en fototävling. Kategorierna var "Dagens fighting spirit", "Dagens tavla" och "Dagens vackraste". Den bilden som vann dagens vackraste är helt galen (alltså INTE tagen och inlämnade av mitt eget lag). Och nej, jag är INTE släkt med Gene Simmons... :)

Framröstad till "Dagens vackraste" under lördagen...

****************************************************************

Saltstänkt och trött efter en hel dag på stranden...

Dagens tavla borde utom tävlan tilldelas mig själv då jag under ett toalettbesök på fredagskvällen lyckades tappa min mobiltelefon i toalettstolen. Detta EFTER jag kissat, men INNAN jag spolat. Efter att jag blixtsnabbt fiskat upp den tvingades jag slåss med förnuftet huvurvida jag skulle riskera att göra MER skada genom att skölja av den under friskt vatten innan jag började torka den, eller om jag skulle låta den vara indränkt i kiss. Förnuftet sa att jag skulle skölja den, jag menar, hur mer jävligt kunde det bli. Efter en snabb snabb sköljning under kranen rev jag ur batteriet och började torka den. Och idag, funkar den hur fint som helst! :)

Dags att plocka ihop och boarda planet snart... hem till gråa mörka, men ganska trevliga Sverige igen.

Over and out...